När barns liv blir så destruktiva att de inte kan hjälpas på annat sätt tas de omhand med tvång enligt lagen om vård av unga och placeras på något av de hem – från Kalix i norr till Malmö i söder – som drivs av Sis. På ett år hinner över tusen barn passera de omkring 660 platserna.

– Vid årets slut räknar vi med att 20 procent av ungdomarna som passerat hos oss är ensamkommande. För fyra år sedan var de i stort sett noll, säger Christer Pedersen, kommunikationsdirektör vid Sis.

Misstas för fängelse

Förändringen ställer nya krav på Sis personal.

– Framförallt språkligt. Att kunna kommunicera med de här ungdomarna är en rättssäkerhetsfråga. De behöver veta varför de är omhändertagna, vart de har kommit, vilka rättigheter de har och vilka krav vi ställer på dem, säger Christer Pedersen.

Språkförbistring har medfört att ensamkommande trott att de hamnat i fängelse och personalen som är där för att hjälpa har misstagits för vakter.

– Det har lett till konflikter och att ungdomarna har velat ta sig därifrån, säger Christer Pedersen.

En nyligen införd ordning med den mest grundläggande informationen översatt och inspelad på mp3-spelare (vissa av de ensamkommande kan inte läsa) har gjort stor skillnad, men är långt ifrån tillräcklig. I den handlingsplan som Sis presenterar i dag ingår därför bland annat att kartlägga tillgången på tolkar, hur de används och vilka problem språkförbistringen leder till.

– Sedan måste vi lösa det på något sätt, exempelvis så att vi kan få tolk snabbt via telefon och att det finns upparbetade rutiner för det, säger Christer Pedersen.

Aldrig mött läkare

Ungdomar som hamnar på Sis-hem har – oavsett geografiskt ursprung – problem med missbruk, kriminalitet och det som kallas för socialt nedbrytande beteende. Det är där Sis grundkompetens ligger. På senare år har man dessutom skaffat kompetens för att kunna bemöta ungdomar som lider av posttraumatisk stress på grund av exempelvis krig.

Ökningen av antalet ensamkommande från Algeriet och Marocko ställer ytterligare nya krav på personalen.

– Många av ungdomarna från de nordafrikanska länderna har i stort sett bott på gatan sedan de var små. De har aldrig gått i skolan och kanske aldrig besökt en läkare eller en tandläkare, säger Christer Pedersen.

Samarbetet med sjukvårdsmottagningar som specialiserat sig på ensamkommande måste därför förbättras ytterligare, enligt Sis.