När LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson ser ut från sitt tjänsterum i LO-borgen blickar han bokstavligen ut över arbetarrörelsen. Där nere vid Norra Bantorget står Hjalmar Branting staty. ABF och Metall ligger inom gångavstånd. Och de brevbärare, chaufförer och parkarbetare som jobbar vid torget är LO:s fotfolk. Eller var det.
Ingen med i facket
När SVT frågar visar det sig att ingen av dem är med i facket. Lastbilschauffören Christian har bråttom och vill inte säga sitt efternamn. Han svarar snabbt att han inte är med i facket eftersom han är egenföretagare. Allen Ashok som tömmer papperskorgarna i parken är säsongsanställd i bara några månader, därför är han inte med i facket.
De två män i byggkläder som pustar ut på en av bänkarna berättar att de jobbar svart – inget fack för dem. Muraren Leif Johansson har också arbetskläder på sig, dammet yr om hans handslag. Jodå, han var med i facket. Men när han hamnade i konflikt med arbetsgivaren och inte fick någon hjälp av Byggnads gick han ur förbundet.
Kraftigt medlemstapp
Tillsammans utgör arbetarna på Norra Bantorget en provkarta över LO:s problem de senaste tjugo åren. Problem som inneburit en kraftig nedgång i antalet medlemmar i olika förbunden. LO hade vid senaste årsskiftet strax under en och en halv miljon medlemmar. För att hitta liknande medlemsantal måste man gå tillbaka ända till 1959. Ordförande Thorwaldsson har skäl att vara bekymrad:
– I synnerhet de senaste tio åren har varit tuffa, säger Karl-Petter Thorwaldsson.
Han menar att de chockhöjda a-kasseavgifterna under förra regeringen skrämde bort många medlemmar som sedan inte kommit tillbaka, trots att avgifterna gått ner igen. Fackets oförmåga att organisera bemanningsanställda är också ett stort problem.
Otakt med tiden
– Vi har haft svårt att anpassa oss till det nya arbetslivet, säger Thorwaldsson. Om man jobbar som parkskötare här en vecka, gör ett målarjobb på en skola nästa vecka och veckan därefter gör nånting ute på Arlanda – då är det svårt för oss att få in dem i facket.
Fackföreningar för tjänstemän och akademiker har en motsatt utveckling mot LO. De får fler medlemmar. Mäster Palm som står staty utanför LO-borgen hade inte trott sina öron: medlemskap i facket är på väg att bli en angelägenhet för de som har det lite bättre ställt.