– Man kunde se direkt efteråt att stranden här blev mycket smalare efter stormen, men som vi kan se så har den redan börjat återhämta sig och bli bredare igen, säger Björn Almström, kustforskare vid Lunds universitet.

Ystads sandskog är en av Sveriges mest utsatta stränder när det gäller erosion, och här har man jobbat i många år med att försöka hålla sanden på plats.

– Först använde man traditionella hårda kustskydd som bryggor – hövderna bakom oss – men det fungerade inte.

De hårda skydden ledde också till att sandstränder längre ner längs kusten tunnades ur när ingen sand rörde sig nedströms längre.

Sedan 2011 har Ystad därför valt att jobba med naturbaserade erosionsskydd. I det här fallet har man valt strandfodring. Det innebär att man helt enkelt hämtar sand från havet och fyller på med jämna mellanrum.

Stranden absorberar vågor och fungerar också som en buffert vid kraftiga stormar, som Babet.

En av de värst drabbade stränderna

Om Ystad Sandskog är en av de minst stormdrabbade stränderna, så hör Löderups strandbad en bit österut till en av de värst drabbade efter Babet.

Här hade sandstranden i princip försvunnit sedan tidigare på grund av naturlig erosion. Men utvecklingen har förvärrats av de många hårda kustskydden som byggts här, för att försöka skydda mark och fastigheter längs den erosionsdrabbade stranden.

Vattnet har blivit så djupt bakom stenmurarna mot havet att forskarna bedömer att sanden aldrig kommer att komma tillbaka på naturlig väg, vilket sker i Ystads sandskog i dag.

– Det är tyvärr det här vi riskerar längs hela Skånes kust, när många fastighetsägare försöker skydda sina hus mot nästa storm med murar av sten och betong, säger Björn Almström.

Och hotet ökar med klimatförändringarna och stigande havsnivåer.

– Om vi inte tar ett samlat grepp om erosionen, så kommer det inte finnas några sandstränder kvar i Skåne i framtiden.