Det är mitt i lunchen när SVT Nyheter ringer upp Peter Blom. I dag jobbar han ett dagpass på ambulansen i Hagfors och Munkfors i Värmland. I augusti 2013 avskaffade Landstinget i Värmland 24-timmarspassen. Men Peter Blom hann jobba många dygnspass innan de togs bort.
– Nattetid var det väldigt jobbigt. Man blev trög och seg i tanken. Som att man druckit alkohol. Man kände sig mer eller mindre bedövad, säger han.
”Borde inte jobba på det här sättet”
Peter Blom berättar att de flesta passen som fanns tidigare var 24-timmarspass. Så ser det ut på många håll i landet. Och därför får många ambulanssjuksköterskor finna sig i att jobba på det sättet.
– Tanken slog mig nästan varje pass att jag inte borde jobba på det här sättet. Man kommer ofta på sig själv med att inte vara med i tanken. Ibland har jag stannat ambulansen och gått ut och kissat, mest för att få frisk luft och därigenom piggna till.
Trötthet påverkar säkerheten
Att de långa passen påverkar patientsäkerheten är Peter Blom övertygad om. Trötthet påverkar både bilkörningen och akutsjukvården.
– Hjärnan försöker hela tiden hitta ursäkter för att inte behöva göra allt man gör på dagtid. Man är heller inte lika observant i frågeställningar och i hur patientens status förändras.
Efter år av idogt arbete för att förändra arbetstiden, valde Landstinget i Värmland att avskaffa 24-timmarspassen. Men de är inte helt borta, berättar Peter Blom.
– I somras lades dygnspass till på tre stationer här i Värmland. Arbetsgivaren hävdade att det var personalbrist. Och nu i höst är dygnspassen tillbaka på en station under en tioveckorsperiod.
”En tickande bomb”
Att så många som en tredjedel av ambulanssjuksköterskorna som tillfrågats av tidningen Vårdfokus vittnar om att de somnat bakom ratten är mycket oroande, menar Peter Blom. Han påtalar också olyckan sommaren 2010 där en ambulanssjuksköterska körde in i en bergvägg efter att arbetat 23 timmar.
– Det är som en tickande bomb som kommer brisera förr eller senare. Det är bara en tidsfråga innan något tragiskt händer igen.
”Bygger på machokultur”
Ambulanssjukvården har traditionellt varit ett manligt yrke och även om många kvinnor i dag jobbar inom ambulansen tror Peter Blom att en del av förklaringen till de långa passen finns där.
– Det bygger på en machokultur – att vi klarar av att jobba hur långa pass som helst. Förr kunde man jobba så länge som tre dygn i rad. Vissa kollegor vill fortfarande ha kvar dygnpassen och jag kan förstå argumenten om att det kan underlätta livspusslet. Men det får inte vara styrande. Allmänheten förväntar sig att vi ska göra ett professionellt jobb och då krävs det att vi är hyfsat utvilade, säger Peter Blom.