Ett tecken på att något positivt är på gång kan vara att den ryske utrikesministern Sergej Lavrov lämnade samtalen i Lausanne på måndagen och meddelade att han bara tänkte återvända om det fanns utsikter till ett avtal – och nu har Lavrov meddelat att han återvänder.

Nu fortsätter man alltså förhandla på onsdagen – men det kan hända att samtalen fortsätter ytterligare.

Förhandlingarna har hållit på i ett och ett halvt år. Men Irans atomprogram – som en rad stora länder misstänker är ett kärnvapenprogram – har varit en stridsfråga i tolv år nu. Det är en fråga om förtroende – och kontroll.

Initiativtagare till samtalen kan anses vara president Obama. Han hoppas kunna få till stånd ett avtal. Det skulle vara inledningen till en normalisering av förhållandet till Iran – och med Irans hjälp hoppas Obama att många av kriserna i Mellanöstern ska kunna lösas.

Ohelig allians

Det är optimistiskt och det finns just nu en ohelig allians som arbetar mot ett sådant avtal. Det är ärkefienderna Israel och Saudiarabien som på var sitt håll hoppas att alltsammans misslyckas.

Israel anser att det inte finns tillräckligt många garantier i de delar av avtalet som blivit bekanta. Israel fruktar att Iran i smyg kan fortsätta att utveckla atomvapen. Det hör till saken att Israel med 99-procentig säkerhet anses ha egna kärnvapen.

Saudiarabien fruktar också att USA ska börja samarbeta mer med Iran efter ett avtal. Iran och USA har ju till exempel båda ett intresse av att bekämpa terrororganisationen IS.

Saudiernas fruktan

Saudiarabien anses som en av USA:s viktigaste allierade i regionen, den saudiska ledningen fruktar att USA nu vill ha mer kontakt med Iran än med Saudiarabien.

Den förhandlingsomgång som nu pågår handlar om ett preliminärt avtal som sedan ska resultera i ett detaljerat handlingsprogram för att uppnå vad man i princip är överens om. Denna deadline är den 30 juni i år. USA hotade dock på tisdagskvällen: Man kan lämna förhandlingarna före detta datum, om man inte ser några chanser till framgång.

På det sättet kan man säga att det finns tid kvar – om förhandlingarna på något sätt kan fortsätta. Men det vållar problem i USA där kongressen har hotat att rösta för nya sanktioner mot Iran om man inte når en överenskommelse på tisdagen.

Häva straffåtgärder

För Iran handlar det om att få de ekonomiska straffåtgärder (sanktioner) hävda som USA, EU och FN har utfärdat på grund av atomprogrammet. Iran själv hävdar att man bara anrikar (förädlar) uran för medicin och forskning.

Näringslivet i flera västländer väntar otåtligt på ett avtal – och hoppas att det på modern teknologi utsvultna Iran ska placera miljardorder i väst.

De som förhandlar är på ena sidan Iran och på den andra de fem självskrivna staterna i FN:s säkerhetsråd – Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien, USA samt dessutom Tyskland.

För dem är skräckscenariot att Iran skaffar en atombomb och att det följs av egyptiska, saudiska och turkiska kärnvapen i den instabila regionen.

Kritiskt ögonblick

På måndagen talade man om ”ett kritiskt ögonblick”. Då menade de sex förhandlarna att Iran nu måste fatta ett politiskt beslut – alltså ett beslut som verkligen innebar att man avstod från eller dämpad en del av sitt program.

Ett sådant avstående är förenat med att kunna avstå från något som för många iranier blivit en symbol för nationens storhet.

Frågan handlar om hur mycket anrikat uran Iran ska få framställas i centrifuger som alltså ger råvaran en ökad uranhalt – vilket kan vara ett avstamp för att konstruera atomvapen.

Irans program ska minskas

Det handlar nu om ett avtal med en giltighet på minst tio år – eller femton. Iran förbinder sig att minska antalet centrifuger. Det talas om 6.000 centrifuger mot nu 20.000. Det har handlat om att föra ut den största delen av den anrikade uran som finns i landet – till Ryssland, men det verkar som om Iran backat på denna punkt.

Det handlar om att stoppa anrikningen i en underjordisk anläggning i Fordo. Den ska bara under strikt övervakning få användas för forskning. Och det handlar om att FN:s atomorgan IAEA ska få inspektera de iranska anläggningarna när och var och hur som helst.

Det har funnits en verklig hunger efter ett avtal från Obamas sida. Det kan bli en av de saker som kommer att stå i historieböckerna om honom. De som är kritiska menar att han är för ivrig.

Misstänksamhet

Det finns ett motstånd i den republikanskt dominerade kongressen. Där vill man ogärna minska och till slut avskaffa sanktionerna som kraftigt försämrat Irans ekonomi.

Det finns en misstänksamhet mot ett avtal, främst från franskt håll, som kan sägas sammanfalla med den republikanska i USA – och Israels. Och det är fortfarande oklart hur långt man egentligen har kommit. Kan det bli ett avtal före midnatt – ingen vet.