Två mil söder om Borås försvinner i stort sett all mobiltäckning. På företaget Nilssons industriservice i den lilla byn Hulu ligger de anställdas mobiltelefoner i fönstret. Det är bara där det finns täckning, och bara ibland.

– Vi har problem att ta emot och skicka stora filer vilket är ett bekymmer då vi arbetar mycket med avancerade ritningar och manualer, berättar säljaren Hans Dohlnér.

Företaget med sina 15 anställda har funnits här sedan 80-talet. I takt med samhällets digitalisering har det blivit allt svårare att hålla kontakt med omvärlden.

– Det blir allt svårare för företag att kunna verka på landsbygden om det inte finns en bra uppkoppling, fortsätter han. Vi som bor i Borås får sätta oss hemma med datorn istället och göra jobbet där. Det är inte hållbart på sikt.

Tog saken i egna händer

Några mil västerut ligger Seglora, en av många små byar längs med ån Viskan. Här var läget tills nu lika illa som i Hulu men för några år sedan tog byborna saken i egna händer och bildade en fiberförening. Med hjälp av statliga bidrag och massor av ideellt arbete finns det nu bredbandsfiber framdragna.

Vid kopplingsskåpet bakom församlingshemmet håller två unga fiberinstallatörer på att koppla in de sista abonnenterna.

– Själv skulle jag aldrig flytta till en ort där det inte finns fiber, säger fiberinstallatör Daniel Jönsson. Jag är helt beroende av en bra uppkoppling, det är ju tv och allt möjligt i dag som går via bredband.

För fiberföreningens ordförande är åtskilliga månader av oavlönat arbete nu över.

– Hade jag vetat vad jag vet i dag hade jag aldrig gett mig på detta, skrattar Jan Vinkvist i Seglora fiberförening. Vi är tre personer som i princip jobbat halvtid de senaste arton månaderna.

Lönar sig inte för företagen

Eftersom det inte lönar sig för bredbandsföretagen att lägga fiber utanför tätorterna får landsbygdsborna antingen göra jobbet själva eller fortsätta förlita sig på gamla kopparledningar eller på ett svajigt mobilt bredband.

– Självklart är det värt allt arbete, tillägger Jan Vinkvist när vi promenerar mot hans hus för att testa den nya uppkopplingen. Landsbygden klarar sig inte utan fiber.

Hemma hos Jan Vinkvist sätter vi oss framför datorn tillsamman med hans fru Eva och grannen Ulf Jörnäs.

Jublet stiger i takt med mätaren på skärmen som till slut visar en bredbandshastighet på 207 mbit/s, betydligt bättre uppkoppling än i många tätorter.

– Äntligen kan jag få ordning på byns hemsida, säger Eva Kindvall Vinkvist. Det har tidigare varit väldigt traggligt att hålla på med den.

– Och titta på tv utan ständiga störningar, fyller Jan i. Nu kanske det blir attraktivt för barnfamiljer att flytta hit.

”Det krävs entusiaster”

Tillbaka i Hulu träffar jag Ulrika Andersson som är ordförande i Ljushult/Hulu fiberförening. Eftersom det regnar måste hon sträcka ut mobiltelefonen genom altandörren för att få täckning.

– Vi har redan haft igång föreningen i två och ett halvt år men inte satt spaden i marken än, berättar hon. Förberedelserna är klara men vi väntar fortfarande på att det ska lösa sig med bidragen. När vi väl får det på plats återstår ytterligare ett och ett halvt år. Det är en väldigt lång tid för människor att engagera sig ideellt.

– Det krävs entusiaster om vi ska få bredband på landsbygden, säger Ulf Jörnäs i Seglora fiberförening som är djupt kritisk mot att staten inte engagerar sig mer i utbyggnaden.

– Jag tycker det är fullständigt vansinnigt. En gång i tiden pratade vi om solidaritet, att förutsättningarna ska vara desamma, oavsett var i landet man bor. När telenätet byggdes ut en gång i tiden fick alla tillgång till telefon för samma kostnad. Nu är det upp till oss själva och kostnaden skiljer sig åt beroende på var du bor.