Olle Ljungström var sprakande charmig, egensinnig, undflyende och helt omöjlig. För sin generation blev han den eviga dandyhjälten. En inspiratör och stilbildare som valde att stanna i ungdomen när vi andra tvingades bli vuxna.
I dag ska vi minnas de många låtar han skrev som förtjänar att bli klassiker. ”Nåt för dom som väntar”, ”Jag och min far”, ”Norrländska präriens gudinna”. Hans musik var vinglig, rösten skör. Texterna, med titlar som ”En apa som liknar dig” och ”Morotsman”, kunde verka naiva. Men ironierna och det spelat oberörda laddade dem med djup smärta.
Artisten och konstnären Olle Ljungström föreföll ålderslös. Från barndomens Svartsö och Vaxholm vittnade hans mamma om hur hon tidigt fick vänja sig vid att vara orolig för sin ständigt festande son. Vid femton års ålder hade han redan vuxit i det musikaliska uttryck han förblev trogen. Som 27-åring avgiftades han för första gången från heroin.
Vid 50 års ålder gav han ut boken ”Jag är både listig och stark”, följdriktigt döpt efter ett Baloocitat. Det var ett slags biografi som innehöll intervjuer, fotografier, sångtexter och konst. Boken var i coffee table-format, men passade dåligt på ett soffbord. I den talade både Olle Ljungström själv och vännerna öppet om hans mångåriga alkohol- och drogmissbruk. Han funderade på om ett nyktert liv var uthärdligt eller alltför tråkigt. Där fanns rövarhistorier från Reeperbahns turnéer och efterfester på Jungfrugatan i en lägenhet med luspanka bandmedlemmar som fixade vardagen med hjälp av snatteri, byteshandel, liftande, tjänster och gentjänster.
Genom åren försvann och återkom Olle Ljungström med jämna mellanrum. Han gjorde ett försök att bli folkkär i TV4:s ”Så mycket bättre” där Darin och Magnus Uggla gjorde fina covers, men det riktigt breda genomslaget uteblev. Ändå förblev han upphöjd, placerad i en egen sfär. I ”Jag är både listig och stark” framträdde han som en helig dåre i vännernas beundrande beskrivningar. En sådan som står Gud mycket nära, som denne vakar extra noga över. Någon som har ett intagande sätt och vinner människorna var han än drar fram. En Sebastian Flyte som kramar sin teddybjörn.
I allas vårt ställe tackade Olle Ljungström nej till vardag och plikter. Han löpte linan ut och gjorde sådant andra bara överväger i tanken, förblev ställföreträdande bohem och en romantisk påminnelse om svunnen frihet för dem som senare skaffade ett ordnat liv.
Men så blev han också bara 54 år gammal.