Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video

Kalla lördagar

Uppdaterad
Publicerad

Milt även i mars, men inte lika extremt som i främst januari. Där har ni årets marsväder i kortversion, alltså en aningens mer vinterlik månad än sina föregångare denna vinter. Ganska blött och ostadigt inledningsvis, men sedan en andra halva som mestadels präglades av torrt och ganska soligt väder. Mildluften fick tillfälligt ge vika för kalluft norrifrån, i princip en gång per vecka, nästan kusligt schemalagt just på lördagar.

Jämfört avvikelsekartan för främst januari, men även februari, ter sig mars som en kall månad. Sett till referensåren 1961–1990 var den dock varmare än brukligt i hela landet. En blöt inledning följdes av övervägande torrt väder, så sammantaget en såväl blötare som torrare månad än brukligt, utan att på något sätt sticka ut speciellt mycket.

Enskilda händelser att lyfta fram ur marsvädret är extremt mycket snö i norra Lapplandsfjällen, mest i landet på närmare 30 år. Dessutom noterades på såväl Gotland som i Skåne vintersäsongens största snödjup i mars, men det kanske säger mer om hur vintern dessförinnan var? Av och till blåste det rejält i fjällkedjan, och därutöver är det främst ovädret som danskarna döpte till Laura som är värt att nämna. Ett ganska kortvarigt men ack så ettrigt stormoväder passerade nämligen över södra Götaland den 12.

Tema månadskrönikor

Milt, men långtifrån extremt

Övervägande milt, men med flera kortare kalluftsvisiter gör att månaden som helhet landar rätt allmänt på 2–4 grader över det normala sett till referensåren 1961–1990. Några tydliga skillnader finns inte, utan avvikelsen är i grova drag ganska jämnt fördelad över riket. Det finns klara likheter mellan årets mars och mars 2017, och i söder även 2019. För att hitta en kallare mars än årets är det 2018 som gäller, för då var mars kall. I övrigt har det däremot varit gott om milda marsmånader på senare år, så för olika delar av landet var det varmare senast 2019, 2017, 2016, 2015 eller 2014. Inga månadsrekord slogs.

Till vänster månadens medeltemperatur jämfört med referensperioden 1961–1990. Till höger månadens högsta och lägsta temperatur. Källor: SMHI och StormGeo. Foto: SVT

Störst avvikelse i landet fick Rödkallen vid södra Norrbottenskusten med 5,0 grader med 1,7 minusgrader mot normala 6,7 minusgrader, medan avvikelsen var minst i Idre fjäll i norra Dalarna med 1,7 grader över normalt, 3,9 minusgrader mot normala 5,6 minusgrader. I absoluta tal hade Falsterbo vid den skånska sydvästspetsen varmast i landet i mars med en medeltemperatur på 5,2 grader, vilket är 3,5 grader över deras normala marstemperatur på 1,7 grader. Tarfala i nordligaste Lapplandsfjällen hade kallast med 8,5 minusgrader, vilket ändå är 2,1 grader över deras normalvärde på 10,6 minusgrader.

Blöt inledning, torr avslutning

En ostadig inledning följt av övervägande torrt väder gör att månaden som helhet i grova drag blir normal i stora delar av landet. Främst norra Norrlands inland och Skåne hade torrt, medan västra Lapplandsfjällen och lokalt i gränstrakterna mellan Götaland och Svealand fick mer än dubbla normalmängden. Därmed finns det klara likheter med hur nederbördsfördelningen i mars var 2017 jämfört med i år. Blötare än i år var det mestadels så sent som i fjol, 2019 i så gott som hela landet, medan mars 2013 nästan uteslutande var klart torrare än årets. Inga månadsrekord slogs, varken för lite eller för mycket nederbörd.

Till vänster månadens nederbördsmängder i procent jämfört med referensperioden 1961–1990. Till höger månadens högsta och lägsta nederbördsmängd, både i procent och millimeter räknat. Källor: SMHI och StormGeo. Foto: SVT

I millimeter räknat fick Bollebygd mellan Göteborg och Borås i Västergötland mest i landet i mars med 107 mm mot normala 59 mm, medan Gargnäs i södra Lappland fick minst med 7 mm. I procent av det normala fick däremot Ritsem i norra Lapplandsfjällen mest med 287 %, 75 mm mot normala 26 mm, medan Fjällsjönäs vid foten av mellersta Lapplandsfjällen fick minst med 33 %, 12 mm mot normala 37 mm.

Mycket soligt i nästan hela landet

Mycket tack vare en solig andra halva sken solen mer än brukligt i så gott som hela landet i mars. Fjällkedjan undantaget, så de två stationerna Storlien i Jämtlandsfjällen och Tarfala i norra Lapplandsfjällen fick klart färre soltimmar än vanligt. För den korta mätserien Tarfala blev det ett nytt anti-solskensrekord med 67 timmar mot tidigare 78 timmar 2012. Normalt får Tarfala 111 timmar sol i mars, där mätningarna inleddes först 2007.

Bland de fåtal stationer som mäter solskenstid i landet fick Tarfala klart minst, medan Nordkoster vid norra Bohuskusten noterade mest sol i mars med 194 timmar mot normala 135 timmar för deras del.

Dryga två meter snö i fjällen, men lite is till havs

Snötäckets utbredning och djup har pendlat en del under månaden, det i takt med de tövädersperioder och kalluftsattacker som turats om. Under den sista tredjedelen av månaden börjar man väl ändå ana att början på slutet för snösäsongen 2019–2020 är kommen. Den egentliga snögränsen genom nordvästra Svealand och sydöstra Norrland har börjat masa sig norrut, dock tillfälligt stoppad av några kalla avslutande marsdygn.

Efter en vinter med mycket västvindar in mot fjällen är snötillgången riklig där, liksom den är på många håll även öster om fjällen, åtminstone i Lappland och norra Norrbotten. Det har kommit så pass mycket snö att det är extremt till och med, för det är sällan som det uppmäts över två meter djup snö i Sverige, i alla fall inte på öppna ytor och efter konstens alla regler som gäller för att mäta snödjup på rätt sätt. I drivor kan det givetvis vara åtskilliga meter, men officiellt snödjup mäts inte där utan på öppna ytor för att få ett så korrekt värde som möjligt, och gärna med flera mätpunkter för att få ett bra snitt över ytan. Så de 229 cm som noterades i Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen på morgonen den 31 är något utöver det vanliga. Det är det största officiella snödjupet i landet oavsett månad sedan mars 1993 då det svenska marsrekordet på 265 cm noterades i just Katterjåkk den 13 mars 1993.

Trots att mars varit något kallare än övriga vintermånader är isvintern ytterst lindrig. Det är främst i kustnära områden i Bottenviken som det varit havsis att tala om denna vinter, och utbredningen har varierat en del under månaden i takt med om det är mildluft eller kalluft som härskat.

Tydligt tudelat

Månaden inleddes med ett tydligt tudelat Sverige. Kyla rådde i norr, samtidigt som det var milt i söder. Vasaloppet den 1 inleddes med minusgrader, snöfall och motvind, men fram på dagen blev snöandet ganska blött. Temperaturen hann åter sjunka lite till de sista tappra hjältarna passerade under ”I fädrens spår för framtids segrar”-portalen.

Flera regn- och snöväder drog in över landet under månadens inledning, och främst vid södra Norrlandskusten gav det ett mer eller mindre ihållande snöande den 1–4. Under dessa dygn föll det som mest 66 mm i Hudiksvall i norra Hälsingland, medan Söderala utanför Söderhamn lite längre söderut i Hälsingland fick 61 mm på de två dygnen den 3–4.

Det enskilda dygn som var nederbördsrikast inträffade den 4, alltså från morgonen den dagen fram till morgonen den 5, med minst 30 mm på dessa officiella mätstationer:

36 mm i Söderala (månadens största officiella dygnsnederbördsmängd i landet)

och 30 mm i Hudiksvall.

Månadens största snödjupsökning i landet på ett dygn inträffade samma dygn, men lite längre norrut, i Ångermanland. Såväl Härnösand som Torrböle noterade då en snödjupsökning på 20 cm, för Härnösands del från 5 cm på morgonen den 4 till 25 cm på morgonen den 5 och Torrböle från 18 cm till 38 cm. I Lillhamra i nordvästra Hälsingland ökade snödjupet med närmare en halv meter i inledning av mars när man gick från 42 cm på morgonen den 29 februari till 87 cm på morgonen den 5 mars. Först den 5 drog snöande bort norrut, och en klart lugnare period stundade.

Det var tidvis rejält kallt i norr i början av månaden, så det är föga förvånande att månadens lägsta temperatur i olika delar av landet nästan uteslutande inträffade under den första veckan:

I norra Norrland 32,4 minusgrader i Naimakka i nordligaste Lappland den 4,

i södra Norrland 25,3 minusgrader i Ljusnedal i Härjedalen den 7,

i Svealand 23,8 minusgrader i Särna i norra Dalarna den 7

och i Götaland 11,0 minusgrader i Kvarn i nordvästra Östergötland den 22 i samband en av många tillfälliga kalluftsattacker i söder.

Dygnet den 7 var kallt i främst mellersta Sverige. Det var en lördag, och just lördagar var lite speciella hela månaden. Mer om det, kampen mellan vårens ankomst och återkommande kalla lördagar, kommer senare i denna krönika.

Milt i hela landet

Den 8 tog mildluften över och flera regn drog dagarna därpå in från sydväst. Omslaget nådde även Norrland, där tövädret ledde till halka när snöklädd mark förvandlades till mer eller mindre knöliga skridskoisar med mer eller mindre mycket vatten på.

Vinden tilltog också, och kulminerade med stormstyrka i fjällen. Först med 25 /s i Blåhammaren i Jämtlandsfjällen under natten till den 8, följt av 26 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen på eftermiddagen den 9. Månadens högsta byvindsnotering oavsett stationsplacering blev orkanbyar på 35 m/s i Sylarna i Jämtlandsfjällen på tidiga natten den 8.

Med de milda sydvästvindarna följde flera mer eller mindre kraftiga och utbredda regn från sydväst. Främst berördes västra Götaland med flera regn den 10–15, där det sista dygnet, från morgonen den 15 och ett dygn framåt, blev det mest omfattande med 25 mm eller mer på följande platser:

28 mm i Ed i Dalsland,

27 mm i Uddevalla i Bohuslän,

27 mm i Henån i Bohuslän

och 25 mm i Kroppefjäll-Granan i Dalsland.

Det fick viss effekt på de redan höga eller lokalt mycket höga flödesnivåerna i vattendragen i dessa trakter, men mer om månadens flödesläge kommer i slutet av denna digra krönika. Hoppas ni orkar läsa ända dit…

Laura stormade fram över Sydsverige

Ett i Sverige icke-officiellt namngivet oväder över Sydsverige den 12 döptes i Danmark till Laura, och det namnet fick även fotfäste i svensk massmedia. Det var en ettrig liten vädersnurra som tog raka vägen österut över norra Götaland, vilket gav mycket kraftig blåst söder därom under några timmar på eftermiddagen den 12. Lokalt noterades stormbyar över inlandet:

29 m/s i Karlskrona-Söderstjerna i Blekinge (månadens högsta byvindsnotering över land),

28 m/s i Helsingborg vid den skånska västkusten,

27 m/s i Torup i inre Halland,

26 m/s i Hästveda i nordöstra Skåne,

26 m/s i Växjö i Småland,

25 m/s i Malmö i Skåne

och 25 m/s i Ronneby-Bredåkra i Blekinge,

medan det på andra håll i Sydsverige blåste det mycket hårda vindbyar.

Detta var enda tillfället i mars som medelvinden över hav nådde stormstyrka:

29 m/s i Hanö utanför Blekinges kust

och 26 m/s i Nidingen vid norra Hallandskusten.

Samtidigt noterades även månadens högsta byvind för en kuststation när Hanö hade orkanbyar på hela 38 m/s mitt på eftermiddagen.

Tåg-, flyg- och färjetrafiken påverkades, Öresundsbron stängdes av helt för all trafik, byggnadsställningar rasade, tak lossnade träd föll, trafikolyckor skedde och flera tusen hushåll blev strömlösa. Laura var en klassisk höststorm. Man brukar ju skilja på höststormar och vinterstormar för att effekterna blir så olika om det är otjälad mark och regn kontra om tjäle finns i marken och det faller snö istället.

I samband med Laura-stormen förekom även lokal åska, med 13 registrerade blixtar den 12 och 9 stycken den 13, de flesta vid Smålandskusten. Det var i stort sett månadens enda blixtregistreringar.

Tillfällig kalluft gav mest snö på Gotland

Så blev det då lördag igen, för efter Laura dragit bort österut tog kallare luft över i hela landet. Kortvarigt, men ändå med vinterns snörikaste dag på Gotland.

Efter att officiellt varit barmark i hela Götaland under en dryg veckas tid, den 4–12 för att vara exakt, återkom vinterns vita guld. I Lauras bakkant slog nämligen regnet över i snö och la sig i ett stråk från södra Västergötland till Smålandskusten och vidare ut över delar av Öland och Gotland. Officiellt ökade snödjupet mest i Vänge mitt på Gotland när man på morgonen den 14 hade 14 cm djup snö. Snötäcket på Gotland den 14–15 var med råge djupast och mest omfattande på hela vintern. Innan hade just Vänge haft mest snö på ön denna vinter, men det med endast 2 cm den 28 och 29 december.

Snön smälte ganska snabbt undan när mildluften redan den 15 återtog kommandot, så den 16–20 var det officiellt barmark igen i hela Götaland.

Mild vecka

Den 15–19 var det varmare eller klart varmare än brukligt i landet. Då var det åter sydvästvindar och en del passerade regn, men mestadels rätt svaga, som gällde.

Vårvärmen gjorde sig påmind, och den 16 noterade Kristianstad i nordöstra Skåne en ny årshögstanotering i landet med sina 12,2 grader. Därmed var det två månader gamla dittillsvarande årshögstat slaget, det på 12,1 grader i småländska Oskarshamn den 15 januari.

Milt betyder oftast även blåsigt, och det främst i nordligaste Lappland på eftermiddagen den 16 när Naimakka noterade stormbyar på 27 m/s.

Vårens lördagsförbannelse

Nu till det jag antytt flera gånger tidigare i denna krönika, nämligen att just lördagarna var kalla i mars. Temperaturen har pendlat upp och ner under månaden, men det med en nästan kuslig jämn återkomsttid för kalluften. Alla lördagsdygn i mars, alltså den 7, den 14, den 21 och den 28 har varit mer eller mindre kalla, och därmed satt rejäla käppar i hjulet för vårens ankomst.

Per definition är det meteorologisk vår när sju dygn på raken haft en medeltemperatur över 0 grader varje enskilt dygn, varefter det första av dessa dygn sätts som vårens ankomstdatum. Mellan två lördagsdygn är det dock bara sex dygn, så därför har vårens framfart grusats lördag efter lördag på just det sjunde dygnet i vår-sviten.

Kyla den 7 och den 14 satte helt stopp för vårens framfart, medan det inte lyckades fullt ut den 21. Då var kylan något försenad, så den 22 var det kallaste dygnet den gången vid kalluftsangreppet ner över landet. Det gjorde att ett väldigt litet område i södra Dalarna, med minsta möjliga marginal, lyckades få vår. Av de officiella stationerna som finns gäller det Falun. Där hade man en sex dygn lång svit med vårtemperatur den 8–13, som sedan bröts av ett vinterdygn den 14. Nästa försök gick alltså bättre, då man lyckades samla ihop just de sju vårdygn som krävs den 15–21 innan nästa dygn med vintertemperatur följde den 22.

Huvudstadens kallast natt denna vinter inträffade så pass sent som den 22 mars. Då vände kvicksilvret (eller snarare de digitala sifforna i databasen) på 4,6 minusgrader. Det är ett ovanligt sent datum för ett säsongslägsta, men dock ej rekord för Stockholms del. Rekordsent datum för säsongens lägsta temperatur där är den 27 mars 1952.

Torrt, med kalla nätter och vårvarma dagar

Den 22 började mildluften ta över igen, och det med början i nordvästra Norrland. Mildluften på Atlanten styrdes nämligen långt norrut, för stabilt och torrt väder härskade och behöll greppet om södra Sverige. När mildluften brakade in över Lappland noterades mycket hårda vindbyar på 21 m/s i Naimakka på kvällen den 22.

Den 22–28 var det åter barmark i hela Götaland, och samtidigt var det övervägande torrt väder som gällde i större delen av landet. Med västvindar berördes dock främst de västra Lapplandsfjällen av snöbyar av och till, men i övrigt var det övervägande uppehåll som gällde i landet den 19–29.

Till stora delar var det även klart, så nätterna var kalla med frost långt söderut i landet. Däribland, såsom jag tidigare nämnt, månadens lägsta temperatur i Götaland med 11,0 minusgrader i Kvarn den 22. Alltså samma natt som Stockholm noterade sin kallaste natt på hela säsongen.

På dagarna tog dock vårvärmen över alltmer, så temperaturen pendlade en hel del mellan kalla frostnätter och vårvarma dagar i söder, medan det i norr blev en hel del härliga vårvinterdagar med sol och skarsnö att njuta av. Årets dittills högsta temperatur revideras i flera steg, först till 13,7 grader i Hudiksvall den 25, dagen därpå till 14,3 grader i Avesta i sydligaste Dalarna och till slut 14,6 grader i Osby i norra Skåne den 28.

Månadens högsta temperatur i de olika landsdelarna blev till slut:

I Götaland 14,6 grader i Osby den 28,

i Svealand 14,3 grader i Avesta den 26,

i södra Norrland 13,7 grader i Hudiksvall den 25 och tangerat i Gävle i Gästrikland den 26

och i norra Norrland 11,8 grader på Umeå flygplats i Västerbotten en 25.

Ny kalluft gav snö i Skåne

Jo då, lördagen den 28 var det dags igen för kalluften att börja dra ner över landet. Vinden tilltog då till lokal storm i norra Lapplandsfjällen när Stora Sjöfallet nådde 26 m/s på förmiddagen den 28. På morgonen blåste det även mycket hårda vindbyar på 24 m/s i Saittarova i norra Norrbotten.

När kalluften drog söderut över Götaland den 28–29 förstärkes ett regn som efterhand slog över i snö. Det resulterade i något så ovanligt som snötäcke i Skåne, främst i delar av östra Skåne. På morgonen den 29 var det officiellt 3 cm i Knopparp nära Linderöd och i Brösarp strax nordväst om Kivik. Detta lilla bakslag hade normalt sett kanske inte varit speciellt anmärkningsvärt, men nu blev det faktiskt det. Men det mer beroende på hur resten av vintern varit, eller icke-vinter är kanske mer korrekt att kalla det. De ynka 3 cm som låg på morgonen den 29 är nämligen mest på hela vintern i Skåne. Tidigare ”toppnotering” var 2 cm i Osby den 25 februari.

Då var det desto mer snö på andra håll i landet, inte minst i fjällen och i inre norra Norrland, så här pass mycket som mest i de olika landsdelarna:

I norra Norrland tidigare nämnda 229 cm i Katterjåkk den 31,

i södra Norrland 158 cm i Storlien-Storvallen i Jämtlandsfjällen den 30–31,

i Svealand 150 cm i Gördalen i norra Dalarna den 8

och i Götaland 15 cm i Ed den 1.

För samtliga landsdelar utom Götaland är månadens snödjup även vinterns största snödjup. Hittills är dock bäst att tillägga, för i fjällen händer det ofta att snödjupet kulminerar först senare på säsongen. Ska även nämnas att för Gördalen finns endast två snödjupsobsar på hela månaden, från den 8 och den 20, så maxvärdet där i mars kan ha varit högre än angivna 150 cm.

Försenad kyla gav våren en chans

Under månaden sista helg kom kalluften något mer försenad än helgen innan, så då hann våren anlända till delar av mellersta Värmland, södra Dalarna, norra Västmanland, Gästrikland och östra Hälsingland. Söndagsdygnet den 29 blev kallare än lördagsdygnet den 28, vilket satte stopp för att vårens kliv begränsades till detta område. Officiellt blev det alltså vår där den 22 eller 23, för det var då man hade det första av de sju vårvarma dygnen som krävs.

Den 31 påbörjade vårens dygnsräkning igen en bra bit upp över Norrland. Men om, och i så fall hur långt norrut, det håller sig i sju dygn på raken är för tidigt att säga, så även om startdatumet kommer sättas till den 31 mars är det läge för mig att ta upp det i aprilkrönikan.

Efter en tidig start på våren i februari, och då med ett stort område som gick direkt från höst till vår, är nu ordningen återställd. När vi går in i april ligger nu våren i stort sett i takt med ordinarie tidtabell, som baseras på referensåren 1961–1990.

Även på månadens sista dag bjöds vi på stormvindar i fjällen, dels 30 m/s i Stekenjokk på natten innan den stationen slutade observera, dels 25 m/s i Stora Sjöfallet på förmiddagen. Detta skedde i samband med ett passerande snö- och regnväder när tillfällig mildluft var på väg österut med full kraft över norra Sverige under månadens sista dag. Över inlandet i Jämtland och Lappland rådde lokalt mycket hårda vindbyar under dagen, med som mest 24 m/s i Vilhelmina i södra Lappland.

Allt färre flödesvarningar tack vare en torr andra halva

Torrt väder under andra halvan av mars har varit bra för att avsevärt förbättra flödesläget i Götaland. Det myckna regnandet i februari, främst i samband med de två namngivna ovädren Ciara och Dennis, fick flödena att stiga i mängder av vattendrag i främst södra och västra Götaland. Många vattendrag gick därmed in i mars med nivåer som var mycket höga.

En efter en kunde dessa ”mycket höga flöden”-varningar plockas bort. I början av mars gällde det dessa:

Säveån nedströms Mjörn den 6,

och övre Emån den 6.

Mer regn gav dock nya flödesvarning för mycket höga flöden:

Gårdvedaån från den 2

och Säveån åter från den 13, då nedströms Aspen.

En torrare andra halva har dock gjort att man därefter kunnat plocka bort samtliga ”mycket höga flöden”-varningar, i tur och ordning:

Gårdvedaån den 12,

Säveån nedströms Aspen den 16,

Ronnebyån den 22,

olika delar av Helge å den 23,

Mörrumsån den 23,

olika delar av Lagan med biflödena Bolmån och Skålån den 27

och sista ut Solgenån den 30.

Vid månadsskiftet råder nu fortsatt varning för höga flöden, alltså den lägsta varningsgraden, i några vattendrag i Götaland: Lagan, Helge å, Mörrumsån och Solgenån.

Externa källor: StormGeo, SMHI

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Tema månadskrönikor

Mer i ämnet