I det här fallet har man ju valt att inte anhålla personen som misstänks för de här brotten. Hur låter det i dina öron?
– Det är inte uppseendeväckande alls att man har släppt honom. Och hur obehagligt det än kan vara att utsättas för olika typer av sexuella närmanden, så finns det ju många allvarligare sexualbrott.
– Om man inte räknar med att han döms till något annat än böter så får man inte anhålla eller begära honom häktad.
Jag trodde att de kraven bara gällde för att kunna häkta någon. Vad gäller för att kunna anhålla någon?
– Anhållanden är faktiskt ett preliminärt häktningsbeslut. Man får inte anhålla någon om det inte finns häktningsskäl.
Så det är i princip samma hårda krav för att få anhålla någon som det är att få häkta någon?
– Ja. Sedan är det ofta så att häktningsskälen avtar efter ett tag när man har fått möjlighet att utreda brottet, så av det skälet anhålls det ju naturligtvis betydligt fler människor än vad som häktas. Men systemet bygger på att anhållan bara är en preliminär häktningsåtgärd.
– Begår man brottet på nytt så ökar dock häktningsskälen. För då uppfyller man i vart fall kravet på att det finns risk för återfall. Så det kravet har ju stärkts nu kan man säga, när det gäller det här fallet i Uppsala.
Räcker det med att det finns risk för återfall för att kunna anhålla eller häkta någon?
– Nej. Även om det finns en jättestor risk för att den misstänkte avviker, undanröjer bevis, på annat sätt försvårar sakens utredning, eller som i det här fallet, fortsätter sin brottsliga verksamhet, så får man inte häkta så länge det kan antas att det bara kommer att bli böter.
Många har reagerat på att polisen lät den här mannen gå flera gånger. Varför är det så, tror du?
– Det är lätt att bli upprörd över varje typ av sexuellt brott, och många tycker kanske att en misstänkt ska låsas in oavsett hur allvarligt eller lindrigt ett sexualbrott är. Men just brottet sexuellt ofredande innehåller väldigt många olika gärningar som kan rubriceras som sexuellt ofredande, och därför är också straffskalan väldigt vid. Straffskalan går från lägsta bötesbelopp, upp till två års fängelse. Så att någon är misstänkt för sexuellt ofredande säger sällan speciellt mycket. Polis och åklagare har ju att förhålla sig till lagen såsom den ser ut, och då finns de kraven jag har beskrivit. Ytterst är det sedan en politisk fråga hur man ser på olika brott.
– Men man kan fråga sig om det vore särskilt vettigt att låsa in varje misstänkt.
Varför gör man sådan skillnad på bötesstraff och fängelsestraff när det gäller bedömningen av om man kan anhålla någon?
– En häktning är i praktiken ett förtida avtjänande av ett fängelsestraff. Så egentligen borde man inte häkta någon om man inte kan räkna med att straffet blir fängelse. När någon döms till fängelse räknas ju häktningstiden alltid av, så om man döms till böter så kan man inte göra den typen av avräkning.
Vad är tanken med att det finns krav för att kunna anhålla någon, och häkta någon? Vad är skälet till att vi har det så i Sverige?
– Det är samma skäl som till att vi har olika straff för olika typer av brott beroende på hur allvarliga de är. Det här är en del av statens sanktionssystem. Staten kan rikta olika obehagligheter mot personer som är misstänkta för olika allvarliga brott, på samma sätt som en del brott ger långa fängelsestraff, medan andra bara ger böter.
– Men sexualbrott är väldigt laddade, så där blir det extra svårt att föra en diskussion med kallt huvud. Desto viktigare att man inser att även när det gäller sexualbrott så finns det allvarliga, mycket allvarliga, och mindre allvarliga gärningar.
Säger forskningen någonting om det finns någon diskrepans mellan människors syn på hur hårt lindriga sexualbrott ska straffas, jämfört med hur det faktiskt ser ut i Sverige idag?
– Ja, en intressant sak är faktiskt att ju mer man vet om vilken verkan brott har, och hur straffsystemet är tänkt att fungera, desto mer lojal blir man med hur det ser ut. Det finns definitivt en skillnad mellan lekmän och professionella, och ju mer man får lära sig om systemet desto mer tycks man uppfatta att det är rättvist och klokt.
– Det finns ett tankeexperiment där det här blir väldigt tydligt. Många människor tycker att det är förfärligt med brott, men om man tänker sig att det är ens eget barn som begått ett brott, så blir förståelsen för hur systemet ser ut idag, med olika krav för häktning, fängelsestraff och annat genast mycket större.
Så vad säger du till de som reagerar med förfäran när det sker sexuella ofredanden och tycker att man borde låsa in dem. Vad råder du dem till?
– Det finns en övertro på att hårda straff och hårda insatser skulle ha någon större inverkan på brottsligheten. Just på sexualbrott så är avskräckandegraden extremt låg, för där har vi att göra med ganska starka drifter som inte bygger på att man tänker på huruvida man riskerar ett straff som är mer eller mindre strängt. Däremot är upptäcktsrisken av avgörande betydelse.
– Att många håller ögonen öppna och vakar över varandra, det är nog det klokaste man kan göra för att avvärja brott.