En kort vinter, en tidig vår, sommarvärmen och en mild höst gjorde att 2014 som helhet blev varmast sedan de rikstäckande mätningarna inleddes 1860. Rekordvärmen 2014 lär man minnas, och i övrigt var det en väldigt kort vinter i söder och den därpå tidiga våren samt extremvädersommaren med midsommarkyla, värmebölja, skyfall och skogsbranden i Västmanland som kanske fastnat i minnet.

Temperatur: Många nya rekord

Det blev ett mycket varmt år, där avsaknaden av längre kalla perioder var det som la grunden till rekordet. Tidigare var 1934 det varmaste året i Sverige med ett riksmedelvärde på 6,73 grader, men det slogs 2014 med 0,18 grader, vilket är mycket när det gäller ett riksmedelvärde. Därmed ser tio-i-topp-listan för de varmaste åren i landet ut som följer:

6,91 grader 2014

6,73 grader 1934

6,58 grader 1938

6,55 grader 1990

6,53 grader 1989 och 2000

6,37 grader 2008

6,28 grader 2006

6,27 grader 1949

6,26 grader 1975

Givetvis slog även mängder av enskilda platser nya rekord för årsmedeltemperatur, inte minst blev det ett nytt svenskt rekord i Falsterbo på den skånska sydvästspetsen. Automatstationen där fick 10,5 grader, den manuella 10,4 grader. Det gamla svenska rekordet löd på 10,1 grader satt i Malmö 1990. Även Svealands-rekordet på 8,6 grader slogs då såväl den manuella som den automatiska stationen i Stockholm fick 8,8 grader.

Nederbörd: Blötare än normalt, men inte i hela landet

I Götaland och i större delen av Svealand och södra Norrland föll mer nederbörd än brukligt under året, medan det i övriga landet mestadels föll mindre regn och snö än normalt. Vid en preliminär genomgång ser ingen station ut att slå rekord, varken gällande lite eller mycket årsnederbörd.

Soltimmar: Mer sol än vanligt

Det blev ett soligare år än brukligt, med ett enda undantag bland de 21 stationer som mäter soltimmar i landet. I Stockholm sken solen preliminärt 1 806 timmar mot det normala 1 821 timmar. I Katterjåkk i nordligaste Lapplandsfjällen sken däremot solen som aldrig förr. Deras gamla årsrekord var 1 435 timmar från 1978, men 2014 sken solen 1 476 timmar där. Katterjåkk har mätt solskenstid sedan 1972.

Vintern: Endast tre veckor vinter i söder

Eftersom temperaturavvikelsen jämfört det normala är större under vinterhalvåret än under sommarhalvåret hade vintervädret stor betydelse för att 2014 blev rekordvarmt. Inledningen på 2014 var mycket mild. Enda undantaget var i princip de tre veckorna med vinterväder som avslutade januari. När januari övergick i februari återkom mildvädret och snön smälte snabbt i söder. Mildvädret stod sig sedan vintern ut, även om det blev lite bakslag i slutet av mars.

Januari inleddes med extremt milt väder och nästan 10-gradig värme som högst. Regn på regn passerade och snöbristen var påtaglig. Den 9 januari passerade ett sista regn österut över främst Götaland, varefter vädret slog om abrupt och fullt vinterväder med snö, kyla, snödrev och halka tog över, och den 28 januari var till slut hela landet snötäckt. Den 20 januari sjönk temperaturen till 42,7 minusgrader i Karesuando i nordligaste Lappland. Det är lägst i landet sedan det var 49,0 minusgrader på samma plats i januari 1999. Fem dygn (den 24–26 och den 30–31 januari) var det nationella isdygn, alltså minusgrader i hela landet hela dygnet.

Februari bjöd på milt och solfattigt väder. I norr är det bara 1990 som februari var varmare än 2014. Vädret var också därefter, mer vår- än vinterlikt i söder och med vårflöden i Dalsland, Värmland och Södermanland. Milda sydvindar, mycket moln och passerande regn- och snöväder (men inget oväder) var det som gällde under hela månaden. Solen lyste till stor del med sin frånvaro, och Växjö, Umeå och Luleå noterade alla nya rekord minst solskenstid, i Umeå ynka 7 timmar. Redan den 21–22 februari avancerade den meteorologiska våren upp mot sydöstra Norrland. Det var föga oväntat och betydligt tidigare än brukligt.

Mars blev även den mild, om än inte med samma extrema överskott jämfört det normala som i februari. Ändå tillräckligt milt för att det lokalt, bland annat i Haparanda, Umeå och Borås, skulle slås nya marsrekord för medeltemperatur. I början av mars tog våren ett stort kliv norrut över Norrland, rekordtidigt i exempelvis Haparanda dit våren anlände redan den 5 mars. Av och till var det rejält blåsigt under månaden, exempelvis med stormbyar över inlandet i norr den 14 och i söder den 15 mars. Kontrasterna var bitvis stora under månaden, där 18-gradig värme i Skåne den 10 mars följdes av 36 minusgrader i Lappland den 18 mars.

Våren: Tidig och ganska odramatisk

Under våren skiftade vädret flera gånger. Sammantaget blev det en mild och därmed tidig vår. Efter en kylig inledning på april kom värmen igång, och många av oss sken nog ikapp med solen och värmen över påskhelgen. Sedan slog det om igen, med ett kyligt valborgsfirande innan våren, eller rättare sagt sommaren, tog full fart igen i mitten av maj. Redan den 19 maj hade sommaren nått upp över större delen av landet, i princip bara fjällen undantaget.

April blev en varm och solig månad, dessutom torr i norr. Första veckan var dock lite småkylig med smärre bakslag. En solig och vårvarm påskhelg i större delen av landet kryddades på påskafton den 19 april med årets första 20-gradersdag. Den meteorologiska sommaren anlände samma dag till delar av södra och västra Götaland. Det hann nästa bli högsommarvarmt innan maj tog över, 24,4 grader i Oskarshamn den 29 april. Men landet är avlångt, för natten till den 29 april föll 30 cm snö Kiruna. Kylan drog vidare söderut till valborg, och uppåt 20 cm blötsnö föll i södra Dalarna och norra Uppland natten till den 1 maj.

Maj bjöd som så ofta på en blandning av sommarväder och lynnigt och kyligt vårväder. Sammantaget blev månaden varm och blöt i större delen av landet. I början av maj kändes vädret mer som april än maj, bland annat med den kallaste majnatten i landet på 15 år med 17,1 minusgrader i Naimakka i Lappland den 5 maj. I Dalafjällen föll flera decimeter snö den första veckan i maj. Mitt i månaden kom värmen, och sommaren rusade snabbt norrut. Vårfloden i Klarälven och Dalälven blev häftig. Årets första högsommardag inträffade den 18 maj. Den 24 maj blev det hela 30,1 grader varmt i Gävle, närapå majrekord för Norrlands del.

Sommaren: Extremväder

Sommaren 2014 lär gå till historien som extremvädersommaren. Midsommarkyla, hetta, skyfall och blixtrekord var bara lite av allt väder som hanns med under de tre hektiska sommarmånaderna som vi alla har så höga förväntningar på. Många gav nog upp när blötsnö och kyla ingick i midsommarprognosen, men därefter blev sommaren en varm historia, avbruten av lokala skyfall, översvämningar och åska, medan det var torrt på andra håll.

Juni blev årets stora väderbesvikelse, inte minst över en mycket kylig midsommarhelg. Månaden som helhet blev aningens kallare än normalt i landet, och sticker därmed ut som enda egentliga undantaget från rekordvärmen under året. Månaden inleddes faktiskt med värme, men det glömdes snabbt bort när dagstemperaturen sjönk och regnen tog över. Många fick uppleva (och genomlida?) det kyligaste midsommarvädret på flera årtionden. Det föll blötsnö i Lappland och Jämtland och på många håll i norr var dagstemperaturen inte ens tvåsiffrig. Ett omfattande regn passerade södra och mellersta Sverige den 28-29 juni.

Juli följde inte alls i junis kyliga fotspår. Istället blev juli en extremt varm och till stora delar torr månad, många semesterfirares önskedröm med andra ord. I västra Norrland blev det rätt allmänt den varmaste julimånaden genom alla tider. Tropiska nätter förekom, och värmen kulminerade först den 7–12 juli och sedan med den en än mer mäktig värmebölja den 21–29 juli. Med värmen dök även lokala och kraftiga åskväder upp, speciellt i slutet av månaden. Inte minst den 27 juli när det rapporterades om blixtar i massor, stora hagel, skogsbränder, lokala översvämningar, strömavbrott och viss trädfällning i samband med lokala skyfall.

Augusti blev även den mycket varm, men också blöt då de kraftiga skurarna blev allt fler och allt häftigare. I västra Götaland blev månaden lokalt rekordblöt. Den 3 augusti blev det åskrikaste dygnet som uppmätts i landet med 47 901 registrerade blixtar. Värmen kulminerade med 35,1 grader i Falun den 4 augusti, det är varmast i landet sedan 1994. Samtidigt härjade den 15 000 hektar stora skogsbranden i Västmanland. Regn, skurar och skyfall tog över alltmer i mitten av månaden, inte minst över västra Götaland den 17–19 augusti. Hällum i Västergötland fick 134 den 19 augusti. Omfattande översvämningar följde.

Hösten: Milt

Milt och delvis blött höstväder innebar en sen och seg start på den nya vintern. I början av november låg snön i stort sett bara i Lapplandsfjällen och även om snögränsen under slutet av året kröp söderut och snödjupet ökade en del var det ändå mindre snö än normalt. September blev delvis rekordsolig, oktober bjöd på mycket regn, i november var det mest gråväder som gällde och december blev en lång väntan på att vinterkylan skulle dra söderut under julen.

September blev en solig sensommarmånad, där bland annat Umeå, Borlänge, Stockholm och Göteborg satte nya solskensrekord. Det var även mycket torrt i större delen av landet. Morgondimmor och soliga dagar dominerade under tre veckors tid. Avslutningen blev desto mer händelserik. Den 21 september observerades säsongens första mätbara snötäcke, den 22 september inträffade den första septemberstormen i svenska farvatten på 11 år och den 23 september var den kallaste septembernatten i landet på 11 år. Den 27 september blåste det upp i norr, med orkanvindar i fjällen och stormbyar över inlandet, och cirka 9 000 blev utan el.

Oktober bjöd på variationsrikt väder med stora kontraster och tvära kast. Mildvädret övervägde, framförallt i söder. Det blev också en blöt eller mycket blöt månad, endast norra Norrland undantaget. Årets sista 20-gradersdag inträffade den 3 oktober. Regnet vräkte ner över södra Norrlandskusten den 7–8 oktober, och den 15–16 oktober var det sedan nordvästra Götalands otur att drabbas av regn i massor. I månadens mitt tog kylan över i norr, men bara under en dryg vecka. Den 28 oktober blev en extremt mild dag långt norrut, och värmen var lokalt rekordartad för att vara så pass sent i oktober. Sedan kallt igen innan oktober var över.

November blev ännu en i raden av milda månader, till och med lokalt rekordvarm i Sydsverige. Gråvädret dominerade, och Stockholm slog nytt bottenrekord för solskenstid, medan Kiruna å andra sidan aldrig tidigare haft en så solig november som 2014. Inledningen var extremt mild i söder, och den meteorologiska sommaren hängde länge kvar vid sydkusten, Först den 15 november var det höst i hela landet, vilket är tangerat svenskt rekord för sent datum för höstens ankomst. Efter att ett regn- och snöväder passerat österut den 23–24 november blev vädret lite mer normalt för årstiden och vintern avancerade ner mot Svealand.

December blev i stora delar av landet en höstmånad. Sammanlagt blev december mildare än normalt i hela landet, framförallt i norr, och frånsett landets mellersta delar även blötare än normalt. Stormbyar i Sydsverige den 12 december gjorde att omkring 8 000 blev strömlösa. Dagarna före jul var det mycket milt i söder, medan kylan etablerade sig i norr. Under den långa julhelgen tog sig sedan vinterkylan söderut över landet, men visiten blev bara kortvarig. Nästan hela landet blev tillfälligt snötäckt, men den 30 december slog vädret snabbt om till milt igen. Under nyårsafton var det nästan 10 grader varmt vid Norrlandkusten.

Väderåret 2014 i statistiken

Höga flöden och översvämningar var inget som bara hörde våren till detta rekordmilda väderår. Skyfall och regn i massor under sommarens andra halva gav mer eller mindre omfattande översvämningar, främst kring Vänern och ner mot Halland. Även under höstens milda och delvis blöta väder förekom höga flöden och översvämningar, likaså tidigt på våren när den korta vintern snabbt gav vika för extremvärmen i februari.

Till sist några topp- och bottennoteringar från året, där de årssammanfattande värdena än så länge är något preliminära:

Högsta temperatur: 35,1 grader i Falun-Lugnet, Dalarna den 4 augusti.

Lägsta temperatur: –42,7 grader i Karesuando, Lappland den 20 januari.

Högst årsmedeltemperatur: 10,5 grader i Falsterbos automatstation, Skåne.

Lägst årsmedeltemperatur: –1,0 grad i Naimakka, Lappland.

Störst årsnederbörd: 1 385 mm i Mollsjönäs, Västergötland.

Minst årsnederbörd: 282 mm i Pite-Rönnskär, Västerbotten.

Störst dygnsnederbörd: 134 mm i Hällum, Västergötland den 19 augusti.

Störst uppmätt snödjup: 159 cm i Katterjåkk, Lappland den 5 april.

Mest soltimmar: 2 193 timmar i Svenska högarna på norra Östersjön, Södermanland.

Minst soltimmar: 1 107 timmar i Tarfala, Lappland.

Högst medelvind vid kusten: 27 m/s i Hanö, Blekinge den 12 december.

Högst medelvind i fjällen: 38 m/s i Stora sjöfallet, Lappland den 8 mars.

Högst byvind i inlandet: 29 m/s i Rynge, Skåne den 15 mars.