Mehmet Kaplans snabba sorti i går som bostadsminister kom inte som någon överraskning efter de senaste dagarnas allt skarpare kritik mot honom. Att avgången var ett resultat av förhandlingar under helgen framstod tydligt. Både statsministern, men framför allt de båda språkrören, hade mycket svårt för att tala klarspråk om avgången.

Stefan Löfven var uppenbart plågad över att behöva entlediga sin första minister. Något alternativ hade han dock inte. Kaplans uttalanden och agerande riskerade att skada även förtroendet för statsministern.

Löfven gick miste om möjlighet

Genom att inte omedelbart presentera en efterträdare till Kaplan gick Stefan Löfven miste om möjligheten att snabbt själv sätta dagordningen i frågan. Istället kunde oppositionen angripa statsministern för passivitet och senfärdighet.

När Göran Persson under de första åren av sin statsministertid drabbades av en svår motgång – finansminister Erik Åsbrinks plötsliga avgång – vaskade han fram en ersättare på några timmar. Det gjorde att fokus snarare hamnade på den nyutnämnde finansministern Bosse Ringholm än på den avgångne.

I och med att detta överraskningsmoment gått förlorat för Stefan Löfven har han flera alternativ. Någon brådska är det dock inte. Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) och näringsminister Mikael Damberg (S) sköter tills vidare Mehmet Kaplans gamla fögderi.

Kan bli större ommöblering

De omtalade bostadssamtalen mellan regeringen och oppositionen leds dessutom av finansminister Magdalena Andersson (S), inte av den avgångne bostadsministern.

Om Stefan Löfven väljer att enbart ersätta Mehmet Kaplan med ett nytt miljöpartistiskt statsråd på posten kan processen gå relativt snabbt. I så fall skulle en ny minister kunna vara på plats inom de närmaste veckorna, kanske redan nästa vecka, enligt uppgifter till SVT Nyheter.

Frågan är dock hur väl Miljöpartiet har förberett en sådan växling. Och om statsministern är beredd att godkänna partiets kandidat.

Ett annat alternativ, som enligt SVT:s källor också diskuteras, är att utnyttja det här tillfället för en större ommöblering av regeringen. Det skulle kunna innebära att något eller några av de nuvarande statsråden byts ut eller får byta departement. Det skulle också kunna innebära helt nya ansikten i regeringen. Även arbetsfördelningen mellan departementen skulle i så fall kunna påverkas.

Persson rörde ofta om

En sådan mer genomgripande förändring av regeringen kan sägas ligga väl till i tiden. Snart halva mandatperioden har gått och det kan vara dags att rotera eller byta ut statsråd för att försöka få fart på det politiska maskineriet.

Vilket alternativ Stefan Löfven i slutändan är dock oklart. Hur regeringschefer väljer att se på regeringsombildningar är nämligen även en individuell fråga. Göran Persson valde till exempel att med jämna mellanrum röra om ordentligt i sina regeringar med omflyttningar, avskedanden och nyutnämningar. Allt för att försöka behålla det politiska initiativet och få statsråden att prestera.

Hans efterträdare Fredrik Reinfeldt valde en helt annan, mera återhållsam linje, där regeringsombildningar hörde till ovanligheterna. Egentligen utnyttjades de bara för att fylla tomma platser efter avgångar. Och vilken typ Stefan Löfven är i det här sammanhanget vet vi ännu inte.