Foto: TT/TT/Bonnier

Kulturnyheternas skräcktips inför Halloween

Uppdaterad
Publicerad

Till helgen är det dags för Halloween. Kulturnyheternas experter Fredrik Sahlin, Ulrika Milles och Joachim Sundell ger tre tips var om sina favoriter inför skräck-helgen.

Film:

The Others

Den bästa genrefilmen görs oftast av de filmmakare som kommer in från annat håll (som exempelvis när Bo Widerberg gjorde den hittills främsta polisfilmen, ”Mannen på taket”).

I det här fallet är det den spanske dramaregissören Alejandro Amenábar som har gjort en elegant, smart och otäck sak där Nicole Kidman spelar änkan Grace som med sina två barn flyttar in i ett hemsökt hus på landet.

Jo, temat är slitet som en gammal mumie men Amenábar dammar av klichéerna och låter våra egna förväntningar komma upp och bita oss i röven.

Drag Me to Hell

En inte helt politiskt korrekt exploatering av myten om potenta zigenarförbannelser, men utan tvekan en av det senaste decenniets mest underhållande skräckskapelser.

Det är ”Evil Dead”-regissören Sam Raimi som är tillbaka i gammal god form med en ohelig mix av magvridande läskigheter och torr genremetahumor.

The Babadook

Det är sällsynt med skräckfilm som verkligen skräms, men det gör den här australiska lågbudgetproduktionen, och det utan att använda speciellt mycket specialeffekter. Lagom mix av ondska och patologisk psykologi.

Fredrik Sahlin, filmrecensent på Kulturnyheterna.

Litteratur:

”Doktor Sömn” – Stephen King

Ingen skräck är kanske värre än när tillvaron går sönder, men alla omkring en envisas med att det är normalt att det händer. Som när man är liten och ens pappa blir full och våldsam.

Få har skildrat det mer detaljerat krypande än Stephen King i ”Varsel” (The Shining på originalspråk) – vars uppföljare ”Doktor Sömn” fortsätter att berätta om fasan när monstren kommer inifrån. 

”Styggelsen” – Amanda Hellberg

I David Lynchs  film Elefantmannen, om den handikappade Jospeh Merrick som i slutet av 1800-talet visades som ”missfoster” på cirkus, finns flera blodisande scener.

Ett av de värsta är kanske när den panikslagna Merrick jagas av en hatisk folkmassa I London och till slut stöter fram ett nödrop som sammanfattar kärnan i hela skräckgenren – om den ställdes som en fråga. ”Jag är en människa”.

Samma känsla uppstår i Amanda Hellbergs debutroman ”Styggelsen” från 2008, som handlar om den klärvoajanta Singa som på 1940-talet utnyttjas av ett gäng skoningslösa spiritister.

Fukt droppar från väggarna i instängda rum, men det värsta är tomheten inom dem som lever. Och vad de kan göra mot andra de inte räknar som människor.

”Höglandet” – Steinar Bragis

Isländska Steinar Bragis ”Höglandet” från 2014 är en raffinerad och brutal skildring av vår tids finanskriser och det bråddjup de öppnar under samhället.

Minnet och rädslan driver den symboliska berättelsen om den moderna människan. Allt vi har är våra materiella skal och sociala roller, och slits de ifrån oss fortsätter vi i chock att kravla oss framåt. Och då som mjukdelar i mörker.

Ulrika Milles, redaktör och litteraturkritiker på Kulturnyheterna.

Spel:

The Last of Us

Berättelsen om Joel och tonåringen Ellies resa genom ett postapokalyptiskt USA, där en svampinfektion förvandlat människor till insektsliknande zombies, prisades välförtjänt som 2013 års bästa spel.

Glöm ”The Walking Dead”, ignorera ”Resident Evil” – ”The Last of Us” är zombiegenrens otvivelaktigt främsta verk, med en dramaturgi och ett karaktärsdjup som befogat dess status som ett av spelhistoriens främsta verk.

Amnesia – The Dark Descent

Svenska Frictional Games djupdykning i det mänskliga psyket följer huvudpersonen Daniels upptäcktsresa genom ett hemsökt 1800-talsslott. Att vistas i mörkret gör honom långsamt galen, och om spelaren förlorar kontrollen förändras spelvärlden till ett hallucinatoriskt inferno.

Youtubeklipp på spelare som skriker av rädsla skapade en viral nätsensation, och lanserade en vettskrämd Pewdiepie som Youtubes största stjärna.

Silent Hill 2

Ett brev från hans avlidna fru för James Sunderland till den övergivna staden Silent Hill. Den dimhöljda, hemsökta atmosfären etablerade en ny arketyp för hur man bygger en skräckupplevelse som används än idag.

Avlägsna fotsteg, spöklikt radiobrus och silhuetter i dimmorna skapar en lika stark rädsla som spelets surrealistiska monstrositeter – Silent Hill är en melankolisk Hadesvandring genom psyket hos en människa som håller på att gå under av sorg och ånger.

Joachim Sundell, reporter och spelredaktör på Kulturnyheterna.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.