Vi träffar Mazhar i ett litet rum som han delar med två andra på ett asylboende i Mellansverige. I rummet finns en våningssäng, en vanlig säng, ett bord, två stolar och en liten bänk med mikrovågsugn och lite förnödenheter. Han får låna en telefon av oss, eftersom han har problem med videofunktionen på sin telefon. För första gången på länge kan han prata med sin familj, där båda parterna kan se varandra samtidigt när de pratar.
Hans fru ropar på barnen och en av dem visar ivrigt upp en nymålad teckning:
– Visa mig teckningen, min dotter. Så fin den är! Vad duktig du är – jättebra, säger Mazhar och försöker fungera som pappa på distans.
IS kom till hans stad
Mazhar flydde Aleppo i Syrien när situationen blev ohållbar.
– Det var omöjligt för oss att stanna i vårt hemland. I vilket ögonblick som helst kunde man träffas av en oljefatsbomb. När som helst kunde alla parter skjutit mot oss.
Resten av familjen stannade kvar på Aleppos landsbygd, men kriget kom för nära igen.
– Sedan kom IS dit...
Efter en tuff flykt lyckades hans fru och barn ta sig till Grekland, men nu vet de inte vad som ska hända.
Tålamod
Mazhar har varit här sedan oktober och kom mitt i den största flyktingströmmen till Sverige i mannaminne. Nu är handläggningstiderna långa och medan han väntar har det kommit förslag till nya tuffare regler, med tillfälliga uppehållstillstånd som snarare regel än undantag. Innan Mazhar har fått sitt uppehållstillstånd, kan han inte ansöka om att få hit sin familj. Samtidigt har EU stängt gränser och familjen kan inte ta sig till Sverige på egen hand och söka asyl här.
– Min fru är ensam med små barn i ett flyktingläger i Grekland. Jag oroar mig för dem och kan inte sova på nätterna. Min situation är oerhört svår. Om det inte blir en lösning snart blir jag galen.
– Om de inte kan komma hit måste jag lämna landet och åka till dem. Min fru och mina barn är det viktigaste i mitt liv. säger Mazhar.
Om du inte kan åka tillbaka, vad gör du då?
– Jag måste ha tålamod. Det finns ingen annan lösning. Jag måste antingen ha tålamod eller bli galen.
”Måste få förenas med sina anhöriga”
Röda Korsets generalsekreterare Ulrika Årehed är bekymrad över läget.
– Vi vet ju inte vad som kommer att hända om personerna kommer att skickas tillbaka till Turkiet eller inte, för att då ge plats till syrier som ska tas in i EU för vidarebosättning. Det är ett väldigt osäkert system som inte känns rättssäkert.
– Det här handlar om människor som du och jag. Det är människor som måste få skydd och som måste få förenas med sina anhöriga, sina barn, sina föräldrar, eller sin make eller maka, säger Ulrika Årehed.