– Det har inte gjorts tillräckligt många bra breda filmer. Och det är två filmer som rättade till siffrorna, säger Peter Fornstam, ordförande i Sveriges Biografägarförbund.

Han syftar på ”En underbar jävla jul” och ”En man som heter Ove”. Innan de hade haft premiär valde rekordlåga 15 procent av biopubliken att se svensk film. När de två publikfavoriterna räknas in i statistiken blir andelen betydligt högre, 20 procent.

– Utan ”Ove” hade det inte alls sett ut så här. Den filmen har betytt mycket för de allra minsta biograferna, säger Peter Fornstam.

”Män som hatar kvinnor” satte rekord

De senaste tio åren har andelen besökare som valt att se svensk film varierat mellan 18 och 33 procent. Toppen nåddes 2009, då ”Män som hatar kvinnor” hade premiär. Då gick nästan 5,7 miljoner svenska biobesökare på svensk film.

Siffrorna för 2015 är betydligt lägre, 3,3 miljoner enligt Sveriges Biografägarförbund, men det blev alltså inte det bottenrekord som befarades i november. Och totalt sett ökade antalet biobesök under året, från 16,1 miljoner 2014 till 16,9 miljoner 2015.

Efterfrågar bredd

Men trots denna generella ökning är man oroade i biografbranschen. Peter Fornstam anser att det görs för lite bred svensk film. Och den breda svenska filmen är viktig framför allt för landsortsbiografernas överlevnad, säger han.

– Det är klart att jag är bekymrad. Svensk film har en förmåga att gå bra överallt i biosverige. De minsta städerna, med små marginaler, får en draghjälp. Har du bred svensk film så går man ur huse för att titta, säger Peter Fornstam.

”Vi är i ett slags limbo”

Han menar att en osäkerhet kring vad statens nya filmpolitik kommer att innebära både skapar oro hos biografägarna och verkar hämmande i produktionsleden.

– Vi tror starkt på svensk film men är kritiska mot att regeringen vill bryta kopplingen mellan svensk filmproduktion och biograferna. Bryts det här sambandet så riskerar den utveckling vi sett i år att förstärkas, säger Peter Fornstam.

– Året som kommer nu ser jag inte riktigt några stora svenska filmer på horisonten, fortsätter han. Det finns en anledning till det: producenterna startar inga filmer. Vi är i ett slags limbo. Kulturdepartementet skapat en osäkerhet runt vad filmpolitiken kommer att innebära.

Filmavtalet, som hittills styrt vilka filmer som tilldelas produktionsstöd, upphör vid årsskiftet 2017. Det kommer då att ersättas med en ny, statlig filmpolitik. Vad den kommer innebära är ännu inte specificerat, men kommer att presenteras under årets första kvartal.

Slår ifrån sig kritiken

På Kulturdepartementet slår man ifrån sig kritiken om att de relativt låga publiksiffrorna för svensk film 2015 skulle ha att göra med en oro i produktionsleden.

– Det har jag ytterst svårt att tänka mig. Att göra en film är en lång process som tar ett antal år. Så de filmer som visades och gick upp 2015 var filmer som började produceras långt innan dess, kanske 2011 eller 2012, säger kulturdepartementsrådet Charlotte Ingvar-Nilsson.

När de gäller de låga siffrorna för svensk film väljer hon att ta fasta vid att det trots allt blev en ökning av publik under december månad.

– Jag kan säga att jag är glad över att det blev en kraftig återhämtning. Det glädjer oss alla, säger hon.

I en tidigare intervju med Kulturnyheterna har Charlotte Ingvar-Nilsson sagt att den nya filmpolitiken ska främja ”filmer som både tilltalar en stor publik och som har en hög kvalitet”.