1. Var filosofiskt kärnfull och reducera bort ytliga samtidsmarkörer.
Förtätad litteratur med flera undermeningar att uttolka faller Svenska Akademien på läppen. Därtill tycks berättelser med tidlösa drag, det vill säga utan markörer som gör det möjligt att avgöra exakt var eller när de utspelar sig, överrepresenterad i Nobelprissammanhang.
Draget återfinns hos poeter som Tomas Tranströmer och Wislawa Szymborska men även hos romanförfattare som i sin prosa närmar sig en mättad lyrisk uttrycksform, som exempelvis Herta Müller och Patrick Modiano.
Ta lärdom av följande meningar:
”Jag är ingenting. Bara en ljus siluett på en trottoarservering” (ur ”De dunkla butikernas gata” Patrick Modiano, 1978)
”Med döda kan man ljuga obekymrat, ingenting blir sant med dem mer” (ur ”Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv” Herta Müller, 1997)
2. Skriv om objektivt jobbiga, gärna självupplevda, upplevelser.
Författare som tematiserar krig, flykt, olika typer av förtryck och exil har ofta belönats med Nobelpriset i litteratur. Det finns således många författare att exemplifiera med. En är Toni Morrisson, hennes böcker handlar bland annat om slaveriet i Amerika, rasistiskt våld, utanförskap och fattigdom.
En annan författare som skrivit om obestridligt svåra erfarenheter och erhållit Nobelpriset är Aleksandr Solzjenitsyn som med sina romaner riktade ljuset mot det sovjetiska systemet av fång- och arbetsläger, något han själv dömdes till 1945 efter att ha uttalat sig nedsättande om diktatorn Stalin.
3. Bruka förfinad satir för att gissla makten eller normen.
Kvick litteratur som innehåller finurlig och träffande kritik mot rådande trender eller politiska förhållanden verkar också uppskattas av Svenska Akademien.
Dramatikern Dario Fo häcklade i sina folkliga pjäser den utbredda byråkratin, katolska kyrkan och den offentliga förljugenheten i hemlandet Italien. ”Blasfemi!” gastade Vatikanen åt hans teaterstycken men Akademien gillade dem och 1997 tilldelades han Nobelpriset i litteratur.
Och så har vi Elfriede Jelinek. Hennes romaner där röster och motröster samsas i ett musikaliskt flöde är en känga åt allt vad anständighet och prydhet heter. Hon fick Nobelpriset 2004. Men inte alla i Akademien ställde sig bakom valet. Ledamoten Knut Ahnlund ansåg att Jelinek var en ovärdig vinnare och att hennes böcker var visionslösa och pornografiska. Ahnlund försonades aldrig med Akademien efter Jelinek-konflikten.