Låt oss bara först konstatera att det verkligen är 2014 års tre främsta filmer som är nominerade till Guldbaggen för bästa film. ”Turist” och ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron” är imponerande och väl genomförda produktioner, och även om ”Gentlemen” inte alls blev så bra som man hade hoppats på, har jag svårt att se någon annan mer värdig film bredvid tätduon.
Dess 13 nomineringar var dock naturligtvis åt helsike för många.
När filmaren Fia-Stina Sandlund på grund av den här trions dominans lite skojfriskt döper om filmfesten till Guldballegalan smiskar hon budbäraren. Visst finns det fortfarande mer att göra för jämställdheten i branschen, men en kvotering av nomineringarna är knappast rätt väg att gå för att nå förändring. Det vore att jobba från fel ände.
SFI verkar dock tyvärr gå i sådana tankar.
Dessutom är det ju så att den tyngsta baggen går till producenterna, och såväl ”Turist” som ”Duvan” har kvinnor på de posterna, Marie Kjellson respektive Pernilla Sandström. Men det var tydligen just nomineringarna till regibaggarna som fick Sandlund att bli metaforiskt kreativ.
Därtill är det ju framstående kvinnliga filmmakare som helt välförtjänt har triumferat vid de tre senaste tre årens galor: Anna Odell, Gabriela Pichler och Lisa Aschan (”Återträffen”, ”Äta sova dö”, ”Apflickorna”). Inte mycket ballar där inte.
Nå.
Bäst av årets tre tunga titlar är Ruben Östlunds ”Turist” och om jag känner juryn rätt lär det vara det här after ski-traumat som blir galans vinnare. ”Gentlemen” ska inte ha en bagge för vare sig regi eller manus, och därför inte heller bästa film.
Roy Andersson har nog också ganska små chanser till stor triumf. Visserligen är det ett stiligt verk men det är ändå alltför likt hans tidigare filmer för att sätta juryn i rejäl gungning, men man skulle i och för sig kunna tänka sig en regibagge. En eller flera tekniska baggar vore ju inte heller oförtjänt.
Bästa manliga skådespelare borde gå till Johannes Bah Kuhnke.
David Dencik och Sverrir Gudnason är också värda sin plats i solen men inget slår Bah Kuhnkes mentala bergochdalbane-färd.
Å andra sidan kan ju inte ”Turist” få alla baggar. Vinnarjuryn är till skillnad från den stora nomineringsjuryn en sammanträdande samling som knappast vill ge alla priser till en enda film.
Om de stora priserna går till ”Turist” kommer nog skådespelarpriset gå till någon annan film, och vice versa. Det är så det brukar gå till.
I kategorin bästa kvinnliga är norskan Lisa Loven Kongsli från ”Turist” som gjuten för att ta emot skulpturen men Saga Becker har också stor chans. Främst naturligtvis tack vare sin starka insats i ”Någonting måste gå sönder”, men det faktum att hon är den första transpersonen någonsin att nomineras till en skådespelarbagge sänker oddsen. Här har juryn möjlighet att göra något historisk.
Dokumentärbaggen är svårtippad eftersom jag tyvärr, likt merparten av branschen, inte har sett de två kortfilmer som är nominerade bredvid Göran Hugo Olssons ambitiösa anti-kolonialistiska ”Om våld”. Här borde Björn Afzelius-porträttet ”Tusen bitar” vinna, men lär nog inte göra det eftersom det inte blev nominerat…