Nu kan forskarna som undersökt den mumifierade biskopen Peder Winstrup berätta vad de hitills kommit fram till.

Den 300 år gamla mumien flyttades förra året från domkyrkan i Lund.

De inre organen finns kvar vilket gett forskarna unika möjligheter – en tidkapsel från 1679 kallar de mumien.

– Vi kan nu konstatera att Winstrups mumie är en av de bäst bevarade kropparna från 1600-talets Europa, med en informationspotential väl i linje med Ötzi-ismannen eller egyptiska mumier. Hans kvarlevor utgör ett unikt medicinhistoriskt arkiv för kunskapen om 1600-talsmänniskans livsvillkor och hälsa, säger Per Karsten chef för Historiska museet i Lund och projektledare för Winstrup-projektet, i ett pressmeddelande.

Torkade på naturlig väg

Det beror på att kroppen inte balsamerats enligt traditionella metoder utan torkat på ett naturligt sätt.

Undersökningarna har visat intorkad vätska och slem i bihålor vilket forskarna tolkar som att Winstrup, som var 74 år när han avled, var sängliggande den sista tiden i livet. Han kan ha varit sjuk i  tuberkulos och lunginflammation, vilket förkalkningar i lungan kan tyda på.

– Även gallblåsan har flera gallstenar, vilket bland annat kan tyda på stort intag av fet mat, säger Caroline Ahlström Arcini, osteolog, i pressmeddelandet.

Hade sötsaker – visar karies

Artros och förlorade tänder var andra krämpor biskopen led av.

I tänder som fanns kvar fanns spår av karies – han hade förmodligen tillgång till någon sorts sötsaker.

– Hans högra axel har stått något högre upp än den vänstra, vilket orsakats av en skada på en sena i axeln. Det har medfört att Winstrup hade inskränkt rörlighet, vilket gjort det svårt att utföra enklare vardagliga sysslor som att klä på sig en skjorta eller kamma sig med en kam i höger hand, säger Caroline Ahlström Arcini.

Hittade foster i hans kista

Under Winstrups fötter i kistan gjorde forskarna en oväntad upptäckt – ett foster. De vet inte vad det kommer från.

– Det går bara att spekulera om det kan ha varit någon anhörig till Winstrup eller om någon av dem som gjorde i ordning kistan passade på. Men vi hoppas kunna bringa klarhet i ett eventuellt släktskap genom ett dna-test, säger Per Karsten, chef för Historiska museet.

Fler undersökningar av kroppen kommer att göras.