Det blir allt vanligare att turister kommer hem med farliga resistenta bakterier. Det gäller särskilt resmål utanför Europa som Thailand, Indien och Egypten.
I en studie från Lunds universitet undersöktes 242 resenärer som blivit magsjuka utomlands och sökt vård i Sverige. Av dem som besökt Thailand bar 22 procent på resistenta tarmbakterier. Motsvarande siffror för Egypten var 50 procent och av dem som besökt Indien bar 79 procent på resistenta tarmbakterier.
-Nästan alla som varit i Indien har haft en övergående historia med diarrésjukdom. Det finns ett uttryck, ”Dehli-belly”, som kommit till på grund av det, säger Johan Tham, som gjort studien och som i vanliga fall är infektionsläkare på Skånes universitetssjukhus i Malmö.
-Om man bär på bakterien behöver man inte bli sjuk. Men tarmbakterierna kan senare orsaka till exempel urinvägsinfektioner hos kvinnor som kan vara svåra att bli av med, säger han.
Johan Tham understryker att man inte ska ta antibiotika på plats om man blir sjuk.
– Väldigt få av dem som bär på resistenta bakterier får i dag rätt typ av antibiotika. Följden blir att antibiotikan slår ut de ”snälla” bakterierna, de resistenta tar över och sjukdomen förvärras, säger han.
Säljs över disk
En typ av resistent bakterie, som Johan Tham hittat hos svenska resenärer, är E-coli ESBL. Den var mycket ovanlig för åtta år sen men finns idag över hela världen. När nya resistenta bakterier uppstår är sannolikheten stor att de sprids lika snabbt.
Johan Tham disputerade nyligen på en avhandling om de resistenta bakterierna, där han kallar situationen i Indien och kringliggande länder för ”en ekologisk katastrof”.
Ett problem i Indien är de i många fall mycket dåliga, ibland obefintliga, vatten- och avloppssystemen.
Dessutom är överanvändningen av antibiotika kanske ett ännu större problem. Det finns inga riktlinjer. Antibiotika masstillverkas och säljs billigt över disk utan recept.
Krigsmetoder
Bland specialister i Indien är man medveten om problemet men det är inte många indiska forskare som vill tala öppet, bland annat mot bakgrund av den stora ”medicinturismen” till landet.
Ett undantag är doktor Abdul Ghafur. Han är mycket oroad över läget och en av de få forskare som låter sig intervjuas i ämnet.
-Vi behöver metoder som i ett krig. Vi kan inte vänta och se. Vi måste strama upp användningen av antibiotika över hela världen. Regeringarna måste få läkarna att använda antibiotika väldigt försiktigt. Det måste bli strikta regler över hela världen, säger han i ett reportage i australiensiska tv-kanalen ABC.
Förutom en skärpning av reglerna kring användningen av antibiotika vill Abdul Ghafur att regeringarna träffar överenskommelser med läkemedelsindustrin för att främja forskningen för att få fram nya antibiotika.
Antibiotika fungerade inte
I reportaget berättas också om 60-årige Joe Schoch som genomgått ett vävnadsprov i samband med en prostataundersökning. Vid provet, som är relativt vanligt, förs en nål genom ändtarmen in i prostatan. För att förebygga infektion får man antibiotika.
Trots detta insjuknade Joe Schoch bara knappt två dygn efter ingreppet. Antibiotikan fungerade inte och en infektion spred sig från prostatan till en axel, ryggraden och en höft med svåra smärtor som följd.
Det visade sig att Joe hade en ”superbakterie” som han förmodligen fått i sig under en utlandsresa. Den resistenta bakterien stod emot behandlingen med vanlig antibiotiika. Som tur var kunde man till slut med hjälp av en ovanlig specialimporterad typ av antibiotika häva infektionen. Efter tre månader på sjukhus kunde Joe börja sin rehabiltiering.
-Det blir allt fler män som efter ett prostataingrepp får resistenta bakterier blodomloppet. De resistenta bakterierna finns latenta i kroppen men har hittills inte orsakat sjukdom, säger professor Lindsay Grayson till tv-kanalen.
”Radikal kirurgi”
Trots allt fanns det till slut antibiotika att tillgå för Joe Schoch. Mardrömmen, som vissa experter talar om, är att inga som helst antibiotika finns att tillgå för att bekämpa bakterierna.
-Om vi inte har några antibiotika kvar finns bara en möjlighet om vi vill rädda livet på en patient – nämligen ”radikal kirurgi”. Det innebär bland annat amputeringar och att många människor kommer att få stora synliga ärr. Det kommer att påverka människors liv på ett helt annat sätt, säger den australiensiske professorn David Paterson till tv-kanalen ABC.