När han vaknade var höger kroppshalva förlamad och talförmågan borta för alltid. Sonen Mustafa är en av få som kan förstå honom:
– Han tackar Gud, trots det som har hänt. Humöret är uppe. Inget kan stoppa honom.
Rasism på gatorna
Hasan Zatara vill tänka på de goda minnena från tiden före. Men alla minnen är inte ljusa. I det tidiga nittiotalet blev en rå rasism synlig på gatorna.
Ett nytt riksdagsparti, Ny Demokrati, sade sig tala klarspråk. Och i skuggorna fanns han som kallades Lasermannen.
– Pappa var väldigt rädd och orolig. Han drev butik och brukade läsa tidningarna, han följde med i det som hände i samhället. Det var mycket rädsla, säger Mustafa.
Har slutat hata
Världen är annorlunda nu, men knappast mindre våldsam, knappast mindre hatfylld. De pratar ofta om att det finns paralleller till Lasermannens tid.
– Självklart tänker man så, säger Mustafa.
Hasan Zatara hatade i många år, hatade Lasermannen, rasismen, sin otur. Numera har han slutat hata, livet kan inte slösas bort på sådant, säger han.
– Man ska inte slösa bort livet på hat, när man kan leva och resa. Det ska inte hindra en, säger Mustafa.