Idag är det premiär för filmen Life av den svenska filmregissören Daniel Espinosa. Filmen utspelar sig ombord på den internationella rymdstationen, ISS, och någon som har jobbat där är Sveriges första och hittills enda astronaut, Christer Fuglesang.
Vilket är det vanligaste misstaget som görs när rymden ska skildras på film?
– Det brukade vara att man inte har tyngdlöshet. Men på sistone så har man börjat köra mer tyngdlöshet.
Men tyngdlöshet är komplicerat och enligt Fuglesang har Hollywood fortfarande mycket kvar att jobba på.
– Det jag såg på trailern för Life är att de rör sig alldeles för fort under rymdpromenaden. Det går inte så fort som det gör när de flyger fram mellan olika punkter.
Läs mer: Daniel Espinosa söker rymdrealism i filmen Life
Analyseras inte på ISS
Filmen Life inleds med att det kommer en farkost med prover från Mars som ISS ska fånga upp.
– Med den farten som farkosten kommer med finns det inte en chans att fånga den.
I filmen analyseras proverna från Mars på plats på ISS.
Är det ett vanligt förfarande?
– Det är ganska osannolikt. Man skulle pakettera det i massa lager, skicka ner det till jorden och sedan vara extremt försiktig när man analyserar det, säger Christer Fuglesang och berättar att vi i dagsläget inte har rätt utrustning för att kunna utföra stora experiment på ISS men att det är under utveckling.
Espinosas ambition var att göra Life verklighetstrogen men det är trots allt en sci-fi-skräckis, vilket gör att utsvävningar från verkligheten kan ses som något helt naturligt.
Christer Fuglesang ser gärna att filmerna ska vara så realistiska som möjligt om det inte är uppenbart att filmen utspelar sig i en fantasy-värld som exempelvis i Star Wars.
– Vad som retar mig är när de å ena sidan försöker att göra det ganska verkligt, men att de emellanåt för att det ska bli mera action så ”techar” de till det så att det blir helt orealistiskt, säger Christer Fuglesang.
Rymdfilmen med sämst rykte
Det är svårt att få allt att hänga ihop på rätt sätt med vetenskapen och ibland går det inte alls. Christer Fuglesang avslöjar att den film som har sämst rykte i astronautkretsar är Michael Bays Armageddon (1998). Där är en gigantisk asteroid på väg mot jorden med en enorm fart. För att kunna rädda jorden anlitas världens främste oljeborrare Harry S. Stamper (spelad av Bruce Willis) som tillsammans med sina oljeriggskollegor tränas till astronauter på tolv dagar.
– Det är ju klart att vi som astronauter har svårt för det, säger Christer Fuglesang med ett skratt men tillägger att de inte är det som är det stora problemet.
– De åker runt månen för att komma rätt och när de gör det så upplever de enorma g-krafter i rymdfärjan. Det är bara fullständigt nonsens. Det är inga g-krafter när man åker runt så där. De är i tyngdlöshet hela tiden.
Och fler felaktigheter finns det Armageddon.
– Det är ju också fånigt när de kraschar på asteroiden. De håller på att krascha i 30 sekunder och sedan ställer de sig upp och skakar lite på sig. Det är fullkomlig orealistiskt.
Det är felaktigheter som inte ens soundtracket med Aerosmiths ”I don’t want to miss a thing” kan råda bot på.
Mer rymdfilm
På senare år har det kommit en strid ström av rymdfilmer och det är något som Christer Fuglesang varmt välkomnar.
– Det skapar ju intresse för rymden.
Ett stort fokus har hittills legat på Mars men Fuglesang skulle vilja tipsa filmskaparna om att rikta teleskopet mer mot månen.
Vad skulle du vilja tipsa om som story för en rymdfilm?
– Man kanske skulle kunna göra någonting om några som fastnar där på månen. De kanske fastnar med månbilen och håller på att dö. Det måste alltid vara så att de håller på att dö annars så är det inte något spännande, säger Christer Fuglesang med ett leende.