– Jag är faktiskt lite stolt att jag har klarat Afrika med öknar och Kilimanjaro och allt. Jag fick reda på idag att en bekant blivit överkörd av en lastbil med sin motorcykel i Kenya. Han klarade sig med livet men det var tydligen ganska fult, lastbilsföraren smet.

I juli är det tre år sedan Henrik Jönsson från Kil gav sig ut på en jorden runt segling tillsammans med sin bror och en kompis. SVT Nyheter Värmland har i flera reportage berättat om resan. Just nu befinner sig Henrik i Atén och väntar på sin motorcykel som förhoppningsvis ska komma med ett fraktfartyg från Egypten. Sedan fortsätter färden mot Värmland med beräknad hemkomst i slutet av juli. 

– Ja, nu är det ju bara att vänta på motorcykeln, sedan kommer det gå genom Makadonien, Kosovo, Serbien, Bosnien, Kroatien, Montenegro, Slovenjien, Österrike, Tyskland och Danmark. Men, även om resan går genom intressanta länder så kommer jag nog ha min koncentration på Sverige.

Midsommar men märkliga fiskar

Hur ska du fira midsommar?

– Ja, det blir väl att ta det lugnt och försöka reda ut mer i detalj vart man ska ta vägen efter Aten. Men en eller annan öl kanske det blir, kanske försöka hitta en fisk som smakar märkligt också för att få lite midsommarkänsla, säger han leende.

Hur skulle du sammanfatta det som hänt sedan vi hördes av i januari?

– Det har varit en lång resa. Kanske inte mätt i tid, men mätt i upplevelser och utmaningar. Det är trots allt över 20 000 km jag kört genom regnskog, öken, konfliktzooner och korruption. Men det har varit lika kul och givande som det har varit jobbigt.

Hur har du märkt av konfliktzoner och korruption?

– Korruptionen är svår att undgå, den genomsyrar hela samhällen. Man blir ofta stoppad av polis eller militära checkpoints och tillfrågad eller tvingad att betala pengar till beväpnade personer. Man kan endera spendera timmar med att argumentera vilket man ofta inte har tid med eller så betalar man. Vid gränsen mellan Malawi och Tanzania ombads jag att betala 1000 usd för ett myndighetspapper, naturligtvis utan kvitto, berättar Henrik Jönsson.

– Konfliktzoner som jag tagit mig egenom gäller framför allt Nordafrika. Det var påtagligt när jag lyckades komma nära Somalias gräns i Kenya och militära checkpoints som givetvis ville ha mina pengar och mitt vatten. Jag åkte också genom byar med nedbrända fordon, byggnader och lerhyddor som andra klaner i området bränt ner.

Hur var det att bestiga Kilimanjaro?

– Det var lika kul som det var utmanande. Nära tio mil på höjd över 3500 meter under sex dagar gjorde att man sov gott om nätterna. Trots höjdsjuka och brist på både det ena och andra tog jag mig till topppen. Det var inte många minuter där, men det var en otroligt känslosam upplevelse och det var en vy som utan tvekan rättfärdigar kraftansträngningen.

Vilka problem och utmaningar har du stött på i Afrika?

– Det har tidvis varit väldigt ensamt, men jag tycker uppenbarligen om att utmana mig själv. Att ta sig genom Afrikas kontinent innebär hela tiden utmaningar. Som att ta sig över Zembezifloden i en kanot, att bestiga berg, ta sig genom regnskog och öken. Mest minnesvärt är ju Kilimanjaro med sin utsikt över Afrika från nära 6000 meters höjd. Att ta sig genom östra Sahara och Nubianöknens sand och öde landskap själv är ju också en utmaning. Inte bara fysisk utan också psykiskt. Jag kommer ihåg att jag pratade med mig själv och sa, ”vad gör jag nu, vad gör jag nu” när jag kört fast i lös sand och 30 mil till närmsta människa, i 50 graders värme.

En gång äventyrare alltid...

I januari, när vi senast intervjuade Henrik Jönsson, befann han sig i Mozambique och förberedde sig för att bestiga Kilimanjaro.

Då var planen att han skulle komma hem till Värmland i sommar och ta det lugnt, ”kanske på sin höjd göra några småäventyr”, sa han då. Nu är han lite mer svävande när framtiden kommer på tal. 

– Jag har insett att jag gillar nog den här typen av liv, säger Henrik Jönsson lite lurigt utan att närmare gå in på framtidsplanerna.