Ständigt dessa bibliotek, ständigt dessa attacker på dem och ständigt dessa entusiaster, läsare, lånare, författare, översättare, bibliotekarier som rycker ut till deras försvar. Vad är det som är så speciellt med bibliotek?
Nu senast var en filial till folkbiblioteket i Västervik tänkt att läggas ner. Men den finns kvar tack var några handlingskraftiga och beslutsamma kvinnor som driver biblioteket vidare. De begär ingen lön, de har ingen formell utbildning, de har sin entusiasm, sin flit och arbetsglädje medan kommunen bidrar med lokalhyra samt unnar biblioteket att behålla böckerna. Är inte det bra?
Nej, jag tycker faktiskt att det finns goda skäl att varna för den utvecklingen.
Sedan 1997 har vi en bibliotekslag i Sverige, sedan 2011 ett tillägg om att alla skolor ska ha ett bibliotek. Men lagen säger bara att kommunen ska inrätta ett bibliotek, det står ingenting om utbildade bibliotekarier, ingenting om öppettider och övrig tillgänglighet, nej, det finns inte ens ett ord om bokbeståndets omfattning.
Ingenting i den generella bilden förändras av den nya bibliotekslag som regeringen presenterade igår.
Medan många kommuner kan visa upp ett fint huvudbibliotek har filialerna ute på de mindre orterna börjat försvinna i allt raskare takt. Ibland ersätts de av bokbussar, det kan fungera bra.
Orsaken till minskningen är förstås pengar, det går inte att tjäna pengar på ett bibliotek utan det blir ohjälpligen en utgift för kommunen. Man börjar räkna besökare och fråga mig inte var gränsen går, men i något läge anser man att besökarna blivit för få och så lägger man ner filialen. Den sparade summan är ofta en så kallad piss i oceanen, jämförd med kommunens övriga utgifter.
Kan man ta betalt för lånen då? Ja, det tycker vissa politiker i dag, men faktiskt har vi en lag, sedan sextio år tillbaka, antagen av en enig riksdag, om att boklån ska vara fria. Det är en bra lag.
Några vill söka sponsorer för biblioteken. Men hur ska man kunna driva bibliotek med så opålitlig finansiering? En sponsor kan komma på obestånd, kan få lust att stöda något annat, kan tröttna och ha all rätt till det. Vad gör biblioteket då? Att söka sponsorer är tålamodskrävande, tidsödande och stundtals ganska så otacksamt. Vem tar på sig det jobbet? Och är det rätt att just bibliotek ska stå med mössan i hand och bli beroende av välgörenhet? Nä.
I våra dagar talas och skrivs det överallt om barns bristande läsförståelse. Barnen kan läsa, visst, men de tycks inte alltid förstå vad de läser. Man säger att andra aktiviteter lockar mer vilket gör att färre barn än förr blir bokslukare som det kallades för inte så länge sen. De hamnar i en ond cirkel, läser mindre, förstår mindre, finner läsning ansträngande och tråkig, läser ännu mindre och så vidare.
Lösningen på detta dilemma, som faktiskt i framtiden kan få stor betydelse för samhälle och demokrati, är inte lätt att hitta. Problemet blir definitivt inte mindre av att bibliotek läggs ner och att många skolor inte följer lagen från 2011 och inrättar ett bibliotek.
Den berömda valfriheten som ska prägla vår vardag måste naturligtvis innebära att barn som växer upp utan tillgång till en stimulerande läsmiljö i hemmet måste få chansen att hitta en sådan på annan plats, oftast i skolan eller på ortens bibliotek. Alla människor har inte lust att läsa, självklart, men alla måste få chansen att upptäcka böcker och välja den litteratur som verkar intressant.
Nyss frågade jag om det inte är bra att volontärer driver bibliotek. Varför är det så viktigt med utbildade bibliotekarier på plats i biblioteket? Jo, för överallt talas det om behov av kompetens och utbildning eftersom vi lever i ett kunskapssamhälle. Varför skulle då just bibliotek kunna klara sig utan utbildade människor? Biblioteken är ju den verksamhet som ska bidra till utbildning, kunskap och kultur.
Utan kvalificerad överblick, utan kunskaper om såväl skönlitteratur som facklitteratur, för att inte tala om barn- och ungdomslitteratur, klarar man inte arbetet på biblioteket. Ska man dessutom kunna vägleda besökarna i valet av böcker, oavsett om det gäller lustläsning eller faktaböcker för studier på olika nivåer, oavsett om det gäller vuxna eller barn, läsvana människor eller de som är på upptäcktsfärd, oavsett om besökaren behärskar svenska eller ej, måste bibliotekarien ha skaffat sig breda kunskaper under en gedigen utbildning.
Sedan ett antal år tillbaka måste bibliotekarien självklart också behärska informationssökning på nätet för att kunna hjälpa dem som inte själva klarar detta. Alla kan väl googla, kan man tycka, men att hitta fram till pålitlig information kräver både kunskaper och erfarenhet.
Utbildning till bibliotekarie omfattar i dag tre års akademiska studier, tills helt nyligen fyra år.
Biblioteken hör till de viktiga institutionerna i samhället. Bibliotek ska finnas mitt i samhället, de ska drivas av kommuner, ledas av bibliotekarier och de ska förutom utlåning av olika medier också ge tillfällen till möten, avkoppling, tidningsläsning, högläsning för småbarn, författarbesök och uppläsningar.
Bibliotek ska vara levande hus med pålitliga öppettider och kunnig personal som får anständigt betalt, bibliotek ska locka till nya läs- och lyssningsupplevelser, de ska representera kontinuitet och ständigt stå där, mitt i byn, alltid välkomnande.
Så ska det vara! Attackerna mot de svenska biblioteken måste få ett slut.