3,8 sköterskor som ska ta hand om 800 sjuka barn, kötider på över ett år för att få insulinpumpar och sensorer för att mäta blodsocker, och upp till åtta månaders väntetider på besök som enligt nationella riktlinjer bör ske var tredje månad.

På Astrid Lindgrens barndiabetesmottagning i Solna klarar man inte av att följa riktlinjerna för vård av barn med diabetes typ 1. Och det är något som oroar de som arbetar.

Chockas av uppgifterna

Johnny Ludvigsson, en av Sveriges ledande diabetesforskare, arbetar vid Linköpings universitetssjukhus. Barndiabetesmottagningen där tar emot 200 patienter, och man har 3 sköterskor. Han säger att man klarar riktlinjen på 100 patienter per diabetessköterska.

Väntetiden mellan besöken är obefintlig, man träffar barnen var tredje månad eller oftare. Och Johnny Ludvigsson blir chockad när han får höra om läget på mottagningen i Stockholm.

– Det är skrämmande att de har det på det sättet. Det en situation som låter horribel. Och ett tydligt tecken på att systemet inte fungerar.

”Pinsamt”

Astrid Lindgrens sjukhus har slutat att medverka i den studie Johnny Ludvigsson driver för att försöka rädda den egna förmågan att bilda insulin.

De brukade delta förut, men kan inte göra det på grund av personalbristen, säger han.

– Det är rätt pinsamt med tanke på att det är Sveriges mest kända forskningssjukhus. Men jag förstår dem ju, eftersom de inte har personal.

– Samtidigt ska man säga att det gäller nog inte bara Astrid Lindgren. Som jag uppfattar det har de det rätt svårt på fler ställen, och många diabetesteam är överbelastade.

Menar att det inte prioriteras

Och att det ser ut som det gör tror Johnny Ludvigsson beror på att man både i samhället och inom sjukvården inte prioriterar diabetes typ 1. Man inser inte, menar han, att typ 1 diabetes är den vanligaste och allvarligaste sjukdomen bland barn och ungdomar i Sverige.

– Vi botar 80 procent av all barncancer, vissa former 100 procent, men man botar noll procent av barn med Typ 1 diabetes. De här barnen går igenom en jättejobbig behandling varje dag, och trots intensiv behandling drabbas många av svåra akuta och sena komplikationer.

Ludvigsson menar att det verkar som att samhället inte förstår att diabetes typ 1 hos barn på lång sikt dödar nästan lika många som barncancer.

– I Sverige, med världens nästa högsta incidens av Typ 1 diabetes hos barn, borde vi bedriva mycket aktiv forskning, men sjukvårdsklinikerna har inte tid, orkar inte med, och det finns inte resurser. Det är skandalöst.