”Att vara gisslan handlar om fysik, om hopp och om kärlek. Fokus och åter fokus” skriver journalisten Magnus Falkehed i en text som publiceras av Dagens Nyheter och Aftonbladet i dag.
46 dagar i fångenskap, i mörka källare. Falkehed berättar hur han vandrade fram och tillbaka för att hålla fysiken i gång, om rädslan för att bli sjuk och om tryggheten av en liten plastmanick i fickan – kompassen som hjälpte honom att hålla hoppet vid liv.
”Om jag tar upp den kan jag ta ut riktning nordväst – vägen mot friheten i Libanon.”
Tankarna på familjen där hemma plågade Magnus Falkehed, och han beskriver oron för att glömmas bort när sorgen över hans försvinnande svalnat.
Reportaget som blev klart
Men han skriver också att kollegans närvaro och lugnande röst hjälpte honom att släppa de snåriga tankarna – genom att prata om andra saker. Vanliga saker, som hur man installerar trädgårdslampor.
”Under de kommande minuterna ser jag kvällsljuset på en biluppfart. I bakgrunden skymtar till och med en adventsstake i ett fönster. Vi ska klara det här. Vi ska.” avslutar Magnus Falkehed sin berättelse.
Dagens Nyheter och Aftonbladet publicerar även reportaget, med både text och bilder, som de två svenska journalisterna hann göra innan de kidnappades på väg ut ur Syrien.
I reportaget skildras ett splittrat Syrien, där väpnade grupper byter fiender varannan dag och bristen på lojalitet gör att misstanke och rädsla för förräderi gror överallt. Men framförallt ett land där politiska konflikter drabbar allt ifrån barnfamiljer till gamla – i ett krig som märks var man än beger sig.
”Där är våra gisslandtagare”
De två journalisterna har reste till regionen Qalamoun där de fick möta kriget ur invånarnas ögon. Barn som leker bland krossat glas, ständiga explosioner, misär bland människorna som försöker leva kvar i det härjade området. Förfallna sjukhusbyggnader skildras där läkare, och civila, sliter för att hinna ikapp krigets dagliga skördar av döda och skadade.
I slutet av reportaget har Magnus Falkehed fyllt ut med den sista delen av historien:
”En halvtimme från gränsen till freden och friheten möter vi två mörka bilar. Deras fordon är vältankade med libanesisk bensin och utrustade med kraftfulla, snabbgående motorer. Förarna är välbeväpnade. Det är våra gisslantagare.”