Premissen hade nästan varit mer lockande utan zombies: Överåriga scouter måste karla till sig för att äntligen få ligga. Bästisarna Ben och Carter vill sluta i scouterna för att det är töntigt, medan deras kompis Augie är en tjock nörd vars enda intresse är råbandsknopar och campande.
När Ben och Carter äntligen blir inbjudna till en fest överger de Augie, blir vänner med en yppig strippklubbservitris och vänskapen sätts på prov.
Med lite god vilja och tillräckligt med barnförbjudna skämt hade det kanske gått att förvandla den här basala intrigen till en tonårssexkomedi som ”Supersugen”. Tyvärr är ”Scouts guide” så gott som befriad från osmakliga skämt. Namnet på strippklubben ”Lawrence of Alabia”, samt en scen där en zombiekuk slits av på mitten är två under bältet-undantag, i övrigt framstår ”Scouts Guide...” som en film för prepubertala barn.
Och med zombies? Puh, jag vet inte vad de tänkte. I en värld efter ”World War Z” och ”The Walking dead” är genren övergödd sen länge och den konsumtionskritiska filosofin som zombiefadern George A Romero lade grunden för med sin ”Dead”-trilogi har övergetts. Istället förlitar man sig på den här typen av komiska gimmicks för att desperat hitta nya sätt att hantera de odöda (exempelvis ”Warm Bodies” där en zombie och en tonårstjej blir förälskade).
Det är nog svårt att blanda skräck och komedi. Risken är att det varken blir roligt eller skrämmande.
”Scouts Guide to the Zombie Apocalypse” är bara förolämpande, på helt fel sätt.