Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

Rekordblött i söder

Uppdaterad
Publicerad

Det blev en mycket händelserik vädermånad, där kraftiga vindar och sviterna efter regn i massor till stor del präglat vädernyhetsflödet. Många av de omfattande regn- och snöväder som passerade gjorde det dessutom på helgerna, däribland de oväder som gjorde sig kända som Ciara och Dennis.

Regn i massor, blåsigt mest hela tiden, snön som lyser med sin frånvaro och vårblommor och fågelkvitter som tar över alltmer är bestående minnet från årets februari. En mycket mild månad där vi bjöds på tre rejäla oväder med regn och blåst.

Efter en förvånansvärt oväderbefriad höst och vinter slog det till tre gånger på raken med i stort sett en veckas mellanrum. Utan tjäle i marken var det fullvärdiga höstoväder som drog fram, där markerna snabbt mättades med vatten varvid översvämningar och stigande flöden i vattendragen följde. Det föll mycket regn när Ciara passerade, och än mer i samband med Dennis. Hade allt regn i söder istället fallit som snö hade kanske en häftig vårflod väntat senare, men nu fick vi ta stöten direkt med en häftig vinterflod som följd i västra och södra Götaland.

Tema månadskrönikor

Våren kom tidigt, redan på första möjliga datumet den 15 februari anlände den till Götaland och södra Svealand, och många platser i främst södra Götaland gick därmed direkt från höst till vår, utan att passera gå (förlåt, vinter menar jag).

Rejält milt, men bara enstaka rekord

Det blev en mycket mild februari, dock inte extremvarm som januari varit, framför allt i inte i norr. Medeltemperaturens avvikelse jämfört med referensåren 1961–1990 stannade till slut på från 2–5 grader över det normala i Norrlands inland och 4–7 grader i övriga landet, med enstaka kuststationer som avvek än mer. Ett ännu relativt uppvärmt havsvatten och en lindrig isvinter har stor påverkan på just kuststationernas medeltemperatur så här års, så det är föga förvånande att det är där som rekordnoteringen gjordes.

Till vänster månadens medeltemperatur jämfört med referensperioden 1961–1990. Till höger månadens högsta och lägsta temperatur. Källor: SMHI och StormGeo. Foto: svt

I norra halvan av landet står sig ännu 1959, 1990 och 2014 som rekordvarma februarimånader. I söder är rekorden från 1990 svårslagna, men för minst 100-åriga mätserier sattes det dock ett rekord och en tangering:

3,1 grader i Svenska Högarna, Uppland mot tidigare 2,8 grader 1990 (startår 1879)

5,2 grader i Falsterbo, Skåne är en tangering av rekordet från 1990 (startår 1881)

På senare år har varma och kalla februarimånader turats om. För att hitta en kallare februari än årets räcker det med att backa till 2019, och än mer 2018 som var kallare än brukligt i större delen av landet. För att hitta en varmare februari än årets är svaret i norr mestadels 2014, medan 2008 hamnar i grov paritet med årets februari i övriga delar av landet. Delvis är det givetvis så att detta är den varmaste februari vi upplevt sedan den rekordvarma februari 1990. Det var exempelvis det året som Vasaloppet senast ställdes in på grund av snöbrist.

Störst överskott jämfört referensåren noterades i Rödkallen vid Norrbottenskusten med 7,8 grader, 2,6 minusgrader mot normala 10,4 minusgrader, medan Kvikkjokk-Årrenjarka i norra Lapplandsfjällen hade minst överskott med 1,8 grader, 11,9 minusgrader mot normala 13,7 minusgrader. I absoluta tal hade Falsterbo på den skånska sydvästspetsen varmast i landet i februari med en snittemperatur på 5,2 grader, vilket är 5,2 grader över deras normala februaritemperatur på 0,0 grader. Kallast i landet hade Naimakka vid den finska gränsen i nordligaste Lappland och nyss nämnda Kvikkjokk-Årrenjarka i norra Lapplandsfjällen med 11,9 minusgrader. För Naimakkas del är det 2,7 grader över normala 14,6 minusgrader.

Rekordblött i söder

Det blev en extremt blöt februari i delar av Götaland, där mer än trippla normalmängden föll på sina håll, lokalt till och med över femfalt vad som brukligt är. I Götaland sattes därmed lokalt nya nederbördsrekord för februari, där småländska Växjö sticker ut lite extra. Med mätningar som inleddes 1860 hade man tidigare som mest fått 103 mm nederbörd i februari. Det hände 1990, men i år fick man hela 178 mm, vilket därmed är närapå en dubblering av det tidigare februarirekordet. Att en rekordputsning är så pass stor för en station som varit i drift i 160 år är minst sagt anmärkningsvärt.

Här de minst 100-åriga mätserier som satte nytt nederbördsrekord för februari:

253 mm i Borås, Västergötland mot tidigare 234 mm 1990 (startår 1884)

224 mm i Linhult, Västergötland mot tidigare 167 mm 1997 (startår 1911)

201 mm i Ulricehamn, Västergötland mot tidigare 174 mm 1990 (startår 1892)

178 mm i Växjö, Småland mot tidigare 103 mm 1990 (startår 1860)

175 mm i Ljungby, Småland mot tidigare 123 mm 1990 (startår 1880)

152 mm i Kävsjö, Småland mot tidigare 123 mm 1990 (startår 1909)

137 mm i Göteborg, Västergötland mot tidigare 136 mm 1904 (startår 1860)

113 mm i Jönköping, Småland mot tidigare 107 mm i Jönköping-Flahult 1990 (startår 1860 för den kopplade serien Jönköping/Flahult/Jönköpings flygplats)

Borås rekord på 253 mm är även nytt februarirekord för Götaland, och det var det gamla Borås-rekordet som också var det gamla Götalands-rekordet.

För Göteborgs del blev det rekord tack vare skottdagen, för de 8 mm som föll det sista februaridygnet var de droppar som fick rekordbägaren att rinna över. Lite fuskigt kan tyckas att vissa februarimånader har 29 dygn mot övriga 28 dygn, men det ska ju också till med nederbörd just på skottdagen för att det ska ha någon betydelse. För Växjös var ju skottdagen helt betydelselös för om det skulle bli rekord eller ej, men väl att rekordet blev 4 mm mer än det hade varit om februari slutat efter 28 dygn.

Till vänster månadens nederbördsmängder i procent jämfört med referensperioden 1961–1990. Till höger månadens högsta och lägsta nederbördsmängd, både i procent och millimeter räknat. Källor: SMHI och StormGeo. Foto: svt

Utöver extremblötan i Götaland var det övrigt en något blötare februari än brukligt i stora delar av landet, men i delar av främst östra Svealand, sydöstra Norrland och inre mellersta Norrland föll mindre nederbörd än vanligt, lokalt bara halva normalmängden. För att hitta en torrare februari än årets räcker det mestadels att backa tillbaka till 2018 eller 2015. Frånsett de rekordblöta områdena i Götaland är det mer spritt hur länge sedan vi hade en blötare februari än i år, men i olika delar av landet var det senast blötare år som 2019, 2018 och 2016, men lokalt kanske betydligt längre tillbaka än så.

I millimeter räknat fick Borås mest med 253 mm vilket jämför normalvärdet 55 mm är 462 %, medan jämtländska Marby nära Östersund bara fick ihop 11 mm på hela månaden, vilket är 42 % av deras normala 27 mm. I procent räknat var det just Marby som fick minst i landet, medan Växjö toppar den listan med 541 %, 178 mm mot normala 33 mm.

Mer sol än normalt i större delen av landet

Solen sken mer i februari än den brukar göra i större delen av landet, västra Götaland och fjällkedjan undantaget. Det är föga förvånande med tanke på allt regn som fallit i västra Götaland och att det mestadels varit vät- och nordvästvindar som matat in moln och snöbyar i fjällen.

Bland de fåtal platser som mäter solskenstid i landet fick Svenska Högarna i nordligaste Östersjön mest med 118 timmar mot normala 57 timmar, alltså i stort sett dubbelt upp. Det är rekord för deras del, där tidigare februarirekord löd på 112 timmar från 2016 i en kort mätserie med start 2007. Minst sken solen i Tarfala i norra Lapplandsfjällen där man fick 26 timmar mot normala 32 timmar.

Vinteråska

Det förekommer då och då att det åskar på vintern. Det kan exempelvis förekomma när det är kallt och snöbyar, men främst när det är rejält milt. Under februari har blixturladdningar noterats för sex dygn, där den 11 med 23 blixtar och den 22 med 20 blixtar sticker ut extra mycket i månadens totalsumma på 55 blixtar.

Den 11 passerade ett område med åskskurar över Skåne, och den 22 följde lokal åska i inre Götaland och östra Svealand i bakkanten på det omfattande regnet den dagen.

Nu över till månadens väder i skapligt kronologisk ordning:

Lite vintrigt inledningsvis

Efter den extremt milda januari följde tillfällig kyla, eller snarare mindre milt, i början av februari. Först skulle ett regn- och snöväder dra bort österut, men därefter blev det plats för kallare nordvästvindar att dra ner över landet. Lokalt i norr var dygnen den 3–6 kallare än normalt, och främst då den 4.

Nordvästvindarna gav snöbyar i fjällen och lokalt ökade snödjupet med 20 cm eller mer vid dessa tillfällen:

20 cm i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 3 (från 90 cm den 2 till 110 cm den 3),

28 cm i Storlien-Storvallen igen den 6 (från 110 cm den 5 till 138 cm den 6)

och 21 cm i Digernäset längre norrut i Jämtlandsfjällen den 6 (från 75 cm den 5 till 96 cm den 6).

Storliens snödjupsökning på 28 cm på ett dygn blev månadens största, tillsammans med en betydligt sydligare notering i slutet av månaden. Mer om det senare i denna krönika.

Den 3–4 passerade sedan ett mindre regn- och snöväder över Götaland, vilket gav ett tillfälligt snötäcke över främst Sydsvenska höglandet några dagar. På morgnarna den 4–7 låg mätbart snötäcke i Götaland med som mest 15 cm i Malmbäck sydväst om Nässjö i Småland den 5.

Den 7 inleddes ett omslag till milt väder igen, vilket gav ishalka i norr och rejält blåsigt i fjällen. Lokalt stormvindar på 27 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen på förmiddagen den 7. Månadens högsta temperatur i norra Norrland inträffade också den 7, men var och hur varmt det var avslöjar jag först senare i denna krönika när månadens högsta temperatur i alla landsdelar redovisas.

Ovädret Ciara

Den brittiska vädertjänsten namngav det oväder som sedan nådde oss den 9. Det blev dock inte fullt så illa med vinden som först var tänkt när Ciara passerade, framför allt inte på Västkusten där ovädret väntades slå till som allra värst. Det blev inga stormvindar där, men däremot på ett ställe på ostkusten. Söderarm i den yttre uppländska skärgården noterade 26 m/s på sena kvällen den 9. Därefter upphörde rapportering därifrån i nästan ett dygn, på grund av strömavbrott är min gissning. Söderarms stormnotering innebar att vi därmed fått den första stormen i svenska farvatten sedan februari i fjol, för trots en övervägande mild och ostadig höst och vinter dröjde det till en bit in i februari innan denna vintersäsongs första stormtillfället inträffade.

En plats över land noterade även stormbyar, nämligen Visby flygplats på Gotland med 27 m/s kring midnatt den 9–10. Det blev månadens högsta byvind i inlandet. Därutöver blåste det mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) på många platser, dels i ett stråk i norra Götaland och sydligaste Svealand, dels i sydligaste Götaland.

I fjällen blåste det stormvindar i Jämtlandsfjällen med 30 m/s i Blåhammaren och 27 m/s i närbelägna Sylarna. Månadens högsta byvind oavsett stationsplacering blev orkanbyar på 44 m/s i Sylarna på kvällen den 9.

Tågtrafiken påverkades, så även vägtrafiken då vindutsatta broar stängdes, en del träd föll och strömavbrott förekom, men det som blev den mest påtagliga följdeffekten av ovädret var utan tvekan regnet. Redan efter Ciara nåddes höga flöden i flera vattendrag i västra och södra Götaland, men läget skulle förvärras bara en vecka senare. Många platser i främst västra Götaland fick nämligen över 30 mm när Ciara svepte förbi och lokalt föll till och med 40 mm eller mer dygnet den 9, alltså från morgonen den 9 till morgonen den 10 eftersom nederbördsdygnet räknas så:

44 mm i Borås,

44 mm i Mollsjönäs nordost om Göteborg i Västergötland,

42 mm i Rångedala nordost om Borås i Västergötland,

42 mm i Uddevalla i södra Bohuslän,

42 mm i Ulricehamn

och 40 mm i Kroppefjäll-Granan i Dalsland.

Den 9 föll också 37 mm i Växjö, vilket är nytt dygnsnederbördsrekord för februari för deras del. Det tidigare rekordet löd på 29 mm från den 15 februari 1992. Spontant låter det förvånansvärt lågt för att vara ett dygnsrekord, men å andra sidan är februari i snitt årets torraste månad. Dessutom ligger Växjö så pass långt in i landet att de nästan är utom räckhåll för kustförstärkt nederbörd, såsom snökanoner från Östersjön. Normalt faller det 33 mm i Växjö under hela februari, så jämfört med det kommer det gamla dygnsrekordet på 29 mm, och än mer det nya på 37 mm, i lite annan dager.

I norr föll inte regn utan snö, och Talljärv i inre norra Norrbotten fick officiellt störst snödjupsökning med 23 cm, från 99 cm på morgonen den 9 till 122 cm morgonen därpå.

Det var osedvanligt lågt lufttryck i samband med att Ciara passerade Sverige. Som lägst noterades 944,0 hPa vid Hemavans flygplats i Lapplandsfjällen. I februari finns bara ett enda tillfälle då lufttrycket varit ännu lägre i Sverige i februari, nämligen 940,5 hPa i Understen vid norra Upplandskusten den 27 februari 1990. Det svenska rekordet oavsett när på året är för övrigt 938,4 hPa i Härnösand i södra Ångermanland den 6 december 1895.

Efter att Ciara dragit bort österut följde några lite kallare dygn den 12–15, mest uttalat i norra Norrland. Med mildare luft västerifrån passerade ett regn österut över södra Sverige den 15, med som mest 33 mm i Kållered utanför Göteborg. Samtidigt var snöfallet i norr mer splittrat. Denna passage var lite som uppvärmning inför det som komma skulle, nämligen Dennis.

Höst blev till vår

Det blev inte mycket till vinter i söder denna vinter, så när väl almanackan kommit fram till den 15 februari låg våren sedan länge redo i startgroparna. Per definition är just den 15 februari satt som första möjliga startdatum för våren, för det är då som väderåret ”vänt” och då vi statistiskt sett stadigt går mot varmare tider, ända fram till slutet av juli ungefär.

Det krävs ju sju dygn med medeltemperatur över 0 grader varje enskilt dygn för att det meteorologiskt sett ska vara vår, varvid det första av dessa sju dygns blir startdatumet. Så en vecka efter den 15 februari kunde vi spika exakt hur långt våren kommit, och det var till hela Götaland och södra Svealand, samt en remsa vidare upp längs kusten så att enstaka kuststationer så pass långt norrut som i södra Ångermanland fick vår. Den nordligaste platsen som officiellt fick vår den 15 februari var där Lungö utanför Härnösand.

Att våren kommit så långt redan på första möjliga datumet är nog extremt ovanligt, och kanske är något liknande som bara hänt 1990? Svaret på den frågan har jag inte lyckat luska mig fram till, men det kan mycket väl vara så. Efter den 15 februari har dock våren stått helt stilla, så sett till månadsskiftet februari–mars så räcker det med att backa till 2015 för att hitta våren längre norrut än i år. Liksom året dessförinnan, 2014 alltså.

Till vänster ses området som gick direkt från meteorologisk höst den 14 februari till meteorologisk vår den 15 februari 2020. Till höger ses årstidernas läge den 15 februari 2020. Källa: SMHI. Foto: SVT

Delar av främst södra Götaland hoppade dessutom över vintern, och gick direkt från höst den 14 februari till vår den 15 februari. Det händer då och då för kuststationer, men i år inträffade det även för utpräglade inlandsstationer så som exempelvis Växjö. Det är första gången det händer där sedan mätningarna inleddes 1860, även om det var nära 1866 och 1925. Eggegrund vid södra Gästrikekusten gick också direkt från höst till vår. Det är den nordligast belägna plasten som gjort det, och gjorde det även 1949. Mätningar för Eggegrund finns för 1881–1975 samt från 1995.

Ovädret Dennis

Även ovädret Dennis fick sitt namn av britterna. Det kom på dagen exakt sju dygn efter att Ciara passerat. Vindmässigt var de två ovädret snarlika, för även i samband med Dennis blev det bara en enda kuststation som nådde stormstyrka, nämligen Söderarm igen med 26 m/s på sena eftermiddagen den 16. Över inlandet uppmättes stormbyar i värmländska Sunne med 25 m/s på eftermiddagen den 16 och i Kilsbergen-Suttarboda i Närke med 26 m/s på kvällen den 17. För det var ju så att blåsten fortsatte dygnen efter själva regnet dragit bort. Lägg därtill att det även blåste mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) på många andra platser från Blekinge i söder till Gästrikland i norr när Dennis passerade den 16–17.

Månadens högsta medelvind i fjällen inträffade också i samband med Dennis. I Sylarna kulminerade vinden på 32 m/s under natten till den 17. Även Blåhammaren med 30 m/s under natten till den 17 och Stekenjokk med 27 m/s på tidiga morgonen den 17 noterade stormvindar.

Generellt sett föll mer regn i samband med Dennis än när Ciara passerade. Störst officiell nederbördsmängd i landet i februari på ett dygn föll när Rångedala noterade 46 mm dygnet den 16, alltså från morgonen den 16 till morgonen den 17. Under de två dygnen den 15 och den 16 när regnet passerade föll 30 mm eller mer per dygn på många platser i Småland, Västergötland, Halland, Bohuslän och Dalsland. Mest föll dygnet den 16, och här är de platser som då fick 40 mm eller mer:

46 mm i Rångedala,

45 mm i Borås,

43 mm i Ulricehamn

och 40 mm i Hid i sydvästra Västergötland.

Dygnsmängderna i Borås och Ulricehamn var stora för att vara februari, men inte rekordstora. Sett till hela regnet, två dygn räknat från morgonen den 15 till morgonen den 17 föll 60 mm eller mer på följande platser:

74 mm i Borås,

71 mm i Rångedala,

69 mm i Hid,

68 mm i Linhult,

67 mm i Ulricehamn,

65 mm i Källsjö i inre norra Halland,

65 mm i Bollebygd i sydvästra Västergötland

och 62 mm i Horred i sydvästligaste Västergötland.

Med ovädret följde även mild luft, och månadens högsta temperatur, men trots det stod sig årets dittills högsta temperatur på 12,1 grader i småländska Oskarshamn från den 15 januari. Högst uppmätt temperatur i februari i de olika landsdelarna blev som följer:

I Götaland 11,8 grader i Norrköping i Östergötland den 16,

i Svealand 11,8 grader i Eskilstuna i Södermanland den 16,

i södra Norrland 10,4 grader i Gävle i Gästrikland den 16

och i norra Norrland 7,1 grader i Kvikkjokk-Årrenjarka den 7.

Tillfälligt några kalla dygn i främst nordvästra Norrland den 19–20. Klart kallast i det välkända köldhålet Nikkaluokta i norra Lapplandsfjällen som med 36,4 minusgrader noterade ett nytt säsongslägsta i landet, men bara tiondelar lägre än det tidigvarande från slutet av januari.

Vinterflod istället för vårflod

Redan efter Ciara var markerna mättade med vatten, så när Dennis släppte än mer vatten från skyn steg flödena snabbt i sjöar och vattendrag. Vattnet som föll sjönk inte ner i marken, utan flöt ovanpå till första bästa vattendrag som in sin tur hittade vägen till närliggande sjöar, åar och älvar. Översvämningarna blev många, och en rejäl ”vårflod” tog fart på en gång. Varning för höga flöden utfärdades efterhand för allt fler vattendrag i främst västra och södra Götaland, varningar som till stor del ännu ligger kvar nu när februari blivit mars. Översvämnings- och flödesnyheter präglade också delar av nyhetsrapporteringen veckan efter Dennis framfart. Även lokala översvämningar följde, alltså såsom det klassiska att undergångar vattenfylls och att dagvattenledningar inte mäktar med att svälja allt vatten från stora asfalterade områden såsom parkeringsplatser.

Delvis blev då flödesnivåerna till och med mycket höga, eller extremt höga som är den högsta varningsnivån. Här en lista på när och i vilka vattendrag det, helt eller delar av, varnats för mycket höga flöden och extremt höga flöden i februari:

Viskan den 16–28,

Ätran den 16–28,

Säveån från den 17,

allmänt i södra Västergötland den 17–18,

Nissan den 18–28, där nedre delen hade extremt höga flöden den 23,

Lagan med biflöden från den 19, där nedre delen hade extremt höga flöden den 23–28,

Mörrumsån från den 19,

Ronnebyån från den 19,

Helge å från den 21

och Emån med biflöden från den 24.

Med all västvind trycktes även mycket vatten in genom Öresund, så med lågt lufttryck fick man sedan högt havsvattenstånd även längs ostkusten med tidvis över en meter över normalnivåerna.

Ännu en blåsig helg

Två relativt tama regn- och snöväder passerade österut över landet den 20 och den 21. Som mest föll uppåt 20 mm, men framför allt blev det blåsigt i fjällen med lokala stormvindar. Blåhamnmaren noterade som mest 31 m/s på kvällen den 20 och 25 m/s ett dygn senare. Även Stekenjokk hade 25 m/s två kvällar på raken, den 20 och den 21.

Ett tredje om något mer omfattande regn följde den 22, men även då föll cirka 20 mm som mest. Däremot var det rejält mycket blåsigare då, så för tredje helgen på raken slog ett oväder till mot Sverige. Ovädret var inte så pass kraftigt att det fick något svenskt namn, och det fanns heller ingen brittisk namngivning som kunde anammas av svensk media.

Månadens högsta medelvind för en kuststation blev 27 m/s i Väderöarna vid norra Bohuskusten kring midnatt den 22–23. Även i Örskär vid Upplandskusten noterades storm med 26 m/s på sena eftermiddagen den 22. Samtidigt noterades Örskär månadens högsta byvind för en kuststation när man hade orkanbyar på 35 m/s.

Byvinden var kraftig över land med lokalt mycket hårda vindbyar (21–24 m/s) på många platser från sena kvällen den 21 och vidare under dygnet den 22, främst i ett stråk genom norra Götaland och södra Svealand och sydöstra Götaland. Det blev dock inga stormbyar någonstans denna gång. Blåsten hängde sedan kvar i något försvagat skick ytterligare några dagar, så lokalt noterades dagligen mycket hårda vindbyar den 23–25.

I fjällen blåste det åter upp till storm när ovädret var på väg bort österut. Denna gång med som högsta 29 m/s i Stora Sjöfallet i nordligaste Lapplandsfjällen på natten till den 24. I Stekenjokk noterades dessutom 27 m/s som högst på sena kvällen den 23.

Snö även i söder, och i norr uppåt två meter

Den 25–27 snurrade ett regn- och snöväder runt över Götaland och södra Svealand. Efterhand blev det alltmer snöinslag och alltmer vintrigt, där snön la sig i främst Dalsland, Västergötland, Småland, Östergötland och Södermanland. På sina håll fick man drygt en decimeter snö, men lokalt mer. Tillsammans med Storlien-Storvallen tidigare i månaden, det har jag redan skrivit om, noterade Malmbäck störst snödjupsökning på ett dygn i februari. Snödjupet ökande där med 28 cm när man gick från 1 cm på morgonen den 25 till 29 cm morgonen därpå, och just Malmbäck hade även månadens officiellt största snödjup i Götaland.

Tack vare mer nederbörd än brukligt i norr har snötäcket under månaden ökat till över en meter i stora delar av i fjällen gott om snö i fjällkedjan från Härjedalen och norrut. Snön ligger djup även i Lappland och norra Norrbotten. Snöutbredningen söderut har under månaden haft i stort sett samma sträckning hela tiden, från norra Värmland via Siljan till norra Hälsingland. Visst har den pendlat lite söderut och norrut, men ganska lite. Därutöver har ju snön, såsom ni kunnat läsa tidigare i denna krönika, varit på tillfällig visit även längre söderut i landet, främst den 4–7 och från den 25 och månaden ut.

Månadens största snödjup i de olika landsdelarna uppmättes mestadels under månadens sista dagar:

I norra Norrland 189 cm i Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen den 27,

i södra Norrland 148 cm i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 25,

i Svealand 98 cm i Gördalen i norra Dalarna den 15

och i Götaland 29 cm i Malmbäck den 26–27.

Kall avslutning

Den 25 tog kallare luft över i norr, och i söder dämpades också mildluften under månadens avslutning, främst den 26–28. Månaden lägsta temperatur i norra Norrland inträffade en vecka tidigare, men för övriga landsdelar noterades månadens lägsta temperatur i slutet av månaden:

I norra Norrland tidigare nämnda 36,4 minusgrader i Nikkaluokta,

i södra Norrland 28,7 minusgrader i Ljusnedal i Härjedalen den 27,

i Svealand 21,6 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 28

och i Götaland 13,5 minusgrader på Jönköpings flygplats i Småland den 28.

Precis som för norra Norrland är februarilägsta även säsongslägsta i södra Norrland och Götaland, medan säsongslägsta i Svealand är 24,5 minusgrader i Särna den 19 december.

Men lite kyla i början av månaden växte havsisen i norra Kvarken och Bottenviken till sig något, men har sedan fört en svår kamp mot blidväder och blåst. En kall avslutning gav en tydlig påbyggnad så att norra Kvarken blev istäckt från kust till kust, samtidigt som området med öppet vatten på Bottenviken krympte alltmer. På det hela tagen ändå en klart lindrig isvinter så här långt.

Tack vare skottdagen, eller på grund av om man har den inställningen, avslutades månaden med ny mildluft från sydväst. I Götaland föll det mest som regn, men det slog över i snö på väg vidare norrut över Svealand under natten till den 1 mars. Så det blev till att skotta där.

Ingen vinter i Blomskog trots fem vinterdygn

Så här till slut i min digra tänkte jag bjuda på en lite udda händelse. Jag har nämligen tittat lite extra på mätstationen Blomskog i sydvästra Värmland. Där gick man direkt från höst till vår den 15, vilket aldrig tidigare hänt i mätserien som inleddes 1962. Därefter kom kylan, och alla dygn den 24–28 låg medeltemperaturen under 0 grader. Vintern skulle alltså ha anlänt till Blomskog den 24, om det nu inte varit för att det redan blivit vår där. En årstid kan aldrig backa, oavsett vilket väder vi har. Så ”bakslag” får det kallas det Blomskog råkade ut för i slutet av februari.

Jag vet inte hur pass ovanligt det är att höst övergår i vår och att man därefter får fem vinterdygn på raken. En kvalificerad gissning är dock att det är extremt ovanligt. De flesta platser som går direkt från höst till vår är kustnära stationer i södra Götaland, och att det där, efter en mild vinter, skulle komma så pass kall luft efter den 15 februari att fem dygn på raken uppvisar dygnsmedeltemperatur under 0 grader varje dygn känns ganska osannolikt.

Externa källor: StormGeo, SMHI

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Tema månadskrönikor

Mer i ämnet