I ett finskt hyreshus hittades i går kvarlevorna efter fem små barn och en 35-årig kvinna har erkänt att hon fött barnen under en tioårsperiod. Hon är misstänkt för dråp.

– Utan att känna till närmare vad som har hänt så är det här ett fall som måste vara förenat med allvarliga psykiska och sociala problem. Barnadråp är ett brott som nästan helt har försvunnit tack vare det moderna samhället, med fri abort och en lagstiftning som stödjer ensamstående mammor. Men det finns alltid någon som inte har lyckats anpassa sig efter samhällsutvecklingen. Sådana här händelser är som en kvarleva av det gamla samhället, säger Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.

– Det som gör det här fallet extremt ovanligt är att kvinnan har tagit med sig kvarlevorna av barnen när hon flyttade in i sin lägenhet, säger Mikael Rying, kriminolog på Rikspolisstyrelsen. Han har studerat samtliga mord som har begåtts i Sverige under 25 år.

Ett par fall om året

– Oftast när mammor dödar sin barn handlar det om depressioner eller psykoser efter en förlossning. Det är i sig ovanligt – att mammor dödar sina barn händer kanske ett par gånger per år och i genomsnitt dödas fyra barn per år av någon av sina föräldrar. Att beteendet upprepas och att kvinnan flyttar omkring de döda barnen är ännu mer ovanligt. Jag har inte hört talas om något liknande fall i Sverige, utom möjligen ett fall där en mamma hade lagt två döda barn i en frys, säger Mikael Rying.

– Ibland får vi kriminologer kritik för att vi bagatelliserar de här brotten och säger att de är väldigt ovanliga, men det är faktum. Och vi får ofta frågor just om dödligt våld mot barn, säger han.

Skillnader i brottsbeteende

Enligt Mikael Rying finns det en skillnad mellan dödligt våld mot barn som begås av kvinnor respektive män.

– När kvinnor dödar sina barn är oftast barnen nyfödda eller i förskoleåldern. När män dödar är barnen oftast lite äldre. Kvinnorna begår brotten på grund av att de är psykiskt sjuka eller störda. Papporna kan också ha sådana problem men oftast begår de brott mot barn på grund av att mamman till barnen har lämnat dem. En skilsmässa kommer ofta några år efter att barnen fötts och då har barnen hunnit bli äldre, som vid fallet med Dalaröpappan i höstas. Det blir en form av hämnd. Det är också vanligare att män använder skjutvapen och dödar flera personer vid ett och samma tillfälle, kanske tar de också sitt eget liv, säger han.

Barnamord vanliga för 50 år sedan

Enligt Jerzy Sarnecki var barnamord längre bakåt i historien ett av de mest vanliga brotten i Sverige och även i andra länder. Mammor dödade sina nyfödda därför att det var skamligt att föda ”horungar”, de blev straffade av sin omgivning och av samhället. Mikael Rying instämmer och säger att det här började förändras på 1960-talet.

– På 1950-talet hette det barnamord, efter att brottsbalken kom till 1965 blev benämningen barnadråp. På 1950-talet var 20 procent av allt anmält dödligt våld i landet mot nyfödda barn, i dag är det en eller två procent. Skiftet började på 1960-talet när det blev mer accepterat med ensamstående mammor, sedan kom också p-piller och fri abort. Det är alltså inte mer än 50 år sedan!

I dag har också samhället bättre koll på hur barnen har det än förr i tiden, tillägger han.

– Det finns barnavård och förskolor, väl utbyggd samhällsservice. Det finns olyckliga undantag, som med den åttaåriga flickan i Karlskrona, men det är ovanligt att kvinnor blir gravida, föder barn och därefter dödar dem vid födseln utan att myndigheter får kännedom om det. Det handlar i så fall oftast om personer som har psykiska problem och lever i samhällets utkant, säger Mikael Rying.