I princip kan man säga att läget i Spanien är likartat som det var efter valet den 20 december i fjol – trots de konservativa framgångarna.

Inget parti kunde bilda regering ensamt och i förhandlingarna om en regering kunde inga partikombinationer komma överens så det blev nyval.

De spanska väljarnas resignation visas väl bäst av att valdeltagandet på söndagen blev lågt.

Ekonomisk tillväxt

De konservativa var enda parti som kunde notera framgångar. Men det skedde på bekostnad av ett annat borgerligt parti, ett nybildat liberalt parti som gick tillbaka.

Orsaken till de konservativas framgångar kan vara att turbulensen efter den brittiska EU-omröstningen gjorde att många sökte trygghet i det konservativa folkpartiet (Partido Popular, PP). Under det senaste halvåret har PP lett en expeditionsregering.

PP kan dessutom visa upp en ekonomisk tillväxt, fast arbetslösheten fortfarande ligger – sedan nära sju år tillbaka – på drygt 20 procent.

Inga koalitioner tidigare

Den enda möjligheten att bilda en så kallad stor koalition är mellan PP och socialisterna PSOE som gick tillbaka och gjorde sitt sämsta val i modern tid.

De båda partierna har växlat om att ha makten i enpartiregeringar sedan 1977. Spanien har i modern tid inte haft någon koalitionsregering.

Frågan är om en koalition mellan de båda motståndarna är möjlig. Det är många motsättningar som ska överbryggas.

Samtidigt visar det dåliga valdeltagandet att väljarna är missnöjda med partierna och att de kräver någon form av kompromisser över partigränserna för att en regering ska kunna bildas.

Tvåpartisystemet föll

Det som hände i valet i december 2015 var en revolution, då det gamla tvåpartisystemet avlöstes av ett fyrapartisystem. Förutom de båda gamla partierna framträdde ett nytt liberalt parti och ett nytt vänsterparti, Podemos (Vi kan).

Det är en rad mutskandaler som gjort att de gamla partierna förlorat stöd i befolkningen. Åtstramningspolitiken har också bidragit till Podemos tillväxt.

Men söndagens val blev en besvikelse för det valförbund som Podemos ingått med en rad andra vänsterpartiet. Det såg enligt opinionsmätningarna ut som om partiet skulle gå om PSOE som största vänsterparti, men partiet kunde inte förbättra sitt resultat i mandat räknat och det förlorade en miljon röster.

PP:s fortsatta sparpolitik kunde alltså inte ge det nya vänstergrupperingen ökat stöd. Istället kunde PP – trots sparpolitiken – notera betydande framgångar.

Utmaning

Ett slag såg det under valkvällen ut som om det blåste vänstervind och att det nya vänsterpartiet och PSOE skulle kunna bilda en majoritetsregering.

Men nu är alltså ”en stor koalition” mellan PP och PSOE den enda möjliga partikombinationen som kan få majoritet. Och frågan är om inte denna kombination är en utmaning med tanke på det missnöje som varit med de gamla partierna.

Åtminstone PP:s ledare premiärminister Mariano Rajoy – den ende verklige vinnaren i valet – har tidigare talat för en sådan stor koalition. PSOE:s ledare har dock hittills avvisat sådana planer.

Kompromissande

Men det skulle bli en koalition mellan ett segerrikt PP och ett PSOE som gjort ett mycket dåligt val jämfört med sin storhetstid.

PP och det liberala Ciudadanos (Medborgare) når inte upp till de erforderliga 176 mandaten och det gör inte heller de båda vänsterpartierna.

Det krävs alltså kompromissande får att få till stånd en regering. I de förhandlingarna är det nu PP som kan förhandla utifrån en stärkt position. Men redan före valet spekulerades det i att det skulle kunna bli nyval på nytt, om partierna än en gång misslyckas att komma överens.

En möjlighet kan vara att PP får ett tyst stöd av PSOE genom att socialisterna avhåller sig från att röst mot i det förtroenevotum som skulle bekräfta Rajoys regering.