Under lördagskvällen lades sista handen vid bocken. Omkring tusen arbetstimmar har spenderats på att bygga träskelettet och knåpa ihop de fem meter långa och sex decimeter breda halmmattor som knyts runt kroppen.

I år tvingades 59-åriga Leif Bäcker stå en bit ifrån och ge instruktioner med walkie talkie under arbetet med halmen. Det här blir definitivt hans sista bock, efter nio år som byggledare funkar det inte längre.

– Jag är allergisk och det här dammet från halmen har blivit värre och värre för varje år. Det slår stopp i halsen.

Förenar människor

Klockan 15 i dag, söndag, är det dags för invigning på slottstorget i Gävle.

Då inleds också en spänd väntan på om bocken kommer att få stå kvar eller om den kommer falla offer för mordbrännare, som så många gånger förr.

– Det känns i själen. En bock som blir förstörd, den splittrar människor. Men en bock som får stå orörd förenar. Människor tar kort, dricker glögg – folk som inte känner varandra står och pratar. Det tycker jag är fint, och det är något som Gävle tjänar på, säger Leif Bäcker, som till vardags jobbar som arbetsledare på kommunens kultur- och fritidsförvaltning

Kinabocken störst

Egentligen var det meningen att han skulle sluta efter sin nionde bock, den han i januari fick äran att bygga upp i Gävles vänort Zhuhai i Kina under självaste bockens år enligt den kinesiska kalendern.

– Jag fick en tolk och hade fyra, fem kinesiska unga grabbar som hjälpte till. Det var ett äventyr och överskuggar allt annat jag varit med om. Det hade varit en ganska fin slutpunkt.

Men med sitt kunnande och sin erfarenhet behövdes han för ett sista år på hemmaplan. Att nu lämna över ansvaret till någon annan känns bra, säger han.

– Jag har gjort mitt tycker jag. Det ska bli skönt att stå där och titta bara.