Olyckorna ökar – medan sjukvården står handfallen. Har du eller någon i din närhet drabbats? Berätta din historia genom att dela med dig genom #frittfall på Facebook, Twitter, Instagram eller mejla oss på dinrost@svt.se.

Här är några av berättelserna från äldre som SVT har mött:

– Det är nästan det enda jag är rädd för nu för tiden. Flera i mitt hus har skadats efter fall, inte bara en gång utan flera, säger Wille Schoormans, 82.

Själv har han fallit en gång, men han försöker att stå på benen genom att hålla sig i form med gymnastik.

– Den är faktiskt väldigt bra. Det är balansövningar i PRO:s regi som jag går på, säger han.

Många försöker röra på sig extra, just för att inte ramla och slå sig. Som 89-åriga Solveig Johansson.

– Ja, jag är ju väldigt försiktig nu eftersom jag har ramlat några gånger sen min höftledsoperation för några år sedan. 5-6 gånger är det nog. En gång när jag gick upp från matbordet föll jag helt handlöst och benet gick av. Men nu går jag och lyfter skrot i stället, säger Solveig Johansson.

Det är en speciell styrketräning just för äldre för att minska risken för fall.

Dålig tillgång till rehab i Sverige

Undersökningar visar att träning har effekt, och det är förstås extra viktigt vid rehabilitering efter att ha skadat sig. Men tillgången till fallförebyggande träning är fortfarande låg i Sverige, det menar Statens beredning för medicinsk utvärdering, en statlig myndighet som utvärderar hälso- och sjukvårdens metoder.

Och det är inte bara träning som behövs för att minska fallrisken. Att rensa lägenheten på mattor kan man ju göra själv, men att sörja för att vägarna är möjliga att gå på även för den som har svårt att gå, är kommunernas uppgift.

Många av dem vi talat med vittnar om att de inte vågar gå ut över huvudtaget när det är halt ute. Det är givetvis ett extra stort problem i fjällen och i norra Sverige, som har riktiga långa perioder med halt väglag och snö och is.

Som Marianne Svensson som har fyllt 80 år. Hon har ramlat många gånger och ser upp ordentligt numera.

– Nej jag vågar inte alls gå ut när det är halt när jag är så här gammal och skruttig. Så nu har jag varit inne en och en halv vecka. Och det är ju nästan alltid halt i den här stan, säger hon och ler lite och slår ut med händerna.

Rädslan är utbredd

Rädslan för att falla är stor och väldigt utbredd. Särskilt bland dem som har fallit förut, inte sällan utan att riktigt veta varför. Det händer ofta i samband med att de reser sig ur sängen eller från en stol eller fåtölj. De uppfattar inte alltid att de känt sig yra heller.

Britt Johansson är 81 år och har fallit tre gånger på ganska kort tid.

– Jag har inte sagt det till någon förut. Men det går blixtsnabbt och sedan ligger man bara där, säger hon.

Hon tycker att det är svårt att undvika allt som skulle kunna leda till att man ramlar hemma. Då skulle man inte kunna göra mycket alls, menar hon. Fast hon vet att hon inte borde klättra på saker. Det är det många som säger och några som har slutat med helt.

Rädslan för att falla handlar ofta om att man hört hur illa det kan gå för den som drabbas. Minst två till tre personer avlider varje dag till följd av ett fall. Det här är den vanligaste dödsolyckan bland äldre.

Och när vi läser anmälningar till Inspektionen för vård och omsorg som rör fallolyckor och vården efter en sådan finns en del av dödsfallen beskrivna. Ofta anser anmälaren att den sjuke eller döde fick vård för sent, många har fått vänta dagar eller veckor bara på röntgen eller på operation efter en höftfraktur. Många har också fallit igen, inom äldreomsorgen eller sjukvården. Och andra får inte tillräcklig rehabilitering för att kunna komma tillbaka.

79-åriga Viljar Päss föll från en stege för två år sedan och tror aldrig han blir bra nog att kunna gå obehindrat igen. Han har fortfarande en krycka.

Och Lilly Engvall, 87 år har fallit illa två gånger. Efter att hon föll på axeln har hon inte kunnat lyfta den ordentligt alls.

– Nej, det kommer nog att vara så här, säger hon.

Flera vill anmäla vården

Flera som vi har talat med säger att de tycker att vårdtiden på sjukhus efter fallet har varit för kort och att de kanske borde ha anmält en vårdskada de fått, eller att de inte fick tillräckligt bra vård.

Men Bernt Berg har just fyllt 80 år och är glad att han är bosatt i Frankrike. Han säger att han upplever att det är stor skillnad för honom om han behöver komma i kontakt med en läkare där, liksom skillnader i vården i samband med till exempel en höftoperation.

– I Frankrike är jag inte det minsta orolig för ett fall. Där finns det gott om läkare att träffa och där får du stanna på sjukhuset en hel vecka, inte bara några dagar som ofta här. Och så är det ingen snö och is heller, säger han och ler.

Samtidigt säger många att de tycker att det är naturligt att unga går först i kön. Vi hör fraser som ”nåt ska man ju ändå dö av”, och att de är så gamla nu att de känner att inte räknas riktigt i samhället längre.

Men i anmälningarna till IVO ifrågasätts om man verkligen ska behöva dö på grund av bristfällig vård efter en olyckshändelse. Många beskriver hur personerna inte behövt vård eller omsorg innan fallolyckan, eller att de varit helt friska och kunde ha haft flera fina år kvar i livet. Några tala rent ut om att det inte varit en sista värdig tid för någon som i och med ett fall plötsligt nått slutet av livet.

För en dryg månad sedan hittades en 94-åring död i sitt eget trapphus i Ångermanland. Han hade fallit hemma tidigare på dagen och förts i ambulans till sjukhus men skrevs sedan ut mitt i natten.

Hans anhöriga orkar inte berätta i tv om händelsen men säger till SVT Nyheter att ingen anhörig underrättades när mannen skrevs ut, trots att han sedan länge var i stort behov av hjälp eftersom han var svag och såg mycket dåligt. 94-åringen lyckades ta sig in i porten men orkade aldrig upp till sin egen lägenhet. Sjukhuset utreder nu vad som har hänt.

– Jag anser inte att det är ett värdigt slut att tvingas somna in i ett trapphus, säger den anhörige.