Maria Vittoria Longhitano vet vad det innebär att vara kvinna och katolik och känna kallet att bli präst. Det började med att hon bad prästen i sin hemförsamling att få vara ”korflicka” när hon var liten.
”Jesus vill inte ha flickor vid altaret”, svarade han.
Maria Vittoria vek inte från sin övertygelse. Hon läste teologi och gick med i en nunneorden. Men klostret stängdes eftersom biskopen i stiftet tyckte att nunnorna var för radikala.
SE DOKUMENTÄREN: Franciskus – en påve som berör
Till slut blev Maria Vittoria diakon i en kyrka som ingår i den så kallade Utrechtunionen. Det är en sammanslutning av kyrkor som har brutit med den romersk-katolska och följer en teologi som ligger mitt emellan katolicismen och protestantismen. Här kunde hon äntligen bli präst.
Kastades ut
Men Maria Vittorias kyrka hyrde sitt kapell av en katolsk orden. När föreståndaren fick veta att hon skulle prästvigas, kastade han ut dem med buller och bång. Han ville inte att kapellets altare skulle besudlas av en kvinnopräst.
”Det var en fruktansvärd och absurd diskriminering som förstörde min stora dag. Men tyvärr blandas kvinnors glädje ofta med smärta och kamp”, säger Maria Vittoria.
I dag är hon en av få präster i Italien som viger homosexuella och som välkomnar hbtq-personer i sin församling. Hon har varken någon lön eller någon kyrkolokal. Maria Vittoria försörjer sig som filosofilärare och håller sina mässor i en nedlagd fabrik.
”Min församling är som en del av min familj. Jag har en viktig uppgift att fortsätta Jesus verk bland dessa människor, att hjälpa dem att växa, i tron, i kärleken och i deras relationer med andra”.
Bibeltroget
Förbudet mot kvinnopräster handlar mer om tradition än doktrin. Teologen Vito Mancuso menar att frånvaron av kvinnopräster avspeglar sig i kyrkan på många sätt, till exempel i den kyliga stämning som många känner.
”Den främsta orsaken till motståndet mot kvinnopräster tror jag är en manschauvinistisk mentalitet. Man klamrar sig fast vid Bibelns bokstav”, säger teologen Vito Mancuso.
SE DOKUMENTÄREN: Franciskus – en påve som berör
Ändå finns det texter som beskriver hur Jesus behandlade män och kvinnor lika och att kvinnor fick hålla gudstjänster som diakoner under kristendomens första tid. En diakon får ta prästens plats, till exempel för att förrätta dop och vigslar.
När påven mötte representanter för världens nunneordnar i Vatikanen i maj, fick han frågan om han kunde tänka sig att tillsätta en kommission för att låta kvinnor bli diakoner.
”Ja, det kan jag. Jag accepterar förslaget”, sade Franciskus.
I augusti utnämndes ledamöterna, varav flera är kvinnliga teologer.
Kan öppna för kvinnliga diakoner
Kvinnor som diakoner är ett mål som är realistiskt möjligt. Kvinnopräster däremot, kan ta århundraden. Ändå är kvinnorna centrala för den katolska kyrkans överlevnad. Bland de som arbetar där, är omkring 725 000 nunnor och lekmannanunnor, mot 475 000 präster och munkar. Kvinnorna driver barnverksamhet och skolor, de tar hand om gamla och sjuka. De utsätter sig ofta för stora risker som missionärer, inte minst för att skydda kvinnor mot våld och övergrepp.
Den dagen kvinnorna tröttnar på att inte ha något inflytande och börjar protestera, ligger den katolska kyrkan illa till.
”Det är kvinnorna som går i kyrkan, det är de som överför tron i hemmen. Bandet mellan kvinnorna och kyrkan är strukturellt. Om kyrkans ledning inte inser detta, kommer nedgången och sekulariseringen bara att fortsätta”, säger Vito Mancuso.
I början blev Maria Vittoria Longhitano ibland illa bemött som präst. Numera behandlas hon nästan alltid med respekt. Till och med i hennes konservativa hemby på Sicilien är många stolta över att hon har uppnått sitt mål.
”Vad gäller den katolska kyrkan och framförallt dess medlemmar, känner jag ömhet. Ordet katolsk betyder universell. Men de förstår inte att en kyrka som utesluter halva mänskligheten inte kan kallas universell.”