Den stora flyktingströmmen ställer krav på de skolor som nu får ta emot tusentals nya elever. På Skäggetorpsskolan i Linköping har 98 procent av eleverna annat modersmål än svenska och skolan är en av dem med störst erfarenhet i landet av att ta emot nyanlända barn.
Som att vara döv. Så beskriver 15-åriga Qayre Abdi Noor sin första tid i Sverige.
– Ett nytt land, ett nytt språk. Jag kunde ingenting. När folk pratade förstod jag ingenting. Jag var helt döv liksom, säger han.
Skäggetorpsskolan har vanan inne
Qayre kommer från Somalia och går på Skäggetorpsskolan i Linköping. Det är en av de skolor i landet som har arbetat allra längst med nyanlända elever, ända sedan flyktingströmmen från forna Jugoslavien på 1990-talet.
Med över tjugo års erfarenhet har personalen på skolan skaffat sig kunskaper som i hög grad behövs idag. Inte bara för att det kommer ovanligt många nyanlända barn till Sverige just nu, utan också för att kraven på skolorna samtidigt har ökat.
Rätt till kartläggning
I januari i år ändrades skollagen. Alla nyanlända elever har rätt till en noggrann kartläggning för att hamna i rätt årskurs och de får inte heller vara kvar i en förberedelseklass längre än två år. Det får alltså inte ta för lång tid att komma ut i en vanlig klass.
Qayre Abdi Noor går idag i årskurs åtta i en ordinarie klass. Det har varit ett viktigt mål för honom att sig hit och för att klara det har han fått välja en medveten och tämligen orädd strategi.
– Om jag pratar med folk och jag säger något fel och de skrattar så bryr jag mig inte. Istället säger jag ”kan du rätta mig?”. Annars kommer jag inte att lära mig. Det är därför jag står här nu och har lärt mig ett nytt språk, förklarar han.
Lotsar är viktiga
På Skäggetorpsskolan har man anställt två så kallade processtödjare. De ska lotsa eleverna på deras väg genom skolsystemet, ända fram till gymnasiet. Lisa Wirén Dahlgren är en av dem.
– Vi rör oss mycket ute i korridorerna, finns med på lektioner, har introduktionssamtal. Vi är ju elevernas röda tråd här på skolan, säger hon.
Processtödjarna finns med redan vid den första anhalten, mottagningsenheten Adjunkten, dit alla nyanlända elever i kommunen kommer först. Där stannar eleverna alltifrån några dagar till ett par månader, innan det är dags att komma ut på någon av skolorna.
Kunde bara dyka upp
För bara ett par år sedan fanns inte mottagningsenheten. Att inrätta den har underlättat avsevärt för skolornas personal. Tidigare kom eleverna direkt till Skäggetorpsskolan, berättar processtödjaren Lisa Wirén Dahlgren.
– De kunde dyka upp utan att någon visste om det. De kunde stå här utanför: ”Nu har vi flyttat till Skäggetorp och nu vill jag att mitt barn börjar i skolan.”, säger hon.
Att gå till skolan var livsfarligt
När Qayre Abdi Noor kom till Sverige hade han aldrig gått i skolan hemma i Somalia. Det var helt enkelt för farligt.
– Det var krig. Om man gick till skolan så visste man inte om skulle komma tillbaka levande. Hemma höll man hela tiden tummarna för att det inte skulle hända något. Och det var farligast när var mörkt. Då måste man vara vaken. Och vem kan orka gå i skolan när man varit vaken hela natten?
Läxor före fritid
För att kunna ta igen flera års förlorade studier och samtidigt lära sig ett helt nytt språk har det varit nödvändigt att göra vissa val, som att välja läxhjälp och läsning före fritid.
– När jag kom hit hade jag mycket fritid. Men det viktigaste är inte att ha fritid hela tiden. Det viktigaste är att jag lär mig något, att jag kan något.