Under många år har diskussionen då och då hettat till när det kommer till toppolitiker som lämnar politiken och direkt går över till näringslivet. Exemplen är många, på såväl socialdemokratiska som borgerliga politiker, som har gjort ”sidbyten” som har väckt heta känslor.
Tidigare socialdemokratiska näringsministern Björn Rosengrens snabba övergång till ett toppjobb inom Stenbecksfären var omdiskuterat, liksom förre moderata finansministern Anders Borgs snabba byte till en tung chefsposition inom Kinnevik, är två exempel.
Ny nämnd ska inrättas
Regeringens särskilda utredare Sten Heckscher, en gång socialdemokratisk näringsminister, har fått i uppdrag av civilminister Ardalan Shekarabi (S) att utreda en karenstid för ministrar och statssekreterare. Syftet: få bukt med den förtroendeskada som en del övergångar till näringslivet kan leda till.
Heckscher kommer att föreslå att en ny nämnd inrättas under riksdagens paraply. Denna nämnd, ”nämnden för prövningar av statsråds och statssekreterares övergångar”, ska godkänna alla nya jobb som tidigare ministrar och statssekretare vill ta.
Nämnden ska bestå av tidigare statssekreterare, tidigare ministrar och en domare. Minst tre måste vara med om att fatta beslut för att det ska gälla.
Ardalan Shekarabi säger att utredningens förslag ska remissbehandlas så snart som möjligt och att avsikten är att fatta beslut inom mandatperioden.
– Det här är viktigt för att värna tilliten till offentliga institutioner, säger han.
Europarådets organ för korruptionsövervakning har tidigare rekommenderat Sverige att införa sådana regler kring detta.
Nya anställningen kan få vänta
Kort sagt ska nämnden besluta om det är okej att ta det nya jobbet. Om inte fattas beslut om en karenstid på maximalt ett år, vilket innebär att den nya anställningen får vänta.
Nämnden kan också besluta om en ”ämnesrestriktion”, som innebär att en viss minister eller statssekreterare inte ska få jobba inom ett visst område inom karensperioden.
Jobberbjudanden som kommer att stoppas är sådana som anses kunna leda till en förtroendeskada hos allmänheten, en ekonomisk skada för staten, eller där en enskild person får en otillbörlig fördel av sin tidigare position.
Utredningens förslag gäller bara ministrar och statssekreterare, men kan komma att användas som mall för en liknande modell inom andra myndigheter.