Resten av januari

I norra Europa ser vi ut att få fortsatt dominans av vinterväder där minusgraderna dominerar i grova drag. I Sverige kan det framförallt över Götaland och södra Svealand tidvis blandas in mildluft och att det blir plusgrader några dagar. Därefter ska det vända tillbaka på minus igen. Det kan komma ny mildluft igen i den södra tredjedelen av Sverige kring månadsskiftet eventuellt. Hur proportionerna ser ut här är mycket svårbedömt eftersom det hänger på små detaljer.

Proportionerna mellan kall och mild luft över resten av Europa verkar förändras lite under andra halvan av januari lite enligt de senaste rönen. Mildluften kommer lite längre norrut över mellersta Europa. Det förändrar inte kartan ovan, eftersom den tagit höjd för det i sin utformning och täcker hela januari.

Februari

Jag kommer börja se över vädret i februari någon gång under andra halvan av januari. Hittills har prognoserna varit lite halvt inne på samma spår som januari, men med vissa osäkerheter. Det är mycket möjligt att vi kommer dras med samma väderläge mer eller mindre även i februari, men jag måste undersöka saken vidare och avvakta ett tag till innan jag går ut med något. Det kanske till och med är läge för ett lite mer ordentligt kalluftsutbrott även längre söderut en bit in i februari. Än så länge är det väldigt osäkert men jag återkommer om det i nästa version.

Påminner om vintern 1984-85

Årets skeenden i vädret påminner mycket om vintersäsongen 1984-85. Åtminstone hittills. Det är förstås inte en exakt kopia – och om hela vintersäsongen 2020-21 blir helt jämförbar återstår att se. Det är mycket som stämmer överens om man ser till globala sammanhang. Madden-Julianoscillationens rörelse över från Indiska oceanen och sen över Stilla havet ungefär vid samma tidpunkt som november-december 1984 och att det samtidigt var en La Niña av samma typ som i år ungefär. Tryckbilden över åtminstone Europa och Asien var slående lik i december och det ligger också ganska bra i linje med en del forskning på området. December 1984 var överlag mild i Sverige till följd av denna tryckbild men sedan vände det och blev kallt, bitvis rejält kallt i första kvartalet 1985.

Runt årsskiftet 1984-85 inträffade en sudden stratospheric warming, SSW, precis som det gjorde i år vid ungefär samma tidpunkt. Då var det dock av en annan typ än i år. Varje SSW är unik, men det finns två huvudgrupper av konsekvenser när det sker:

• Förskjuten virvel (displacement) – polarvirveln blir undanskuffad och deformerad. beroende på var den hamnar vid sidan av polarområden kan vissa delar av mellanbredderna på norra halvklotet få mest kallt väder om atmosfären i hög grad är kopplad i både troposfär och stratosfär (från 0-50 km höjd). I år har vi en kraftigt förskjuten virvel som hamnat på ett sådant sätt att åtminstone norra Europa har högre potential att få mer vinterkyla.  
• Delad virvel (split) – Polarvirveln delas i två eller fler delar och det går oftast snabbt. Detta sker simultant med att stratosfären hastigt värms upp. En delad virvel ger högre sannolikhet för vinterkyla över stora områden över mellanbredderna och ofta hamnar en ”köldpool” över Europa och annan över Nordamerika. Vintern 1984-85 inträffade en delning av virveln och senast det hände var februari 2018 (man skulle kunna säga att SSWn kring årsskiftet 2018-19 också var en split till viss del, lite oklar definition på den).

SSW garanterar inte vinterkyla – allt beror på hur luftmassorna i slutändan fördelar sig. Vissa platser kan få ovanligt höga temperaturer istället. Och en SSW orsakar inte ensam ett kalluftsutbrott, utan är snarare en del i en kedja av händelser som beror av varandra – ungefär som domino. Man vill gärna peka på en händelse som orsaken till en annan händelse. Men orsak och verkan fungerar inte som en så kallad ”ett till ett” relation i atmosfären. Det är avsevärt mycket mer komplext.