2014 utredde Patricie Arvidsson och hennes kollegor inom internutredningsgruppen på Försäkringskassan två höga chefer som misstänktes ha brutit mot regelverket.
När det senare hamnade i media fick internutredarna en fråga av sin chef vem som läckt till media. Chefen polisanmäldes och i rättegången vittnade bland annat Patricie Arvidsson.
– Dagen innan det var dags för mig att vittna så fick jag en icke beslutad riktlinje om vittnesstöd som mailades till mig av rättschefen, berättar Patricie Arvidsson.
Och det var allt?
– Det var allt.
Tystnaden bredde ut sig
I samma veva märkte hela gruppen hur tystnaden bredde ut sig.
– Vi hamnade i kylan direkt kan man säga. Det var ju till och med så när några av oss var nere i Stockholm och mötte någon högt uppsatt chef så kunde de vända och gå åt ett annat håll eller vända bort huvudet när man möttes, säger Patricie Arvidsson.
Trots att de vittnade mot sin chef fick de aldrig någon fråga om hur de mådde eller om de behövde något stöd.
En annan ur gruppen berättar anonymt:
”Vi tog upp frågan om stöd på ett möte med dåvarande generaldirektör Dan Elisasson. Vi berättade att vi inte hade blivit erbjudna någon form av stöd under den jobbigaste tiden och att vissa av oss i gruppen hade mått jättedåligt. Då svarade Dan att det inte var någon som hade erbjudit honom någon form av stöd heller.”
Inget stöd vid omställning
Och fortfarande får gruppen ingen nämnvärd uppbackning. I våras genomfördes en omställningsprocess i Patricie arbetslag i Östersund. Fem på Dataanalys skulle bli fyra.
I den processen sker flera övertramp sker och en extern revisor pekar på att den svårligen kan ses som god personalpolitik. Men frågan är om den här kritiken någonsin hade sett dagens ljus om inte det varit för Patricie.
– Vi hade ett möte med HR bland annat där det konstaterades att man brutit mot interna styrdokument, berättar Patrice Arvidsson.
Men på HR togs beslutet att inte göra någon incidentrapport. I mail via pressavdelningen svarar HR-direktören Marie Hallander Larsson ”Vid givet tillfälle bedömdes inte situationen föranleda en incidentrapport, vilket vi i dag kan konstatera vara fel.”
Istället valde Patrice Arvidsson själv att skriva en incidentrapport. Incidentrapporten gjorde sedan att en extern revisor som i sin tur alltså skrev den kritiska rapporten.
Om inte du gjort en incidentrapport, vad hade hänt då?
– Ingenting, säger Patrice Arvidsson.
Patricie anmälde själv
Efter att rapporten nu kommit säger ledningen att man ska förtydliga sina interna riktlinjer vad gäller personalomställning. Även HR-stödet till chefer ska bli bättre. Vad gäller gruppen som utsattes för det, säger chefen för ledningstöd Sture Hjalmarsson, att man bett om ursäkt.
– Ja, det kan man ju säga att vi har gjort. Både muntligt och skriftligt, säger han.
Fast det ställer sig gruppen frågande till. Den enda ursäkt de sett är en skrivelse på intranätet där man beklagar ifall någon känner sig felaktigt behandlad. SVT har också vänt sig till Försäkringskassan för att få se den kopia av den skriftliga ursäkt som Sture Hjalmarsson hänvisar till men inte fått något svar.
Inte bråkstakar
Däremot fick gruppen HR-stöd. En extern konsult har plockats in som nu ska hjälpa gruppen att nu gå vidare. Fast även där finns vissa frågetecken. Gruppen hade själv uttryckt önskemål om att få det stödet via företagshälsovården i Östersund då de har stort förtroende för dem.
– De finns här lokalt och det skulle kännas bra, säger Patricie Arvidsson.
Men så blev inte. Den externa konsulten som nu är inne kommer från Stockholm. I rapporten från den externa revisorn står det: ”Vi uppfattar det som en onödig konfrontation av arbetsgivaren att inte tillmötesgå denna begäran, utan istället anlita en annan konsult.”
Jag frågar Patricie Arvidsson om de är besvärliga, om de är bråkstakar.
– Nej, det tycker jag inte. Är man en bråkstake för att man påpekar felaktigheter? Jag tycker inte det. I en frisk organisation ska det inte vara ett problem, svarar hon.