Margaretha Stark begravde sin man vid Grötviks hamn utanför Halmstad i våras. Askan spred de i havet.
– En trubadur spelade musik, och tro det eller ej, en av låtarna var ”Jag vill vara din Margareta”. Det var en härlig bit, vi dansade ofta till den när vi var unga och kära, säger hon.
Margaretha är inte medlem i Svenska kyrkan. Hennes man var det inte heller. De hade länge varit inställda på det borgerliga alternativet.
– Det kändes rätt. Vi hade pratat igenom detta jättelänge, han hade varit dålig i många, många år, säger Margaretha.
Stadig ökning
Borgerliga begravningar ökar i hela landet. Enligt statistik från Sveriges begravningsbyråers förbund har de ökat från att utgöra ungefär 2 procent av alla begravningar i Sverige år 2000 till drygt 10 procent i fjol. I Halland och Västra Götaland ser man en stadig uppgång.
– Fler och fler har ju gått ur kyrkan, så man väljer en borgerlig begravning av den anledningen. Sen är det en del som väljer det alternativet för att de vill forma sin begravning precis som de själva vill, säger Håkan Benskiöld, begravningsentreprenör i Halmstad.
Hallands län ingår i två av förbundets distrikt, södra och västra. I det västra ingår även hela Västra Götalands län. Här har andelen borgerliga begravningar nästan fördubblats sedan 2007.
Läs också: Vad händer efter döden – vad tycker du SVT ska undersöka?
En förklaring till detta kan enligt Sveriges begravningsbyråers förbund vara att Göteborg ingår i det här distriktet. Ökningen sker nämligen snabbare i storstäderna jämfört med på landsbygden. I det södra distriktet låg andelen borgerliga begravningar på drygt 9 procent i fjol, i det västra på drygt 11.
– 2014 höll jag i 14 borgerliga begravningar, kring millennieskiftet var det fyra eller fem, säger Håkan Benskiöld.
Tro och tradition
Att ökningen sker snabbare i storstäderna tror han beror på att det finns mycket tradition på landsbygden, och att kyrkan kanske har en mer central roll.
Tror du att trenden kommer att hålla i sig?
– Ja, för fler och fler går ur kyrkan, på gott och ont.
För Margaretha Stark råder det i alla fall inget tvivel om hur hon vill ha det den dag hon går bort.
– Det blir en repris på min mans begravning. Det blir jättefint, så vill jag ha det med.