När den första chocken efter valförlusten 2006 lagt sig tog Socialdemokraterna motvilligt in att de måste lämna ifrån sig regeringsmakten, som de ägt i så många år. Inställningen var att Alliansen fick makten till låns, efter fyra år skulle den återerövras och ordningen vara återställd. Men åtta år skulle passera innan maktskiftet kom.
Trots två mandatperioder av vanstyre, skattesänkningar och privatiseringar, som Socialdemokraterna ser det, har väljarna inte belönat den socialdemokratiska återkomsten. I dag ligger Socialdemokraterna på dryga 27 procent i opinionsmätningarna, Juholt-siffror som det heter.
Måste lyckas med jobben
Det är förstås långt till nästa val och nytillträdda regeringar upplever sällan smekmånader. Men det är bråttom för det regeringen och Socialdemokraterna ska mätas på är hur de lyckas med jobben, det har Stefan Löfven själv sagt. Precis som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt sade förra mandatperioden.
Men när inte ens regeringen själv, i sin vårbudget, tror sig kunna uppnå målet, vem ska då göra det? Inte Finanspolitiska rådet, inte ekonomerna, naturligtvis inte oppositionspartierna. Men inte heller LO känner tillit till att den socialdemokratiske statsministern ska lyckas göra Sverige till ett land med EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson hör orden, men inte kraften bakom orden och han ser inte projektet som ska leda fram till målet.
Andersson har bundit sig vid masten
Det aviserar ministrar som Ylva Johansson och Magdalena Andersson. Frågan är vad? Och var det ska tas? Magdalena Andersson har bundit sig vid masten med Anders Borgs devis att alla reformer ska betalas krona för krona. Betyder det att investeringar i bostäder, infrastruktur och utbildning ska betalas med högre skatt? I dag finns inga tecken från regeringen som tyder på det.
Ska regeringen låna som LO vill och kräver i likhet med flera motioner till kongressen? Partistyrelsens svar på motionerna tyder inte på det. Visserligen vill Magdalena Andersson numera avskaffa överskottsmålet på en procent av budgeten och ersätta det med ett balansmål. Men först ska en utredning med de andra partierna tröska sig fram till ett förslag och det kan ta så lång tid att regeringen inte får någon glädje av det den närmaste tiden.
Ett ängsligt parti
Men Stefan Lövfen är trosviss. Förväntningarna på honom är stora och trycket hårt. Men redan nu verkar en skepsis-parad med en uppgivenhet sprida sig i partiet. Varför har inte Stefan Löfven redan tidigare avtäckt sin plan? Varför lägger han i sammanhanget småsummor än här än där? Varför prioriterar han inte?
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson säger att Socialdemokraterna har blivit ett ängsligt parti med dåligt självförtroende. Kanske har det med den sviktande självbilden att göra. Och att regera på andras ekonomiska politik stärker inte självförtroendet. Inte heller anklagelser om svikna vallöften. Eller att regeringsdugligheten ifrågasätts när striden om vapenexport till Saudiarabien spelas upp inför öppen ridå.
Om väljarnas tillit till regeringsförmågan perforeras är Socialdemokraterna illa ute.