Själv mötte han henne första gången för 55 år sedan när han som student blev utvisad från dåvarande Rhodesia till Sydafrika.
– Där kände jag ju ingen, men jag hade läst Nadine Gordimers första romaner. Så jag ringde henne och bad om en intervju och vi fick en utomordentlig kontakt, säger Per Wästberg.
”Närmaste vän utanför Sverige”
Nadine Gordimer var den som sedan visade honom kampen mot apartheid i Sydafrika.
– Hon introducerade mig för alla de stora. Sedan dess har vi hörts varannan månad och hon var min allra närmaste vän utanför Sverige. Vi var som syskon, säger han.
Per Wästberg säger att han och Nadine Gordimer hade lite snarlika temperament och engagemang.
– Vi läste varandras böcker och bodde hos varandra månadsvis, säger han.
Skrev om individer i apartheidsystemet
Nadine Gordimer hade sett apartheidsystemet sedan hon var liten och ägnade stora delar av sitt liv åt att bekämpa det.
– Hon växte upp i en gruvstad och hennes mamma skapade en lekskola för svarta barn. I tonåren upplevde hon hur familjens tjänare rycktes upp mitt i natten och trakasserades av polisen, säger Per Wästberg.
Vilken roll spelade hon för antiapartheidkampen?
– I Sydafrika spelade hennes litteratur en mindre roll för kampen, för där var det aktivisterna och kämparna i ANC som dominerade. Men ute i världen spelade hon en mycket stor roll. Hon åskådliggjorde systemet så att man såg vad det gick ut på. Man kunde identifiera sig med personerna hon skrev om, eller inte – om de var skurkar.
– Men att skildra individers öde i ett förtryckarsystem gjorde systemet synligt, säger Per Wästberg.
”Psykologiskt subtil eller krånglig”
Språkligt beskriver Per Wästberg Nadine Gordimer som växlande. Från början lättläst, men småningom alltmer komplex.
– Hon är inte lika lättläst som Doris Lessing utan mer psykologiskt subtil, eller krånglig. Men hon är översatt till 40 språk och betyder oerhört mycket i länder som USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland.
Däremot blev hon riktigt känd i Sydafrika först efter Nobelpriset i litteratur 1991.
– Nadine Gordimer donerade en stor del av priset till stöd för svarta författare. I Sydafrika är hon känd inte bara för sina böcker utan lika mycket för sitt engagemang, säger Per Wästberg.