Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

Rejäl vinterkyla – sedan plötsligt blev det vår

Uppdaterad
Publicerad

Efter veckor med vinterkyla och snö i landet tog vårvärmen över rejält i söder drygt halvvägs in i februari. Vi hälsade våren välkommen den 16, samtidigt som vinterkyla och snö fortsatt härskade i norr ett tag till. Det blev rejäl vårvärme dessutom, och ett nytt svenskt februarirekord.

Hela 17 grader, så hög temperatur har aldrig tidigare uppmätts i Sverige i februari. Inte förrän i år, när Kalmar flygplats i Småland med 17,0 grader den 25 satte nytt svenskt februarirekord. Tidigare rekord är bara två år gammalt, nämligen 16,7 grader i Karlshamn i Blekinge den 27 februari 2019. Utöver det svenska värmerekordet för februari slogs många lokala februarirekord, vilka redovisas i slutet av denna digra krönika. För det var ju i slutet av månaden som vårvärmen slog till med full kraft.

Utöver vårvärmen på slutet handlade annars mycket i februari om kyla, och bristen på snö i norra Lapplandsfjällen i början av månaden. En övervägande torr månad gjorde att det inte kom så mycket snö, men när det väl snöade ökade djupet med både en och flera decimeter i och med att det var kall fluffig snö som föll i kylan.

Tema månadskrönikor

Det kalla övervägde

I månadens mitt var det ett kraftfullt underskott i temperatur jämfört med nya referensperioden 1991–2020, men en rejält mild avslutning minskade avvikelsen. Trots allt var det den kalla perioden som övervägde. Nästan hela landet fick 0–2 grader kallare än normalt, lokalt 3 grader, medan främst norra Lappland noterade ett överskott i temperatur, dryga 1 grad som mest. Visserligen var det full vinter i norra Lappland under månaden, men jämfört det normala var det överlag ändå inte lika kallt där som i övriga landet under månadens första halva, vilket till slut gav störst överskott just där. Det finns såväl kallare som mildare februarimånader i närtid, nämligen klart varmare i fjol, 2020, medan februari 2018 var allmänt kallare än årets.

Till vänster månadens medeltemperatur jämfört med referensperioden 1991–2020. Till höger månadens högsta och lägsta temperatur. Källor: SMHI och StormGeo. Foto: SVT

Trots att det länge var snö och kyla som gällde, tror jag de flesta ändå lär minnas årets februari för den rejält vårvarma avslutningen. Sammantaget var det ändå kylan som övervägde, så större delen av landet fick en kallare månad än normalt sett till den nya referensperioden 1991–2020. Hade vi dock legat kvar i den gamla referensperioden 1961–1990 hade årets februari varit övervägande varmare än normalt. Årets februari är ett väldigt tydligt exempel på hur pass mycket referensperioderna skiljer sig åt. Skillnaden i månadsmedeltemperatur för februari mellan referensperioderna är mestadels 0,5–2,0 grader varmare i norr i den nya jämfört den gamla, medan det i söder skiljer 1,5–2,5 grader.

I absoluta tal hade Gielas i södra Lapplandsfjällen kallast i landet i februari med en medeltemperatur på 13,6 minusgrader, vilket är 3,3 grader kallare än deras normala 10,3 minusgrader. Varmast med en medeltemperatur på 0,6 grader hade trion Fårösund-Ar på nordligaste Gotland (0,3 grader över normala 0,3 grader), Ölands norra udde (0,1 grad under normala 0,7 grader) och Skillinge på den skånska sydostkusten (0,6 grader under normala 1,2 grader). Störst överskott jämfört det normala noterades i Rensjön i norra Lapplandsfjällen med 1,6 grader över, 10,6 minusgrader mot normala 12,2 minusgrader, medan det största underskottet på 3,3 grader noterades i redan nämnda Gielas samt i Horn i sydligaste Östergötland med 5,1 minusgrader mot normala 1,8 minusgrader.

Övervägande torrt

Februari var till stora delar en torr månad, men med envetna vindar österifrån skapades av och till snöbyar som drev in över ostkusten. Lägg därtill några mer omfattande snöfall som passerade österut över norra Norrland, främst den 19–23, och en hel del snöbyar in mot fjällkedjan den 27–28, så förstår ni säkert varför avvikelsekartan för februarinederbörd ser ut som den gör.

Till vänster månadens nederbördsmängder i procent jämfört med referensperioden 1991–2020. Till höger månadens högsta och lägsta nederbördsmängd, både i procent och millimeter räknat. Källor: SMHI och StormGeo. Foto: SVT

Torrt eller mycket torrt övervägde i stora delar av södra och mellersta Sverige. Därmed tydligt annorlunda mot hur det var i fjol, februari 2020 alltså, då större delen av landet hade en nederbördsrik månad, främst i västra Götaland med många nya nederbördsrekord som följd. Dock var det precis tvärt om då för norra Upplands del, torrt i fjol men nederbördsrikt i år. För att hitta en torrare februari än årets behöver vi för norra Norrlands del bara backa till 2018, och i övriga landet mestadels tillbaka till 2003. Lokalt är det dock längre tillbaka i tiden än så det var lika torrt i februari som i år. Det är inte omöjligt att det slagits något lokalt torr-rekord för februari, men knappast troligt att det gäller någon av de längre mätserierna. Många torr-rekord för februari är nämligen svårslagna med 0 mm, eller bara enstaka millimeter.

Till stor del beroende på några nederbördsrika dygn den 11, 12, 27 och 28 fick Hemavan i södra Lapplandsfjällen mest nederbörd i millimeter räknat i landet i februari med 90 mm, vilket är 126 % av deras nya normala 71 mm. Mest i procent av det normala föll däremot i Älvkarleby i nordligaste Uppland med 72 mm mot normala 37 mm. Det innebär nästan dubbelt upp mot normalt, eller 194 % för att vara exakt. I såväl millimeter som i procent av det normala räknat föll minst i Korsberga söder om Vetlanda i Småland med endast 1,4 mm mot normala 43 mm, vilket innebär ynka 3 %.

Rekordsolig månad i sydost

Större delen av landet fick mer eller mycket mer sol än brukligt, men i nordvästra Norrland var dock solen en bristvara. Allra mest sken solen i sydost, där det lokalt var rekordsoligt. I Karlskrona-Kungsholm i Blekinges skärgård noterades 127 timmar sol i februari i år jämfört med rekordet 122 timmar 2019, och Hoburg på sydligaste Gotland hade 117 timmar mot tidigare rekordet 114 timmar från 2019. Karlskronas mätserie inleddes först 2009, medan mätningar i Hoburg finns sedan 1985.

Bland de fåtal stationer som mäter solskenstid i landet fick just Karlskrona mest sol med sina 127 timmar, medan Tarfala i norra Lapplandsfjällen fick minst sol i februari, endast 28 timmar, och det är något mindre än man normalt brukar ha i februari.

Meteorologisk vintern i hela landet

Månaden inleddes kallt i hela landet. Den meteorologiska vintern, alltså fem dygn på raken med dygnsmedeltemperatur under 0 grader varje enskilt dygn, anlände till de sista utposterna i sydost den 3 när kvintetten Utklippan i Blekinges yttre östra skärgård, Ölands södra udde, Ölands norra udde, Hoburg och Östergarnsholm utanför Gotlands ostkust var officiellt sist ut i landet att få vinter.

Efter två omfattande snöväder i januari, och därtill mestadels vindar österifrån var det skralt med snö i norra Lapplandsfjällen när januari övergick i februari. På morgonen den 1 låg snön endast 16 cm djup i Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen. Det är minst snödjup där i februari sedan mätningarna inleddes i oktober 1969. Sett till hela den långa kopplade mätserien i Riksgränsen/Katterjåkk (start i november 1904) är 16 cm tangerat månadsrekord för minst snödjup med den 1 februari 1919.

Fem nationella isdygn

Med en tydlig övervikt av milda vintrar på senare år är det sällan det numera blir riktigt kallt i södra Sverige. Det är därför inte varje vinter som bjuder på så kallade nationella isdygn, alltså dygn då hela landet har minusgrader ett helt dygn.

Årets första nationella isdygn, och det första sedan den 28 februari 2018, inträffade den 6, och följdes upp av ytterligare fyra isdygn den 8–11. Hade det inte varit för Skillinge i sydöstra Skåne, som var ensam i landet med 0,1 grader som högst såväl den 5 som den 7, hade vi haft en obruten svit på sju isdygn. Men nu stannade det alltså på sammanlagt fem dygn, varav fyra i rad. Det kallaste dygnet, sett till lägst maximitemperatur i landet, inträffade den 11 då det som ”varmast” i landet var 2,0 minusgrader i Ölands norra udde. Lokalt i södra Sverige har det inte varit kallare än så här i februari sedan år som 2010 och 2011.

Snöbyar vid ostkusten och i fjällen

Övervägande torrt väder gällde i samband med kylan i landet under månadens första halva. Med vindar österifrån skapades dock snöbyar över hav i öster, och snöbyarna gav av och till relativt mycket snö vid olika delar av ostkusten beroende på vilken exakt vindriktning som rådde.

När mildluften sedan brakade in med västvindar över de svenska fjällen föll snön även där. Månadens sista dygn blev även månaden nederbördsrikaste med som mest 24 mm i Hemavan. Det är dock en klart beskedlig mängd för att vara månadens högsta i landet ska sägas.

Trots 24 mm på ett dygn ökade snödjupet i Hemavan det dygnet med bara 9 cm, från 80 cm på morgonen den 28 till 89 cm morgonen därpå. Det berodde på att det var väldigt blöt snö som föll då temperaturen under merparten av dygnet höll sig på plussidan. Därmed långt ifrån det fluffiga nysnötäcke som man kan få om det istället snöar när det är kallt. Grundregeln att 1 mm nederbörd ger 1 cm nysnö gäller strax under nollgradersstrecket vid relativt vindsvaga tillfällen. Är det kallare kan man få ett avsevärt större nysnötäcke än vad mängden nederbörd i millimeter räknat antyder. Exempelvis fick Gäddede i norra Jämtlandsfjällen 22 mm under dygnet den 11. Samtidigt var det cirka 7 grader kallt där, vilket med en ”fluff-faktor” på cirka 2½ mycket väl kan skapa ett cirka 50 cm tjockt nysnötäcke. Tyvärr mäts inte snödjup i Gäddede, så vi har inget facit från just det tillfället.

Det är ju mycket mer än bara temperatur och nederbördsmängd i millimeter räknat som avgör hur mycket ett snödjup förändras. Inte minst vinden påverkar, men även hur det befintliga snötäcket är. Om snötäcke är fluffigt kommer snö som faller inte påverka snödjupet lika mycket som om snötäcket som redan ligger är mer kompakt och sammanpressat, då lägger sig den nya snön ovanpå som ett nytt lager. Det kan ju faktiskt vara så att snödjupet minskar trots att det snöar om det samtidigt packas ihop av sin egen tyngd vid tö- eller blidväder, eller om vinden exempelvis packar snön samtidigt som det snöar.

Bland stora snödjupsökningar på ett dygn i februari är det tre som sticker ut lite extra, nämligen de sex tillfällen då snödjupet officiellt ökat med 20 cm eller mer på ett dygn (där dygnsnederbördsmängd i millimeter anges inom parentes):

35 cm (14 mm i smält form) i Tyllinge nordväst om Västervik i nordligaste Småland när man gick från 24 cm på morgonen den 8 till 59 cm på morgonen den 9 (vilket blev den största officiella snödjupsökningen på ett dygn i februari),

20 cm (10 mm) i Södra Vi norr om Vimmerby i norra Småland med 23 cm den 8 till 43 cm den 9,

30 cm (14 mm) i Lyckeby nordost om Karlskrona i Blekinge med 7 cm den 9 till 37 cm den 10,

25 cm (16 mm) i Norra Möckleby på östra mellersta Öland med 27 cm den 11 till 52 cm den 12,

22 cm (14 mm) i Ankarvattnet i nordligaste Jämtlandsfjällen med 48 cm den 11 till 70 cm den 12

och 20 cm (18 mm) i Hemavan när man gick från 80 cm på morgonen den 11 till 100 cm på morgonen den 12.

Tidvis blåste det även rejält, och lokalt blev det riktigt besvärligt med drivbildning och minimal sikt, kanske främst i Blekinge och Skåne den 7–10. Sett till normala nederbördsmängd föll dock mer i norra Uppland där det låg på med snöbyar av och till den 2–11, varefter snödjupet var större där än i övriga Svealand, alltså även Dalafjällen inkluderat. Även sydöstra Östergötland och nordöstra Småland hade gott om snö en bit in i månaden, och det är sannerligen inte alltför vanligt på senare år då vi haft många milda vintrar och mäktiga ansamlingar av vinterns vita guld i söder varit en klar bristvara.

Hela första halvan av februari bjöd på snötäcke i så gott som hela landet. Det var främst i delar av Skåne och Halland som det fortsatt fanns områden med barmark. Största utbredningen var omkring den 16, precis innan mildluften tog över is söder. Månadens största snödjup i de olika landsdelarna blev: 

I norra Norrland 137 cm i Kittelfjäll i södra Lapplandsfjällen den 23,

i södra Norrland 132 cm i Aspeå norr om Sollefteå i inre Ångermanland den 1,

i Svealand 70 cm i Älvkarleby den 11–12

och i Götaland 67 cm i Tryserum strax söder om Valdemarsvik i Östergötland den 3 och den 11.

I Götaland var maxsnödjupet högre i februari än i januari, men för övriga landsdelar är januarinoteringarna även årshögst så här långt. Visst kan vintern slå tillbaka i Götaland i mars, men jag ser det inte som minsta troligt att vi då skulle kunna få mer snö än Tryserums 67 cm. Däremot återstår att se vilket snödjup som blir årets största i övriga tre landsdelar.

Snabbt omslag gav vår i Sydsverige

Vinterkylan var tidvis bister även i söder, men när väl vårvärmen bestämde sig slog det om fort. Första möjliga datum för den meteorologiska vårens ankomst är per definition satt till den 15. Det dygnet hade ingen plats i landet en dygnsmedeltemperatur över 0,0 grader, som är det som räknas som vårtemperatur. Sju dygn på raken med dygnsmedeltemperatur över 0,0 grader varje enskilt dygn krävs, varefter det första av dessa dygn räknas som vårens ankomst.

Först ut att få vår bland landets officiella mätplatser var Falsterbo och Skillinge i Skåne (och kanske även Kristianstad) samt Utklippan i Blekinge. Det skedde den 16, för det dygnet blev det första av sju dygn på raken med vårtemperatur för deras del. Den 17–18 anlände våren till större delen av Skåne och till Hallandskusten. Den 19–20 tog våren sedan ett jättekliv norrut upp över Götaland och större delen av Svealand, nordvästra Dalarna undantaget, samt delar av Gästrikland. Med start den 23 kan våren sedan ha tagit ytterligare kliv norrut, upp över delar av södra Norrland också. Men eftersom vårens ankomst definieras som det första av de sju dygnen på raken med vårtemperatur så jag har tyvärr inte det svaret förrän om några dagar. I grova drag ligger våren ungefär en månad före sin ordinarie tidtabell just nu, men i skrivande stund är det alltså oklart exakt hur långt våren hunnit när nu februari övergått i mars.

På allvar tog värmen över i söder med start den 19 alltså, och arbetade sig sedan dag för dag vidare norrut för. Alla dygn den 25–28 hade hela landet varmare än normalt sett till den nya referensperioden 1991–2020, vilket ledde till att avvikelsekartan för hela månaden till slut inte bjöd på ett så stort underskott som läget var i mitten av månaden. I stort sett blev det oavgjort mellan antalet kallare och varmare dygn än normalt under månaden.

Kylan bestod ett tag till i norr

Samtidigt som vårvärmen tog över i söder var det fortsatt kallt i norr, och månadens lägsta temperatur blev 37,0 minusgrader i Nikkaluokta väster om Kiruna i de norra Lapplandsfjällen den 18. Alltså samma dygn som våren började ta tydliga kliv norrut över Sydsverige.

Månadens lägsta temperatur i övriga landsdelar inträffade ungefär en tidigare i samband med att kylan var som mest utbredd i landet:

I norra Norrland alltså 37,0 minusgrader i Nikkaluokta den 18,

i södra Norrland 33,3 minusgrader i Ljusnedal i Härjedalen den 11,

i Svealand 32,2 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 11

och i Götaland 28,6 5 minusgrader i Horn den 13.

Omläggningen till mildluft söderifrån tog en vecka på sig, och den 17–23 var det stor nordsydlig temperaturkontrast i landet. Som störst var skillnaden mellan dygnets lägsta och högsta temperatur under ett dygn närmare 40 grader. Det skedde just den 18 med 37,0 minusgrader i Nikkaluokta som lägst och 2,7 grader som högst i Skillinge.

I söder gav omslaget att nederbörden till stor del kom som regn, medan omläggningen i norr istället gav snö under flera dygn den 19–24, innan mildluften på allvar hade etablerat sig även där. Omkring en decimeter nysnö per dygn föll som mest då, och lokalt dryga det. Störst snödjupsökning på ett dygn i norr dessa dagar blev 15 cm, dels i Piteå i Norrbotten som fick från 95 cm på morgonen den 22 till 110 cm på morgonen den 23, dels i Haparanda vid den finska gränsen i Norrbotten med 43 cm den 19 till 58 cm den 20. Sammanlagt över fyra dygn ökade snödjupet allra mest i Piteå, från 75 cm på morgonen den 19 till 110 cm på morgonen den 23, alltså en ökning med 35 cm.

Halka vintertid är till stor del kopplad till omslag, som när mildluft tar över efter kyla, och det blev även halka med såväl regn på kall mark som lokalt etter värre halka med underkylt regn, bland annat i Örebro under natten och morgonen den 19. När mildluften tog över även i norr blev ishalka ett problem även där, såsom i Västerbottens län den 24.

Rejält tidig vårvärme gav nya rekord

Den 21 noterades för första gången i år 10 grader i landet, och månaden ut var det därefter med marginal minst 10 grader som högst i landet varje dag.

När februari inleddes var årets dittills högsta temperatur 8,7 grader i Lund den 21 januari. I den vårvärme som avslutade februari reviderades årshögstanoteringen flera gånger om: 10,5 grader i Skara, Västergötland den 21, 14,0 grader i Ramsjöholm, Småland den 22, 14,5 grader i Kristianstad, Skåne den 24 och till slut Kalmar flygplats, Småland med hela 17,0 grader den 25.

17-gradig värme i februari är, som tidigare nämnt, extremt för att vara i Sverige, för 17,0 grader på Kalmar flygplats den 25 februari är nytt svenskt februarirekord. Tidigare rekord löd på 16,7 grader satt i Karlshamn i Blekinge den 27 februari 2019.

Värmen i slutet av månaden var alltså delvis rekordartad, och flera platser noterade nya februarirekord. För minst 75-åriga mätserier sattes följande rekord under månadens avslutande vecka:

13,2 grader i Skara på Västgötaslätten den 22 mot tidigare 12,8 grader den 26 februari 2019 (startår 1859 men där några år på tidiga 1970-talet saknas)

12,8 grader i Göteborg den 22 mot tidigare 12,6 grader den 26 februari 2019 (startår 1859)

10,4 grader i Hoburg på sydligaste Gotland den 22 mot tidigare 8,2 grader den 27 februari 2019 (startår 1879)

17,0 grader på Kalmar flygplats den 25 mot tidigare 15,6 grader i Kalmar den 23 februari 1990 (startår 1868 för den kopplade serien Kalmar/Kalmar flygplats)

15,9 grader i Kristianstad i nordöstra Skåne den 25 mot tidigare 15,3 grader den 21 februari 1990 (startår 1878 för den kopplade serien Kristianstad/Everöd)

14,5 grader i Växjö i Småland den 25 mot tidigare 13,8 grader den 26 februari 2019 och den 24 februari 1990 (startår 1858)

14,5 grader i Ölands norra udde den 25 mot tidigare 13,0 grader den 18 februari 1961 (startår 1855)

14,4 grader i Lund i västra Skåne den 25 mot tidigare 14,0 grader den 28 februari 2012 (startår 1859)

12,9 grader på Visby flygplats på Gotland den 25 mot tidigare 12,7 grader i Visby den 18 februari 1961 (startår 1882 för den kopplade serien Visby/Visby flygplats)

15,4 grader i Örebro i Närke den 28 mot tidigare 14,4 grader den 26 februari 2019 (startår 1858)

15,2 grader i Östmark-Åsarna i norra Värmland den 28 mot tidigare 10,8 grader i februari 1943 (startår 1942 för den kopplade Röjdåsen/Lämbacken/Åsarna-serien i Östmark)

14,0 grader i Arvika i västra Värmland den 28 mot tidigare 12,6 grader den 27 februari 2019 (startår 1945)

13,9 grader på Karlstad flygplats i Värmland den 28 mot tidigare 13,6 grader i februari 1878 (startår 1858 för den kopplade serien Karlstad/Karlstad flygplats)

12,1 grader i Gustavsfors nordost om Hagfors i Värmland den 28 mot tidigare 11,8 grader den 26 februari 2019 (startår 1917)

10,4 grader i Landsort vid Södermanlandskusten den 28 mot tidigare 9,4 grader den 26 februari 2019 (startår 1848)

9,1 grader på Umeå flygplats i Västerbotten den 28 mot tidigare 9,0 grader den 17 februari 1934 och den 8 februari 1939 samt 9 grader på en halv grads noggrannhet den 27 februari 1887 och den 28 februari 1887 (startår 1859 för den kopplade serien Umeå/Umeå flygplats)

Noteringen i Örebro är visserligen rekord för deras del, men kanske än mer imponerande som näst varmast i Svealand genom alla tider. Den enda noteringen som nämligen slår Örebros 15,4 grader är Svealands-rekordet 15,7 grader i Säffle i södra Värmland den 28 februari 2012, Det värdet inkom då i efterhand och saknas därmed i min månadskrönika för februari 2012, men det finns däremot med i sammanfattningen av väderåret 2012.

Till slut blev följande noteringar månadens högsta temperatur i de fyra landsdelarna:

I Götaland 17,0 grader på Kalmar flygplats den 25,

i Svealand 15,4 grader i Örebro den 28,

i södra Norrland 10,7 grader i Gävle i Gästrikland den 28

och i norra Norrland 9,5 grader på Luleå flygplats i Norrbotten den 28.

Med vårvärmen brukar även åsksäsongens så smått smyga igång, men under februari registrerades inte en enda blixturladdning i landet. Det är inget konstigt i det, eftersom det är vinter, och värmen som varit har inte bildat skurar som ju är grunden till hur åska skapas.

Snabb snösmältning i söder

Vårvärmen gick hårt åt snötäcke och isar i söder, men eftersom det trots allt legat över halvmetern med snö i Götaland tog det många dagar innan allt förvunnit. Först på morgonen den 28 var det officiellt barmark i hela Götaland. Någon vårflod att tala om blev det dock inte i söder, för det allmänna snötäcket hade inte tillräckligt mycket vatteninnehåll för att vålla några egentliga problem trots snabb avsmältning. Visst forsade det på i vattendragen, men inte så det nådde några varningsnivåer. En tuff vårflod kan man däremot befara när all snö i mellersta och norra Norrland så småningom ska omvandlas till vatten.

Töväder i norr gjorde även att snödjupet sjönk ihop en del där under månadens avslutning, så på morgonen den 1 mars var det största officiella snödjupet i landet 105 cm i Aspeå.

Sjöisarna i söder smälte som smör i solsken när vårvärmen tog över i slutet av månaden. Omslaget var markant dessutom, från det gick i princip från minusgrader dygnet runt till plusgrader dygnet runt. Annars brukar minusgrader nattetid var en effektiv handsbroms för snö- och issmältningsprocessen under dagar med plusgrader, men så ej denna gång alltså. Många tillbud inträffade på de allt mer förrädiska isarna, och tyvärr flera med tragisk utgång. Havsisen i vikar i söder gick samma öde tillmötes som snön i söder, medan havsisen längre norrut inte påverkades lika mycket. I norra Kvarken och på Bottenviken bromsades visserligen tillväxten upp efter att stadigt varit växande under månadens kalla period i början och mitten av februari.

Inget stormtillfälle till havs och bara några stormtillfällen i fjällen

Torrt väder brukar vindmässigt även innebär relativt lugnt väder. Senaste stormtillfällen över svenska farvatten var i november 2020, så väderåret 2021 har inletts lugnt på så sätt.

Till vänster månadens byvindsmedelvärde i procent av det normala under perioden 1996–2015. Till höger månadens högsta medelvind för fjällstationer, högsta medelvind för kuststationer samt högsta byvind för inlandsstationer. Källor: SMHI och StormGeo. Foto: SVT

Även i fjällen var vindstyrkan tämligen beskedlig under stora delar av februari, frånsett på slutet när mildluften brakade in med full kraft västerifrån. På kvällen den 16 noterades stormvindar på 25 m/s i Blåhammaren i Jämtlandsfjällen, det framför den mildluft som då var på väg att ta sig in över landet västerifrån. Därefter dröjde det till att fyra av de fem avslutande februaridygnen bjöd på stormvindar i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen. Toppnoteringen där blev 32 m/s på eftermiddagen den 27 och lika mycket ett dygn senare.

På tidiga morgonen den 28 noterades även månadens högsta byvind oavsett med orkanbyar på 38 m/s i just Stekenjokk. Till havs toppade månadens byvind med stormbyar på 26 m/s den 8 i Hanö utanför Blekinges kust. Vid ett enda tillfälle klassades byvinden över inlandet som mycket hård (21–24 m/s), och det var när byvinden kortvarigt nådde upp i 24 m/s i Naimakka vid den finska gränsen i nordligaste Lappland på morgonen den 12 när mildluften då tillfälligt slog igenom längst i norr.

Externa källor: StormGeo, SMHI samt sociala och andra medier

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Tema månadskrönikor

Mer i ämnet