Inga lokaler, inga lärare, en akut situation på socialtjänsten. Risk för att behöva hålla undervisning för barn utomhus i november. Så beskrev Åsa Eriksson (S), kommunalråd i Norberg, situationen i höstas.

Så blev det inte riktigt, men i den lilla kommunen har man blivit tvungen att vara uppfinningsrik för att alla barn ska få gå i skola inomhus.

– Skolans aula har blivit undervisningslokal, vi hyr en prästbostad, vi har hyrt kontor i en industrifastighet i närheten av skolan. Folk har ställt upp och vi har kunnat lösa situationen helt okej, säger Åsa Eriksson.

Fortsatt högt tryck

Norberg är en av de kommuner i Sverige som tagit emot flest flyktingar per tusen invånare och när mottagandet ökade kraftigt i höstas hade samhällsfunktioner svårt att palla trycket. Även om läget nu är lättare så är det fortfarande en pressad situation, enligt Åsa Eriksson.

– Det är många som fått jobba långt mer och långt hårdare än jag tycker är rimligt. Det finns en gräns för hur mycket man orkar med det och vi ser nu att sjukskrivningarna ökar. Jag tror faktiskt att vi haft för hög press på vår personal.

En annan kommun som haft ett högt mottagande är Östra Göinge. Förutom skolan så har det varit hårt för socialtjänsten, säger kommunalrådet Patric Åberg (M).

– Det är fortsatt högt tryck. Allt rullar ju på och de här personerna vi fått har ju olika svårigheter och problem som vi måste lösa.

Fler stannar i kommunerna

Allt fler väljer att stanna i Norberg och Östra Göinge, enligt kommunalråden. Tidigare hade man ett stort flöde från kommunerna till storstadsområdena – något som nu förändrats. I Östra Göinge ska man nu börja bygga för första gången på många år, och inte heller i Norberg räcker bostäderna till.

– Nu har vi det omvända problemet. Vi har bostadsbrist för första gången sedan 80-talet, så nu kan man inte stanna även om man vill.

Bägge kommunalråden säger att det man nu behöver är ”lugn och ro” för att ta hand om de människor som kommit. Efter att regeringen ändrat regelverket för asylpolitiken och skjutit till mer pengar har man möjlighet att göra mer, men det finns andra orosmoln i horisonten, enligt Patric Åberg.

– Det har varit för mycket fokus på själva pengarna. Var är lärarna, var är socialsekreterarna vi kan anställa för de pengar vi redan hade? Självklart gör tillskotten att vi kan stärka ekonomin långsiktigt. Men den utveckling som skett de senaste åren gör att vi nu behöver en paus för att kunna jobba med den här frågan i normal takt.

– Vi har den stora utmaningen kvar, hur vi ska få de här människorna i arbete.