Lena Dunham rappar för Hillary Clinton iklädd en sensuell pantsuit, Madonna sjunger Imagine, Scarlet Johanson talar om röstdeltagandets viktighet bakom svartvitt filter och Robert DeNiro skäller ut Trump i ett vida spritt videoklipp (också i svartvitt).
Clint Eastwood kallar samtidsmänniskorna för ”mesiga rövslickare”, men Donald Trump, ”han är någonting på spåren”. Det håller Hulk Hogan och Charlie Sheen med om. Men sammanlagt är listan över kändisar som stöttar Donald Trump inte ens i närheten av Hillary Clintons. Däremot är Donald Trump själv en kändis, något han har haft draghjälp av.
– Han har en egen stjärnstatus som han har tjänat på. Framförallt under primärvalet var han den som drog högst tittarsiffror och var, generellt, den som det var mest tacksamt för medierna att uppmärksamma, säger journalisten Martin Gelin, som bevakar amerikansk politik åt Dagens Nyheter.
På Hillary Clintons långa lista finns, förutom Dunham, Johanson och DeNiro:
Miley Cyrus, Bruce Springsteen, Jon Bon Jovi, Madonna, Meryl Streep, Rihanna, Anne Hathaway, Jessica Biel, Justin Timberlake, Katy Perry, Eva Longoria, Adele, Amy Schumer, Mandy Moore, Aisha Tyler, Idina Menzel, America Ferrera, Pharell Williams, Selma Hayek, familjen Kardashian, Sarah Silverman, Julian More, Ellen DeGeneres, Pink, Lady Gaga, SIA, George Clooney och så vidare. Alla är ”with her” – med Hilary Clinton.
– Jag vill att min dotter ska växa upp med en kvinna som leder vårt land, att hon ska veta att hennes möjligheter är gränslösa, sa Beyoncé som i sällskap med maken Jay Z höll en konsert till stöd för Clinton i Cleveland på fredagskvällen. Så här till valspurten är kändisuppslutningen bakom Clinton mycket påtaglig.
Oprah-effekten
För några månader sedan var den mer splittrad. Då delades kändisdemokraterna, liksom resten av landets demokrater, i två läger: ett för Hillary Clinton, ett för Bernie Sanders. Bakom den uttalat socialistiska Sanders stod Miley Cyrus (till en början), Rosario Dawson, Susan Sarandon och Mark Ruffalo. När Sanders kandidatur gick i stöpet till förmån för Clinton valde Saradon och Ruffalo att koncentrera sig på konflikten i Standing Rock istället, där en oljeledning riskerar att förgifta dricksvattnet för urbefolkningen.
Oprah Winfrey stöttar Clinton. Det är inte förstå gången hon tar ställning för en demokrat. 2007 kom O ut som Obama-supporter. Det var en stor grej då, fast att kändisar har tagit partipolitisk ställning i USA sedan kanske 20-talet, när filmstjärnan Lillian Russell slöt upp bakom landets 29:e president, Warren Harding.
Men valhemligheten då?
Enligt det amerikanska forskareteamet Craig Garthwaite och Tim Moore vid University of Maryland, betydde Oprahs ställningstagande drygt en miljon röster extra till Obama valet 2008. Talkshow-ikonen bidrog för övrigt även med 28 miljoner kronor till demokratens kampanjkassa.
När Sverige gick till val 2014 medverkade artister som Lisa Nilsson, Linda Pira och Sarah Dawn Finer på en skiva utgiven av Feministiskt initiativ. Ulf Lundell gav sig ut på ”valturné” och Lulu Carter talade om i en enkät med Aftonbladet att hon röstar på Moderaterna. Pernilla Wahlgren lovordade Fredrik Reinfeldts insats som statsminister. Det var ungefär det. Jag var en av alla reportrar som ringde runt för att kartlägga kända svenskars partisympatier 2014. Ibland gick det lätt, ibland var det rent pinsamt.
– Men kära barn! Vi har valhemlighet i Sverige!, ropade till exempel Marie Göranzon i mitt telefonöra.
Naturligtvis hade hon rätt i den saken, och frågan är vad offentlighetens ställningstaganden egentligen spelar för roll.
Kändisar har negativ effekt
Amerikansk forskning igen:
Statsvetarna Melissa Miller och David Jackson vid Bowling state-universitetet i USA ville ta reda på om kända människor hjälper eller stjälper sin favoritkandidat genom att ta ställning offentligt. Forskarna frågade människor om en namngiven kändis skulle göra dem mer eller mindre benägna att rösta på den presidentkandidat som kändisen stöttade. Sedan subtraherade de antalet negativa och positiva reaktioner, och drog utifrån det slutsatser om kändisens totala inflytande. Det visade sig att ingen av kändisarna som forskarna använde till studien hade en positiv effekt på valresultatet för kandidaten. Däremot hade många kändisar negativ effekt. Generellt är alltså kändisars inblandning i politiken inte bra för politikerna. Men – vill Clinton eller Trump nå en särskild väljargrupp, kan det ändå vara smart med stjärnor i kampanjen.
Oprah till exempel, som tog ställning för Hillary Clinton i juni, drar ner hela väljarkårens stöd för Clinton med totalt fem procent, enligt forskarna. Men bland väljargruppen svarta amerikaner bidrar hon istället till en positiv effekt på 20 procent. Alltså: att Oprah stöttar Clinton är lite dåligt för Clinton sett till hela landet, men ganska jättebra om Clinton önskar nå afroamerikaner i större utsträckning.
Även journalisten Martin Gelin anser att kändisar kan hjälpa till att fånga specifika grupper. Han nämner unga väljare som vaknar till om till exempel LeBron James eller Beyoncé dyker upp i en valkampanj.
– Jag tror att det blir en påminnelse om att det är val. Det är många unga som är ganska apatiska, så där kan det säkert hjälpa med någon procent hit eller dit, säger Martin Gelin.
Med den logiken kan det vara smart att som Hillary Clinton, samla ihop ett stall av olika, namnkunniga, kända människor som är ”with her”. Om hon lyckas med att identifiera respektive kändis tilltalsgrupp, och bedömer den gruppen som tillräckligt viktig för valet. Hillary Clinton verkar ha valt den strategin. Donald Trump har inte gjort det. Facit kommer på onsdag.