– Att inte hinna se alla elever. Att kanske inte kunna ge dem det stöd de har rätt till – det är den största pressen, säger Sara Markusson.

Hon undervisar sjätteklassare i naturorientering, svenska och matematik i en Brommaskola i Stockholm. Det är inte många lugna stunder. Lektionerna kräver hela hennes uppmärksamhet och rasterna går oftast åt till att kopiera upp arbetsblad eller hämta böcker, och se till att allt och alla är på plats. Och så hålla god kontakt med alla elever och deras föräldrar.

Allt stressigare

Hon har tio års erfarenhet, och jobbet har inte blivit mindre stressigt med åren.

– Nu har jag en sexa. Förutom allt annat ska jag göra tydliga betyg för dem. Och så har vi de nationella proven, som eleverna är jätteoroliga för och som tar lång tid att rätta, berättar Sara.

Sara Markusson räknar kallt med att inte orka hålla på ända fram till pensionen. Trots att hon faktiskt älskar sitt jobb.

– Det är härligt när man kommer dit där jag är nu med den här klassen, säger hon. När man får igång ett samtal där alla vågar delta, när eleverna får sina aha–upplevelser. Det är härligt att se! säger Sara, innan hon hastar i väg till nästa lektion.