Statistiken har länge sett likadan ut trots att samhället har mycket att vinna, både mänskligt och ekonomiskt, på att minska återfallsbrottsligheten. Riksrevisionen har granskat Kriminalvården och andra samhällsaktörer som har ansvar för det återfallsförebyggande arbetet och konstaterar att det finns en hel del brister som behöver åtgärdas för att färre ska återfalla i brott. 

– De insatser som görs från samhällets sida är dåligt samordnade, kommer för sent och är inte individanpassade. Dessutom är det för få insatser, säger Margareta Åberg som är riksrevisor och ansvarig för granskningen. 

Kriminalvården har en nyckelroll

Kriminalvården spelar en nyckelroll när det gäller att förebygga att människor återfaller i brott. Men för att det ska lyckas ska Kriminalvården samverka med andra myndigheter, socialtjänst och sjukvård. Den samverkan brister enligt Riksrevisionens granskning, vilket påverkar möjligheten för den brottsdömde att lämna kriminaliteten bakom sig. 

– Det är också så att den som avtjänat sitt straff hänvisas runt istället för att få ta del av konkreta åtgärder. Det saknas ofta samverkansavtal mellan Kriminalvården och andra samhällsaktörer som ska ta vid efter frigivningen. Samma person kan ha olika planer hos socialtjänsten, beroendemottagningen och inom Kriminalvården.

Dessutom skiftar samhällets stöd och vård beroende på var i landet personen har sin hemvist. Bristerna i samverkan och insatser som planeras för sent kan till exempel innebära att en person som behöver behandling för sitt missbruk inte kan få det på grund av att det är kö till behandlingen. En väntetid som, enligt Riksrevisionen, kan leda till att personen återfaller i missbruk och kriminalitet och tidigare insatser blir bortkastade.

Brist på helhetssyn

Regeringen kritiseras också bland annat för att inte ställa tillräckliga krav på helhetssyn och långsiktighet i beslut om återfallsförebyggande insatser och för att det sällan görs några systematiska utvärderingar av de samhällsekonomiska konsekvenserna av det återfallsförebyggande arbetet.

Trots att regeringen är tydlig med att den återfallsförebyggande verksamheten ska vara kunskapsbaserad och att insatserna ska följas upp har den inte tagit initativ till någon långsiktig uppföljning av de återfallsförebyggande åtgärdernas effekter, konstaterar Riksrevisionen. 

Brott kostar – färre återfall vinst för samhället

En person som återfaller i brott kostar samhället i genomsnitt en miljon kronor om året enligt tidigare beräkningar som Riksrevisionen låtit göra. En person som hoppar av ett kriminellt gäng kan däremot ge 30 miljoner kronor i vinst för samhället enligt de beräkningar som nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har gjort.

Men trots att utvärderingar och erfarenheter visat att insatser som förebygger missbruk och kriminalitet är mycket lönsamma för samhället, både ur ett ekonomiskt och mänskligt perspektiv, så har det långsiktiga sättet att se på kostnader svårt att slå igenom i praktiken, skriver Riksrevsionen i sin granskning och rekommenderar att regeringen tar initiativ till samhällsekonomiska analyser som innefattar långsiktiga kostnader och besparingar samt ta fram en nationell handlingsplan för att utveckla det brottsförebyggande arbetet.