Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Halo i Duved, Jämtland den 11 november 2017. Foto: Marlene GunnelinVisa alla (31)
Visa alla (31)

Halo

Halofenomen finns på himlen ganska ofta men det är inte alltid de syns så tydligt. Fenomenet är inte så ovanligt som många tror.

Halon bildas när solljus (eller månljus) lyser genom i små, små iskristaller.

För att en halo skall bildas måste iskristallerna ha rena geometriska former. Detta för att ljuset skall spridas och reflekteras i samma riktning. Är kristallerna ojämna ger de en oregelbunden spridning och vi får ett jämnt soldis istället för en halo.

Tunna, höga fjädermoln (cirrus) eller slöjmoln (cirrostratus) ger ofta halon eftersom de innehåller ”rätt sorts” iskristaller. På vintern kan halofenomen också bildas närmare marken, när iskristallerna i frostdimma eller dis bryter solljuset.

Det vanligaste är en ring runt solen. Det kan vara två storlekar på den ringen och man mäter dem i grader från solen. Den vanligaste uppstår 22° kring solen och den andra vid 46°. Ringen syns tydligt både vid sol- och månsken. Bisolar är också vanliga. De ser ut som en mindre kopia av solen och ligger på 22°-ringen. Även fler ljusfenomen kan ses.

Eftersom fjädermoln och slöjmoln ofta (men inte alltid) innebär att ett frontsysten och nederbördsområde är på väg kan halon vara ett tecken på förändring i vädret. Ofta (eller i alla fall ibland) kan man därför räkna med nederbörd inom det närmaste dygnet.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Optiska fenomen

Mer i ämnet