Korna råmar i kör på Orrnäs gård utanför Ödeshög. Det är något som inte är som vanligt. Främmande människor i blå overaller är på plats och korna föses till ett hägn där de inte brukar vara, i alla fall inte vid den här tiden på dagen.
De främmande människorna är här för att vaccinera de runt 180 köttdjuren. Totalt ska runt 4.500 djur vaccineras i Östergötland. Det är en stor apparat. Jordbruksverket har hittills hunnit med omkring 1.000 djur.
Två veckor till full immunitet
Men trots det intensiva arbetet finns risk att fler djur insjuknar i mjältbrand inom den närmaste tiden.
– Inkubationstiden för mjältbrand är två veckor och det tar uppemot två veckor innan ett vaccinerat djur uppnår full immunitet. Därför är det inte osannolikt att vi kommer att få fler fall av mjältbrand innan vaccinationerna har fått full effekt, enligt Robert ter Horst, insatschef på Jordbruksverkets operativa ledningscentral i Ödeshög.
Går inte utan frivilliga
Vaccineringskampanjen är ett samarbete mellan flera instanser och leds av Jordbruksverket. Till stor del bygger vaccineringen på att frivilliga från organisationen Blå Stjärnan hjälper till. En av de frivilliga kommer från Klippan och har egentligen semester.
”Ingen vill ha den här sjukan på sin gård”
– Givetvis är bönderna oroliga. Det är ju ingen som vill ha den här sjukan på sin gård. Så de är förstås jättteglada att vi kommer och vaccinerar, berättar Marie Nilsson från Blå Stjärnan för SVT Nyheter Öst.
Blå Stjärnan bildades under andra världskriget och bestod till en början bara av kvinnor. Nu är det blandat i leden. Organisationen fungerar lite som hemvärnet, men här handlar det om att ta hand om djur i krissituationer, som exempelvis vid mjältbrandsutbrottet i Östergötland.
Behövs mycket personal
– Det är väldigt viktigt att Blå Stjärnan finns och att de har möjlighet att hjälpa oss, säger Jorbruksverkets insatschef, Robert ter Horst. Utan deras hjälp hade vi haft mycket större krav på vår organisation och på djurägarna, fortsätter han.
Stig Widell driver Orrnäs gård och har inte drabbats av någon smitta. Han är glad över den hjälp och det stöd han får nu, från såväl Jorbruksverk som frivilligorganisationer.
– Att smittan är här är ju jobbigt och arbetsmässigt är det också jobbigt. Det behövs mycket personal, säger han.