88 hushåll evakuerades till församlingshemmet i Viker tre kilometer bort från platsen där granaten skulle sprängas.

Det fanns en del teorier om var den omtalade granaten i Dalkarlsberg kom från. Nu tror sig historiken Lennart Hedberg med hjälp av vapentillverkaren Bofors arkiv veta att den kom från England. Den köptes från England 1918 och var betydligt äldre än vad man trodde från början.

LÄS MER: Se när försvaret spränger granaten

Innehöll sprängmedel

I tolv år låg den på skjutfältet som ligger i närheten av Dalkarlsberg innan den fraktades till herrgården med häst och släde 1930. Det visade sig att den innehöll sprängmedel men saknade tändrör. 

– Halva Europas motsvarigheter till försvarsmaktens minröjningsavdelning var inkopplade. Ingen, inte ens England kunde identifiera granaten vilket också talar för att det kan vara en prototyp, en försöksgranat som egentligen aldrig användes annat än som test för att se hur den betedde sig i luften, säger Lennart.

135 ton tung kusthaubits

Förmodligen var den tänkt att användas till den största kanon som byggts i Sverige. En kusthaubits som vägde 135 ton. Den Engelska granatens diameter var något mindre än haubitsens eldrör. Därför försågs granaten med en adapter så den skulle sluta tätt mot eldröret.

– Det som hände var att den gick lite för långt in i skogen. Bofors skjutfält var bara hälften så långt vid den tiden, 1918 mot vad den är idag. Och man tror också från Bofors sida att den kan ha studsat över gränsen några hundra meter och blivit liggande, säger Lennart. 

Kan finnas fler granater

– Det ligger granater här och där. Det gör det alltid på ett skjutfält. Det är till och med möjligt att de ligger en sådan här bamsing också, säger Lennart.