Det kanske inte var så oväntat att den Europeiska centralbanken, ECB, sänkte sin styrränta, men det är ännu ett bevis för att eurokrisen långt ifrån är över. Visserligen växer euroländernas ekonomier, men i snigeltakt. Det handlar i dagsläget om tiondelar.

Samtidigt väntar nästan 20 miljoner arbetslösa otåligt på att något ska hända. En situation som kan leda till social oro när nästan dubbelt så många som hela Sveriges befolkning står utan inkomst, och med ett allt tunnare socialt skyddsnät.

Men det var nog inte risken för växande social oro som fick ECB att sänka, snarare en obefintlig inflation, alltså prisökningar i euroområdet. Det visar på att fabrikerna går på halvfart och att bankerna inte lånar ut till företagen. Att bankerna håller igen beror på att de är tvungna att stärka sig genom att lägga pengar på hög och för att klara ny hårdare regler.

För Sverige är det här en käftsmäll. Eftersom vår Riksbank tycker att det där med inflation är underordnat annat har vi numera en allt högre ränta jämfört med våra grannländer – och konkurrentländer. Det gör att den svenska kronan stärks ännu mer.

Kul om du ska på utlandssemester och tänker shoppa, trist om du ska försöka sälja svensk pappersmassa eller annat. Dagens besked är med andra ord en dålig nyhet för Sveriges arbetslösa och de anställda som arbetar i företag som balanserar på lönsamhetsgränsen.