Skälet är att dataspelberoende inte är klassat som en sjukdom, trots att de negativa effekterna kan bli mycket stora.
Psykologer, läkare, terapeuter och andra yrkesgrupper inom landstinget och Luleå kommun möttes förra veckan för ett avstamp om datorspelsberoende. I torsdags ägnade de en eftermiddag till att lyssna på en föreläsning av Sven Rollenhagen, specialist i datorspelsberoende.
Skälet är att de allt oftare möter problemet.
-Framförallt har jag fått rätt mycket signaler från skolan om så kallade ”hemmssittare”. Dvs såna som inte går till skolan, säger Johan Lodin, på socialförvaltningen Luleå Kommun.
Det finns många positiva saker med datorspel förutom att det är kul, det är socialt, man blir bättre på engelska, man tränar sig i strategiskt tänkande och på att göra flera saker på en gång och man får erfarenhet av virtuell kommunikation.
Men det är också lätt att slukas av det, att glömma tid och rum och hamna i ett beroende där de negativa effekterna kommer
Föreläsaren Sven Rollenhagen delar in spelandet i en grön och en röd zon. I den gröna zonen får du spelandets fördelar. I den röda zonen har spelandet utvecklats till ett beroende och de negativa effekterna dominerar. Social fobi och depressioner kan bli följden och det är mycket svårt att hitta hjälp.
– Bekymren när man ska rigga vård och behandling för det här är att det inte finns några lagkrav på att man ska behandla, för det är inte klassat som en sjukdom, säger Johan Lodin. Och därför träter myndigheter och vårdgivare om vem som ska hålla i det.
Men var ska man som anhörig vända sig då om man känner att det gått för långt?
-Idag finns ingen speciell behandling eller stöd att söka. Man får vända sig till socialförvaltningen, men det är svårt att få hjälp eftersom det inte är klassat som ett beroende, säger Johan Lodin. Men vi som jobbar i verkligheten ser att det är ett problem som vi måste hantera.
Johan Lodin berättar att han kommer att ta kontakt med andra kommuner i Norrbotten för att kolla upp hur de väljer att ta tag i frågan.