Marie Eneman är doktor i informatik vid Göteborgs universitet. Hon forskar om hur den ökade digitaliseringen i samhället påverkat barnpornografi och hur vuxna söker sexuella kontakter med barn. Hon undersöker bland annat hur förövare använder sig av digital teknologi, men även hur de går tillväga för att hitta och kontakta sina offer.
I vår undersökning syns ett mönster där kontakterna på forum som Kamrat till stor del är av oskyldig karaktär. Men männen vill flytta över samtalet till andra tjänster, som Kik och Skype, och det är där de sexuella kontakterna tas.
Marie Eneman säger att just detta tillvägagångssätt är vanligt.
”Börjar med publika forum”
– Man brukar börja med publika forum där man kan komma i kontakt med ett stort antal offer. När man identifierat barn börjar man bygga upp den här relationen, man vill vinna barnets tillit och förtroende, vill bli barnets vän. Den kommunikationen flyttas ofta till mer slutna tekniska miljöer där den sociala exponeringen för insyn från andra och övervakning reduceras, säger hon.
Hon vill inte peka ut enskilda forum som farligare än andra utan säger att det förändras med tiden – förövarna finns där barn just nu finns. Och vuxna som tar sexuella kontakter med barn inte är något som uppstått med internet.
– Det här är ett fenomen som funnits långt tidigare. Ibland kan man få uppfattningen att det är något som är IT-baserat men det är det inte. Även om det är väldigt allvarligt och tragiskt så måste vi komma ihåg att sexuella övergrepp inte sällan sker i fysiska livet av någon närstående, säger hon.
Begränsas inte längre geografiskt
Men digitaliseringen har påverkat sexuella övergrepp på barn. Förövarna har bland annat fått det lättare att både hitta offer och hålla sig själva anonyma.
– I dag är en vuxen person som är intresserad av barn på det här sättet inte längre begränsad av den geografiska närheten. Med hjälp av teknologin kan du i dag komma i kontakt med ett stort antal barn och söka efter offer. En annan stor skillnad som teknologin har medfört är att du kan vara relativt anonym. Så det är en jättestor skillnad, säger hon.
Männen använder sig ofta av falska identiteter och teknik som gör det svårare att spåra dem. Det kan handla om oregistrerade kontantkort, proxytjänster som döljer datorns ip-nummer och krypteringsteknologi.
Alla inte ute efter att begå fysiska övergrepp
Tekniken har också gjort att det nu går att utnyttja barn utan att träffa dem. Förövarens mål kan vara att träffa barnet för att begå ett fysiskt övergrepp, men det kan också handla om att utnyttja barnet sexuellt i onlinemiljön. Till exempel genom att kommunicera på ett sexuellt vis, förmå barnet att skicka sexuella bilder av sig själva eller be dem posera eller utföra sexuella handlingar framför webbkamera.
Marie Eneman har i sin forskning kunnat se ett mönster i hur männen, vilket det nästan alltid är, går till väga för att kontakta barnen.
– Det tar sig olika uttryck men man kan ändå se att det är samma mönster. Det går från publika forum till slutna forum som försvårar insyn och utredning, säger hon.
Hon har intervjuat många dömda förövare och säger att deras syn på sig själva skiljer sig åt.
– Vissa är medvetna om att det de gjort är oacceptabelt och kriminaliserat i Sverige medan andra menar att de är missförstådda och distanserar sig från ”dom som är intresserade av barn”. De tycker inte att de själva hör till den kategorin.
Groomingprocessen
Forskaren Marie Eneman säger att det inte finns en mall för hur vuxna som tar kontakt med barn i sexuella syften går till väga, men så här kan det se ut.
* Oftast vill den vuxne bli barnets vän och vinna barnets förtroende.
* De sexuella inslagen i kommunikationen kommer ofta något senare.
* Det kan vara så att den vuxne börjar med att skicka bilder på sig själv, ibland med blottat könsorgan, och ber att få liknande bilder tillbaka.
* När barnet har skickat den typen av bilder, visat sig i webbkameran eller besvarat kommunikation med sexuella inslag får den vuxne ytterligare ett övertag. Om barnet vill avsluta kontakten är det inte ovanligt att den vuxne hotar barnet att i så fall sprida vidare bilderna eller filmen.
Källa: Marie Eneman och Polisen.