Sjörök på Mälaren en kylig morgon den 23 september 2019 i Kvicksund på gränsen mellan Södermanland och Västmanland. Foto: SVT / bakgrundsfoto Thord Nilsson

Sveriges längd varierar

Uppdaterad
Publicerad

Visst är Sverige avlångt, och så här i skiftet mellan sommar- och vinterhalvåret är skillnaden oftast som störst. Med väderögon gör det att längden varierar under året i takt med att årstiderna kommer och går.

Det är ett avlångt land vi bor i, det vet vi alla. Och det oavsett om man tänker på skillnader mellan storstadens inneklubbar och glesbygdens bingokvällar eller mellan vindpinade bohuslänska klippor och vidsträckta myrmarker i Tornedalen. Men jag vill frankt påstå att Sveriges längd dessutom varierar beroende på när på året det är, i alla fall sett till hur stora skillnader det kan vara på vädret vid den skånska rivieran till Lapplandsfjällens mest undanskymda dalgångar.

Tre årstider samtidigt under hösten och våren är helt normalt

Det är nästan mer regel än undantag att vi har tre årstider samtidigt i landet så här års, alltså sommar, höst och vinter. Bland landets officiella mätstationer är det, baserat på referensåren 1961–1990, Naimakka vid den finska gränsen i Lappland som är först ut att få meteorologisk vinter den 8 oktober. Sommaren hänger samtidigt kvar längst i Falsterbo på den skånska sydvästspetsen, och det till den 16 oktober, varefter hösten tar vid även där. Frost och snö i september, eller rent utav redan i augusti, är tydliga vinterindikationer som för sörlänningar känns väldigt avlägset och relevant tidigast när almanackan visar sen november eller så.

Det varierar naturligtvis från år till år, men ofta är det i alla fall ett kortare tag tre årstider samtidigt så här års. Samma sak gäller på vårkanten, där Göteborg är statistiskt först ut att få sommar den 7 maj samtidigt som vintern normalt hänger kvar i Katterjåkk i norra Lapplandsfjällen till den 8 maj, varefter våren gör entré. Tidiga vårblommor och den första skira grönskan tar fart i Sydsverige så fort solen tar över i februari, medan vintern pågår för fullt i Lappland, där man först framåt midsommar eller så kan blåsa vintersäsongen helt över.

Skillnaderna är som minst mitt på sommaren

När väderåret ”vänder” på sommaren är skillnaderna allt som oftast minst i landet. Det sker i slutet av juli, ungefär en månad efter sommarsolståndet. Ta sommarvärmen 2019 som ett tydligt exempel, där den högsta temperaturen i landet då noterades norr om polcirkeln. Något liknande skulle vara helt otänkbart i oktober exempelvis. Om vintern blir väletablerad även i söder minskar skillnaderna också i samband med att väderåret vänder i februari, för att sedan öka igen när våren är på gång i söder. Med väderögon sett varierar Sveriges längd med årstidsväxlingarna likt ett gummiband som dras ut och släpps ihop om och om och om igen.

Ser man strikt till den statistiskt största skillnaden mellan högst och lägst uppmätt temperatur i landet de olika månaderna är Sverige som mest avlångt i februari, vilket kanske motsäger mina argument lite. Då det skiljer hela 69,3 grader mellan maximirekordet 16,7 grader i Karlshamn, Blekinge 2019 och minimirekordet 52,6 minusgrader i Vuoggatjålme, Lappland 1966. Hur stort temperaturspannet blir en månad hänger i stor grad på hur kallt det blir, och på vintern har vi ett allmänt större temperaturspann att ”spela med” än på sommaren. Ta bara detta med att 30-gradig kyla kan ersättas av 0-gradigt blidväder på bara några timmar. Vid ingen annan tid på året är sådana temperatursvängningar möjliga. Juli månads temperaturrekordspann är årets minsta med 43 graders skillnad mellan 38 grader i Ultuna, Uppland 1933 och 5 minusgrader i Funäsdalen, Härjedalen 1888 och 1893.

Nu över till något helt annat som Cleese och hans vänner brukar säga, nämligen en första preliminär sammanfattning av årets septemberväder:

September så här långt

Sommaren har sakta men säkert gett vika för alltmer höstlikt väder under månaden. Första halvan av månaden var allmänt något varm, medan det därefter varit en gnutta kallare än brukligt. Det gör att vi sammantaget efter 26 av månadens 30 dygn har en medeltemperatur som ligger ganska nära det normala. Avvikelsen gentemot referensåren 1961–1990 ligger under eller omkring 1 grad i större delen av landet.

Inte heller nederbördsmässigt sticker månaden ut speciellt mycket från det normala. Mestadels har det fallit normalt eller något mer än brukligt under de första 26 dygnen, främst delar av östra Götaland undantaget där det fortsatt varit torrt väder som dominerat.

I delar av landet står det redan nu klart att vi fått mer sol än brukligt i september. Troligen kommer nästan hela landet att passera sina normalvärden innan almanackan visar oktober. Tarfala i norra Lapplandsfjällen har en närapå stående prenumeration på den föga smickrade ”färst soltimmar”-titeln varje månad, men hittills i september är det faktiskt ganska jämnt i botten. De avslutande fyra dygnen blir helt avgörande om Tarfala kan ta ikapp de 2–4 timmar man ligger efter den jämtländska duon Östersund och Storlien i Jämtland.

Från början (sommar)…

Månaden inleddes med en extremt varm dag, lokalt den varmaste septemberdagen på flera årtionden. Lokalt sattes till och med nya septemberrekord, och allra varmast var det i småländska Målilla med hela 29,0 grader. Det är bara en futtig tiondel från det svenska septemberrekordet på 29,1 grader i skånska Stehag den 1 september 1975.

Natten till den 1 september var till och med tropiskt varm, där det var mest extremt i Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge där temperaturen aldrig nådde lägre än 21,6 grader den natten. För att räknas som tropisk får nattemperaturen inte underskrida 20 grader.

Värmen avslutades med ett band av delvis kraftiga regn- och åskskurar västerifrån. Månadens officiellt största regnmängd på ett dygn blev 47 mm i Långshyttan i sydöstra Dalarna den 1 september. Det dygnet var också det klart mest åskfrekventa septemberdygnet med drygt 20 600 registrerade blixtar i landet, därtill årets tredje mest åskrika dygn efter den 28 juli och den 7 juni.

Kraftiga regn- och åskskurar den 10 september följdes av lokala översvämningar innanför Västkusten, bland annat på E6 genom Kållered, problem som höll i sig i några dagar. Officiellt föll cirka 35 mm som mest där, men att de största mängderna träffar just en officiell nederbördsmätare är ju minimal. Samma dag inkom privata uppgifter om 50 mm på en enda timme i skånska Ystad, med lokala översvämningar som följd även där.

…till nästan slutet av september (vinter)

Kallare luft följde, varvid den meteorologiska hösten tog klivet ner från fjällvärlden och anlände till främst västra Norrland, för att sedan kring månadens mitt, den 13–16 september, ta ett nytt stort kliv ner över nästan hela Norrland samt inre och västra Svealand och lokalt även på Sydsvenska höglandet. Den 22–23 togs sedan ett (och sista?) septemberkliv ner över resten av Norrland och större delen av Svealand och nordöstra Götaland. Lite tidigt anlände hösten då även till delar av Gotland. Vintern gjorde även entré, och officiellt först ut i Tarfala den 15 september, följt av lite mer av norra Lapplandsfjällen den 18–19 september.

Månadens och säsongens hittills lägsta temperatur har reviderats många gånger under månaden, hela tio gånger för att vara exakt. Och mest är det Latnivaara drygt två mil nordväst om Gällivare i Lappland som stått för den ”bedriften”, oftast med bara en eller ett par tiondelar varje gång. I skrivande stund har det ännu inte varit tal om tvåsiffriga minusgrader någonstans, men det fattas nu inte mycket innan den tiden också är inne. De senaste dagarnas kalla nätter märks tydligt i statistiken, för den 23 och den 24 september är månadens hittills kallaste i alla fyra landsdelar.

Med kylan har även säsongens första officiella snötäcke observerats. Snödjup mäts bara en gång per dygn, det på morgonen vid 8-tiden så här års (och klockan 7 när vi om en månad går över till normaltid igen). Landets första officiella snödjup för säsongen blev 1 cm i Kittelfjäll i södra Lapplandsfjällen den 19 september medan månadens andra och hittills största snödjup är 4 cm i Latikberg knappa två mil öster om Vilhelmina i södra Lappland den 21 september.

Värt att nämna är också att snön la sig tidigt, om än kortvarigt, på Långberget i nordligaste Värmland den 17 september. Ingen officiell snödjupsobservation gjordes dock däromkring den morgonen. Samtidigt föll 50 mm regn på Gotland enligt privata mätningar.

Första höststormen låter vänta på sig

Än så länge har vi förskonats från höststormar, utan beskedliga 21 m/s är den högsta medelvind som noterats hittills, och det oavsett stationsplacering. Rejält byig vind har vi dock fått uppleva, främst den 15 september när byvinden toppade med stormbyar på 25 m/s i Göteborg på sena eftermiddagen.                                                                                          

Första höststormen må ni få vänta på, men ni behöver inte vänta på mig. På tisdag den 1 oktober publicerar jag min slutliga månadskrönika för september, så väl mött då.

LITE SNABBFAKTA FÖR SEPTEMBER SÅ HÄR LÅNGT

Varmast: 29,0 grader i Målilla, Småland den 1 september.

Kallast: 9,7 minusgrader i Latnivaara, Lappland den 24 september.

Störst dygnsnederbördsmängd: 47 mm i Långshyttan, Dalarna den 1 september.

Störst snödjup: 4 cm i Latikberg, Lappland den 21 september.

Högst medelvind: 21 m/s i Stekenjokk, Lappland den 1 september och i Väderöarna, Bohuslän kring midnatt den 14–15 september.

Högst byvind över inlandet: 25 m/s i Göteborg. Västergötland den 15 september.

Högst byvind oavsett stationsplacering: 30 m/s i Blåhammaren, Jämtland den 20 september.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.